God fortsättning på det nya året!

Sitter och försöker summera året som gått. Det är trots allt 365 dagar.
I vår lilla kommun har det rörts om ordentligt i den politiska grytan.
Det har kokat över några gånger så det osat bränt.
Den värsta stormkokningen är väl beskedet som kom 1 april från kommunens ledande politiker i majoriteten.
De kommuninnevånare som öppnade tidningen den dagen trodde nog att det var värsta aprilskämtet.
Det var det INTE.
Tyvärr.
De styrande menade verkligen att lägga ned landsbygdsskolor och förskolor på landsbygden.
Hela FYRA skolor var det de tänkt utplåna.
De ändrade sig så småningom och då var det "bara" TVÅ skolor och EN förskola som skulle läggas ned.
"Med en dåres envishet" hävdar företrädare för politik och tjänstemän att man får en bättre skola om det är större enheter.

Det är det nog INGEN mer än de som tror på. Det finns inga belägg för att det är sant.

Dessutom har man ännu inte lämnat en konsekvensbeskrivning värd namnet över vad som händer med skolbarnen i första hand och kringliggande landsbygd i andra hand.
Att det blir negativa synergieffekter vittnar otaliga skolnedläggningar om i andra kommuner.
När skolan försvinner påverkas barnfamiljerna. De som bor där och de som kanske hade kunnat tänka sig att bosätta sig där om det funnits förskola skola och fritidshem.

Man ska inte underskatta människors egen vilja. I synnerhet inte föräldrar.
De är inga menlösa fån som bara nickar och säger ja och amen till allt som beslutsfattare hittar på.

Att föräldrar som bor på landsbygden redan idag, innan en eventuell skolnedläggning, har långa resor med bil för att få livspusslet att gå ihop, det vet alla som bor på landsbygden.
Att då få ännu längre att lämna och hämta barnen blir en utgiftspost som blir som ett straff.

Det är ändå bara EN konsekvens av skolnedläggning.
En annan är att barnfamiljer väljer att bo någon annan stans om de kan.
En följd av detta är att det blir tomt på landsbygden. Det drabbar landsbygdsbutikerna. Färre kommer att åka med kollektivtrafiken. Vägarna kommer att bli nedklassade när färre åker på dem.

Finns det då inget positivt med skolnedläggning?
Som jag ser det - NEJ!!!

För det första
Skolresultaten blir inte bättre. Det finns inget som säger att barn som åker buss/skolbil lång väg både till och från skolan mår bättre av det och därmed kan tillgodogöra sig kunskaperna och lärandet bättre. Tvärtom har trötta barn svårare för kunskapsinhämtning.

För det andra
Föräldrar som har barn i förskole- och skolålder vill gärna att deras barn ska gå i en skola så nära hemmet som möjligt. I de allra flesta fall.

För det tredje
Skolan är navet i en bygd. Om det inte finns skola och barnomsorg kan vara avgörande ommänniskor finner det attraktivt att bosätta sig.

För det fjärde
Det kan inte vara bra att barn från det år de fyller sex ska åka längre vägar med skolskjuts för att komma till skolan. Det finns redan barn som åker hemifrån väldigt tidigt till sin nuvarande skola.

För det femte
Skolklasserna i de kvarvarande skolorna förtätas. Klasserna blir större och varje barn får mindre tid med pedagogen/läraren.

Sist men inte minst:
Ska verkligen 2016 gå till historien som det år när livskvalitén försämrades radikalt för många unga familjer på landsbygden i Vimmerby kommun.

Vem vill att bygderna dör ut? Vem är betjänt av det? Vem vill att husen sjunker i värde?
Vem vill att Vimmerby ska bli en mindre attraktiv kommun att bo och leva i?

 Jag ställer mitt hopp till att folk går man ur huse och röstar för skolornas bevarande den 21 februari!
Så det kan bli en God fortsättning även för barnen på landsbygden och deras familjer!

Här kan du läsa om när var och hur man röstar i Folkomröstningen om skolor och förskolor:

http://www.vimmerby.se/kommun-politik/val/folkomrostning-2016/

Allas Er
EvaS i Frödinge

Att lägga ner lite i sänder. I smyg eller...?

Nu tar jag igen mig en stund med att läsa de extra handlingar, inför kommunfullmäktige imorgon, som kom med posten i torsdags em. (Varför skickar man ut handlingar så sent inför en storhelg?)

Förra mandatperioden började sammanträdena i kommunfullmäktige oftast kl 18.30.
Den här mandatperioden har det ändrats, vet ej av vem eller varför, till att vanligtvis börja kl 17.30.
Det är inte OK tycker jag eftersom många har svårt att hinna till dess om de ska hämta barn på dagis äta middag osv innan mötet startat.

Den här gången har de slagit rekord. Det ska börja redan kl 15.00! Ingen vet när det slutar...
Såg i kallelsen att vi ska få någon slags förtäring i pausen som är en halvtimme.

Det blir nog ett maffigt sammanträde.  Tur att man har semester så man slipper ta ledigt från arbete. Arvodet för hela sammanträdet är 100 kronor (före skatteavdrag). Brukar bli 70 kr kvar e skatt.
De som till äventyrs tror att politiker har stora feta arvoden kanske tycker att det är för mycket med 100 kronor för att först läsa in 300-400 sidor handlingar och sedan sitta i sammanträde upp emot 8 -9 timmar? Egentligen kunde de ta bort den där hundringen också, så sparar de 100krX49 ledamöter = 4900 kronor plus arbetsgivaravgift varje sammanträde.
Sitter man i en nämnd är det sammanträden dagtid. då har man högre arvode, men de flesta har nog mer i löneavdrag när de tar ledigt från sina jobb. Ja utom pensionärerna förstås.

Nåväl, imorgon ska avhandlas flera viktiga frågor. Viktigast är nog budgeten inför 2016.
Eller kanske frågan om folkomröstning om vi ska ha alla skolor och förskolor kvar på landsbygden.

Läste i en kommentar, till Vimmerbybloggens inlägg "Ge skolan i Gullringen en chans till", på  Facebooksidan "Vi Som Är Emot Nedläggning Av Skolor/förskolor I Vimmerby Kommun!" att man redan varit och "tallat" på Pelarne fritidshem.
Områdeschefen har bestämt att barnen där inte ska få ha fritids i Pelarne utan de ska vara på Gullvivans fritids inne i stan. Föräldrar som arbetar i T.ex Rumskulla, Mariannelund eller i varje fall åt Eksjöhållet, får ganska mycket längre väg att åka med sina telningar. I synnerhet de som har barn både på förskola och fritidshem får en omöjlig situation. Upp i svinottan med telningarna. Man kan undra hur de barnen mår framåt eftermiddagen. Och hur föräldrarna ska orka.
Detta hade man kunnat undvika genom att barnen fått gå kvar  i ett Fritids nära hemmet.
Undrar varför man ställer till det så när det har fungerat tidigare.
Har någon klurat ut att föräldrarna kanske då väljer förskola inne i Vimmerby även för de yngre barnen? Då blir underlaget för att bedriva förskolan mindre och man kan då visa på hur dyrt det är med så få barn och lägga ned verksamheten helt i Pelarne.
Dra in den samhällsservice som finns, genom att ta lite i sänder...

Vet verkligen inte om det är på det sättet man tänker, men blotta misstanken gör mig orolig för hur tjänstemännen hanterar sådana frågor.

Föräldrarna har inte haft något att säga till om enligt vad jag förstått.

Tråkigt är det i alla fall, om man nu föregår politiska beslut på det här sättet. INGEN kan ju ha undgått att det blåser storm i den här frågan.

Hoppas ni får en fin avslutning på midsommarhelgen, jag ska fortsätta plöja igenom den tjocka luntan.

Allas Er EvaS i Frödinge

Länk till Facebooksidan : https://www.facebook.com/groups/1602288663322536/

SKOLOR OCH FÖRSKOLOR ENGAGERAR

Igår kväll var jag på ett mycket välbesökt möte i Djursdala fina skola.
Centerpartiet hade bjudit in till ett öppet möte. Många passade på att ställa frågor och diskutera det de tyckte var viktigt.
Där lyftes frågor av olika karaktär. Men det mest genomsyrande var ändå den av Vimmerby kommuns politiska majoritet föreslagna skol- och förskolenedläggningen av fyra skolor och två förskolor.
Att man fått höra att kommunstyrelsens ordförande vid något tillfälle yttrat att det nu är oppositionen som ska visa vägen till besparingar som möjliggör en besparing i den kommunala ekonomin.

Man blir förundrad. Minst sagt. Jag är väl enfaldig, men jag trodde att majoriteten hade så mycket vett och sans att de redan seriöst hade vänt på alla stenar för att hitta andra sparalternativ.
Att gå ut med ett sparförslag som innebär nedläggning av fyra viktiga landsbygdsskolr i Gullringen, Tuna Djursdala och Rumskulla. Och tvåförskolor! i Pelarne och Djursdala!
På båda ställena har de riktigt fina förskolor med nära till naturen och barnantalet är inte vikande snarare tvärtom.

För ett antal år sedan lades sparkrav från kommunstyrelsen på alla förvaltningar.
(När gör det inte det?) Så även Barn och Ungdomsförvaltningen/nämnden, som det hette då.
Då kom det fram ett förslag att lägga ned Pelarne förskola. Det var en av de konsekvenser som kunde bli om man skulle spara tillräckligt enligt kravet man fått.  Då var Krister Torenfält, Centerpartiet, ordförande i Barn och ungdomsnämnden. När tjänstemännen hade tagit fram förslag till möjliga besparingar nämndes bland andra en nedläggning av Pelarne förskola. Det blev självklart ett ramaskri bland ortens föräldrar. Krister Torenfält fick bära hundhuvudet eftersom han var ordförande i nämnden..
Nu blev det i slutänden ingen nedläggning. Den 20 november kunde man läsa i Vimmerby Tidning att förskolan var räddad. Centerpartiet hade efter ett möte tagit ett enat beslut om att de skulle rösta för att den skulle få vara kvar
Artikeln hittar man här
http://www.vimmerbytidning.se/article/view/39970/ 

Det var inte första gången som förskolan var hotad.
Det är synd att man gång på gång ska utse en riktigt bra fungerande verksamhet som strykobjekt.

Djursdala förskola är om möjligt ännu mindre begripligt att man vill lägga ned. Där finns så gott om barn, att alla i dagsläget inte får plats som önskar det.
Förskolan borde i stället utvecklas så att alla barn som bor i upptagningsområdet kan erbjudas plats.

Jag funderar också på hur man från kommunalt håll genomfört en konsekvensbeskrivning?
Vad blir konsekvenserna ur ett barnperspektiv?
Vad blir konsekvenserna om man lägger ned fyra viktiga landsbygdsskolor ur ett näringspolitiskt perspektiv?
Vad blir konsekvenserna för alla som bor och verkar på landsbygden.
Vilka långtgående ekonomiska konsekvenser får nedläggning av skolor och förskolor?
Vilka konsekvenser får det för en fortsatt levande landsbygd?

Kort sagt vad blir de samhällsekonomiska konsekvenserna om man lägger ned fyra skolor och två förskolor?

Ta vara på det kapital vi har i vår fina landsbygdskommun!
Kapital som inte endast kan räknas i kronor och ören.
Livskvalitet är något som ofta förknippas med vår fina natur och vårt vackra landskap.

Jag funderar och funderar. Jag hoppas verkligen att man kommer till sans och tar sitt förnuft till fånga och fattar kloka beslut baserade på mycket goda grunder.
Och att alla skolor och förskolor får vara kvar.

Nåja nu ska jag gå ut i vårsolen här i Frödinge och bara njuta av att vara.
God eftermiddag
Allas Er
EvaS i Frödinge

Levande Landsbygd eller...

För att landsbygden ska utvecklas och förbli en levande landsbygd krävs att det finns människor som bor och verkar där. För att människor ska kunna bo och verka på landsbygden kravs att de har tillgång till service från bland andra kommunerna i form av skolor barnomsorg äldreomsorg infrastruktur och goda kommunikationer.
Det behövs även stöd till föreningslivet.

I vår kommun har detta gått kräftgång.
Dels beroende på att kommunal  regional och statlig service har minskat. Undan för undan

Posten, som kommer med lantbrevbärare har försämrats. Förr fick vi paketen med brevbäraren. Nu måste vi åka till stan för att hämta på Konsum/Coop.

Vi kan inte heller ta ut pengar hos lantbrevbäraren. Det kunde man göra förr.

Försäkringskassan. Närmaste finns i Västervik. Från Vimmerby är det dryga fem mil dit.

Skattemyndigheten Det är likadant med en Västervik fem mil bort från Vimmerby. Bor man i Gullringen är det ytterligare ett par mil.
Arbetsförmedlingen. Den finns kvar men har MYCKET begränsade öppettider och bara efter tidsbokning.
Polisen. Ja jag bara undrar vart de har tagit vägen? I Vimmerby finns en polisstation, men inga poliser. Öppet måndagar mellan kl 13.00 och 18.00. Det är så man tar sig för pannan!

Allmänna kommunikationer.
Bussarna. Dessa har de lagt utanför vissa samhällen i något de kallar stråktrafik. De som bor i samhällena kan i bästa fall ta skolbussen om de inte kan ta sig ut till riksvägarna. De har lagt till något som kallas närtrafik där människor på landsbygden ska ringa beställningscentralen en viss tid innan man ska åka. Detta kan man göra, det är bara det att de glömt bort att tala om det. Dessa närtrafikfordon går dessutom på sådana tider att man absolut inte kan nyttja dem vid arbetspendling. Deras tider är till för daglediga och pensionärer.
Tågen. De är ett sorgebarn. I vår kommun har vi endast en station där tågen stannar.Det är många som kämpat för en ändring så att tågen kan stanna på fler ställen. Om de nu går. Det är ofta ersättningsbussar. Då hinner man inte till ev anslutning man ska med.

Kommunal "service#.
Skolor och förskolor Just nu vill majoriteten lägga ned fyra skolor och några förskolor. Man har inte gjort någon konsekvensbeskrivning av vad som händer med landsbygden om man lägger ned skolor och förskolor. Elever och förskolebarn finns. Har man överhuvudtaget satt sig in i hur det är för en liten femåring att åka buss själv flera mil till en stor skola? För det är ju så att det är en del barn som bara är fem år när de vid höstterminens start börjar i Förskoleklassen. Jag minns hur vilsen jag själv var när jag som sjuåring skulle börja i en skola med två ettor och två tvåor. Fyra klasser. Det var Västerviks stad på femtiotalet. Jag kan känna nypet i bröstet än. Hur ska det då vara för en liten unge som ännu inte fyllt sex?
Förskolor har man tänkt lägga ned. Föräldrarna får då skjutsa sina barn till Vimmerby eller till någon annan förskola som fortfarande är öppen. OM det finns plats. Det är inte så många veckor sedan vi läste att det var lång kö i Vimmerby till förskolorna. Att man skulle hyra eller köpa baracker för att komma tillrätta med problemet. Undrar verkligen hur de tänkt att få plats med de barn de tänkt flytta genom att  lägga ned de förskolor som finns och fungerar idag på landsbygden

Allt för att Socialens pengar inte räcker. Det har de inte gjort på länge. De stödjer sig mot att de måste följa lagar och bestämmelser som gäller utsatta människor vuxna och barn. Men om nu pengarna inte räcker så kanske man skulle titta över varför. Varför har Vimmerby så mycket högre kostnader än andra liknande kommuner? Varför placeras t.ex betydligt fler barn och ungdomar i andra hem än sitt eget hos de biologiska föräldrarna? Är föräldrarna i Vimmerby så väldigt mycket sämre på att ta hand om sina barn? Skulle inte tro det. Men något är det som gör att socialarbetarna väljer att placera om barnen i stället för att sätta in insatser i hemmet. Jag vet inte. Jag har inte någon utbildning på detta område. Men jag kan få undra och fråga.
För några år sedan lades ett sparbeting på Socialen. Då valde man att lägga ned Bubblan. Där jobbade man med förebyggande och man hade personal som kunde gå hem till familjer med bekymmer för att stötta och hjälpa innan problemen blev alltför stora.
Äldreomsorgen verkar fungera bra. Det är tack vare alla de som varje dag sliter för att få tiden att räcka till. Att scheman ska hålla. Detta slit tär på personalen. Sjuktalen är höga. Väldigt höga.
Det är inte konstigt. Man orkar bara springa tills man stupar. Man har aviserat ökade kostnader även inom äldreomsorgen. Man undrar var det ska sluta?
Infrastruktur vägar fysiska och digitala. 
Vägarna blir allt sämre. Groparna, sprickorna och hjulspåren blir allt djupare och fler. Vissa vägar är kommunens vissa är statliga och vissa enskilda. Alla behöver underhållas och för detta behövs pengar, ganska mycket pengar. Både till att hålla vägarna i stånd och till vinterväghållning.
Det finns gator i vår kommun som inte fått någon ny beläggning sedan kommunsammanslagningen 1971.
Bredband, fiber. Detta har varit en följetong i vår kommun som man skulle kunna göra TV-program om. Folk på landsbygden har uppmanats att själva gräva ned fiber i vad man kallar byalag. Att man från kommunens sida inte från börja hjälpte till att starta dessa byalag är för mig en gåta. Trodde man att det fanns byalag redan innan? Det fanns det INTE. Det fanns föreningar i kommunen. sockenföreningar, intresseföreningar hembygdsföreningar idrottsföreningar mfl mfl. MEN dessa skulle inte vara byalag för fiberutbyggnad. Det skulle kunna drabba medlemmarna i föreningen hårt om ekonomin inte gick ihop. Nu har man sagt att man ska göra uppehåll i bredbandsutbyggnaden där kommunen ska gräva. Det saknas pengar. Undrar vad de företagare tycker som verkar ute i de orter på landsbygden där de nu får vänta. Men de är luttrade. Kanske ska de flytta in till stan och bygga nya lokaler.
Industrimark finns det ju gott om numera - i stan.

Det finns säkert mer man skulle kunna fylla på med, men detta får räcka just nu.

Mycket av allt detta tär på servicen till människor som bor både i stan och på landsbygden. Människor som bor och verkar på landsbygden. De har inte alltid något val. De kan inte alltid flytta in till stan. De bor i hus som blir ganska svårsålda ju mer service som försvinner eller läggs allt längre bort från de boende.
När de valde att bosätta sig på landsbygden och i de mindre kransorterna så fanns det en viss nivå av service. När den undan för undan tas ifrån dem så får de ofta höra att de får skylla sig själva som bor där de bor. På landsbygden.

Jag själv bor på en bondgård. Vi har inga djur längre, och har gården kvar, marken är utarrenderad till viss del. De bästa åkrarna. Vi kan bara flytta om vi säljer vår släktgård där vår familj bott i många generationer. Det gör man inte i första taget. Man härdar ut. Och försöker påverka för att vi ska kunna ha en levande landsbygd även i fortsättningen

Nu är det kväll här i Frödinge by.

Leve Landsbygden!

Allas er EvaS i Frödinge

Vårdnadsbidrag eller barnomsorg?

Jag har funderat lite.
Det är akut brist på barnomsorgsplatser.
Idag kostar en förskoleplats på heltid ca 135000 kronor per år för en kommun av Vimmerbys storlek. Föräldrarna betalar endast ca 10% av det beroende på maxtaxan och föräldrarnas inkomst.
Övriga 90% betalas med skattemedel.
I Vimmerby kommun kan föräldrar med barn mellan ett och tre års ålder få s.k. Vårdnadsbidrag om de inte behöver kommunal banomsorg.
De får då 3000 kronor per månad.
Regler finns på kommunens hemsida.
"Vårdnadsbidrag för barn mellan ett och tre år"
Om fler kunde nyttja detta bidrag för att antingen vara hemma med barnet eller lösa sin barnomsorg själva skulle kommunen spara väldigt mycket pengar.
Många måste anlita den kommunala barnomsorgen för att de måste arbeta och tjäna pengar att få ekonomin att gå ihop, men en del skulle nog vilja vara hemma med sina små om de bara kunde.

Jag vet vad jag skulle ha valt om jag varit i den situationen när mina barn var små.
När mina flickor var små blev jag ensamstående p.g.a. skilsmässa.
Då hade jag dem hos en kommunal dagmamma från att yngsta dottern var två år till dess hon var fem. därefter slutade dagmamman och jag blev anvisad en plats på dagis för den yngsta och fritids för den äldsta.
Det blev inte bra. Yngsta dottern mådde dåligt av de långa dagarna och jag satte mig att räkna på om jag skulle kunna gå ner i arbetstid.
Jag räknade fram och tillbaka och kom slutligen fram till att jag skulle klara mig om jag arbetade endast förmiddagar. Det blev 4,7 timmar per dag mellan kl 6.48 - 11.30.
Dels fick jag lägre barnomsorgsavgift, dels fick jag högre bostadsbidrag.
Det fattades ändå 100 kronor (Detta var 1975)
Det löste jag genom att jag hade mer tid att baka själv och laga mat från grunden. Jag sydde också en hel del av barnens och mina egen kläder.
När mina pojkar var små på åttiotalet var jag först hemma med den äldste till han var nästan två år. Då var jag gift med pojkarnas far, det är jag än.
Jag städade åt kommunen ett par timmar om dagen kvällstid, när deras pappa var hemma. Sedan blev jag kommunal dagmamma. Det var jag sedan i 21 år innan jag blev sjuk. Då hade alla ungar redan flugit ur boet.

Att man kan lösa sin ekonomi är inte alldeles lätt idag. Jag hade turen att mina barn växte upp när barn var ute och lekte "med kottar och pinnar"
De hade inga mobiltelefoner eller plattor. De hade inte ens en egen TV.
Var och en måste få göra det som passar bäst i varje enskilt fall.
För mig var det bäst att vara hemma med barnen så mycket som möjligt.

Trevlig helg!
EvaS

I den bästa av världar...

Jag bor i en s.k. tätort på landsbygden. I Frödinge i Vimmerby kommun.

Jag har det ganska bra här. Här finns t.ex. skola, barnomsorg, hemtjänst, affär, mack, föreningar och arbetstillfällen.

Men alla som bor på landsbygden bor inte i mindre tätorter. De bor överallt. En del ganska långt bort från närmaste affär. Eller skola, mack, barnomsorg och arbetstillfällen. Men de vill bo på landsbygden ändå. De vet att de inte kan få precis all den service som man kan få i staden.

Jag vill kunna streama TV-program och ladda ner filmer.

Därför behöver vi en riktigt bra bredbandsuppkoppling.
Det har inte alla idag. Förhoppningsvis kommer många att kunna få det men det dröjer länge och vi behövde det igår.

Därför behöver vi skynda på bredbandsutbyggnaden som är planerad.

Jag vill kunna ringa och bli uppringd även om jag inte är hemma.

Därför behövs bra mobiltäckning. Den är ganska dålig på många håll på landsbygden. Det finns ”tomma områden” där man med svårighet kan ringa med mobilen. Man måste ofta förflytta sig för att få täckning.
Därför behövs en undersökning av hur bra mobiltäckningen egentligen är på landsbygden. Det behövs också för att kunna ha mobilt bredband där det inte finns fast bredband.
Jag vill ha bra allmänna kommunikationer.
Därför behövs bra bussförbindelser där folk faktiskt bor.
Alltfler bussar går längs de stora riksvägarna, vilket försvårar för många att ta sig till hållplatserna. Man ska inte behöva ha bil för att kunna åka buss! Därför behövs fler turer med närtrafiken.
Jag vill också att våra barn och ungdomar ska kunna ta sig till och från skolan på ett säkert och bra sätt även om de råkar bo på landsbygden. Därför behövs bra skolskjutsar som gäller även för barn och ungdomar som har dubbelt boende hos föräldrar som lever åtskilda.
Jag vill också att ungdomarna ska ha möjlighet att delta i de aktiviteter som finns inne i centralorten. Därför behövs bra bussförbindelser även kvällar och helger. Även för de ungdomar som råkar bo på landsbygden. Där borde det finnas närtrafik som man kan ringa till om man behöver åka.
Jag vill att äldre ska kunna känna trygghet där de bor. Därför behövs en väl fungerande äldreomsorg.
Därför behövs bredband för att kunna utveckla hemtjänsten och ha moderna trygghetslarm.
Därför behövs också bra bussförbindelser ända ut på landsbygden.
Jag vill att barn, ungdomar och äldre ska få bra mat i skolan och äldreomsorgen.
Jag vill att barn och gamla ska kunna äta närproducerad svensk mat
Därför behövs en bra organisation och klara mål för att kommunen ska kunna göra upphandlingar som genererar arbete i omlandet. Att man ska kunna köpa varor som är producerade í enlighet med de svenska lagarna är för mig självklart, men inte alldeles enkelt med de regelverk som finns kring offentlig upphandling.
Jag vill att landsbygden ska vara åtkomlig, särskilt för transporter till landsbygdsföretagare.
Därför behövs bra vägar. Både allmänna och enskilda.
Därför behöver man stärka upp bidragssystemet till enskilda vägar så att vägarna blir så bra som det är möjligt.
Jag vill ha en levande landsbygd med människor som trivs, bor och verkar där.
Därför står det ”Landsbygdentusiast” på mitt visitkort.
Jag har i många år engagerat mig ideellt med landsbygdsutveckling och försökt påverka genom att vara aktiv i flera forum. Jag har också varit aktiv politiker genom Centerpartiet.
Nu börjar jag närma mig pensionsåldern men jag ger aldrig upp min kamp för en levande bygd. En bygd som pulserar av liv. Där det finns företagande, skolor, barnomsorg och sist men inte minst bostäder där unga kan bo när de ska bilda familj.
Jag kommer även i fortsättningen att försöka påverka i stort och smått för att landsbygden ska förbli attraktiv att leva och bo i.
Staden behöver landet och landet behöver staden.

ALLT kan inte finnas på landsbygden, en del får lov att finnas i centralorten. Skolornas högstadie, gymnasium, äldreboende för de äldre som behöver mest vård och omsorg.

I staden kan finnas sådant som av ekonomiska eller andra skäl inte kan finnas på landsbygden.

Stad och land – hand i hand.

 

Imorgon ska jag rösta! Om du inte gjort det än så gör det du också!

Lite söndagsfunderingar om ekonomi

Idag har tankarna flugit mellan lite olika spörsmål som ändå på något sätt hänger ihop.

Det finns många viktiga saker som betalas med skattemedel.

De flesta tänker nog automatiskt

·         Vård

·         Skola

·         Omsorg

Det har blivit ett slags mantra som upprepas gång på gång. I synnerhet i valtider. Man glömmer ofta att ingenting av detta fungerar utan en bra infrastruktur.

Vägar, järnvägar, flyg, färjor, telefon, Internet, TV, radio.

Finns inte bra vägar kan man kanske inte ta sig till sitt arbete, då kan inte ambulanser, räddningstjänst, poliser, bussar, godstrafik och bilar och andra färdas på ett snabbt och bra sätt.

Finns inte bra järnvägar kan man inte resa snabbt och säkert. Då kan man inte heller köra godstrafiken där.
Varje dag arbetar väldigt många med att hålla våra vägar och järnvägar i körbart skick.
Visst betalar vi vägskatt och visst betalar vi resan med buss eller tåg. Men det räcker inte alls till allt som behöver göras för att underhålla och förbättra våra vägar och järnvägar. Utan skattemedel skulle vägarna snart vara sönderkörda och järnvägarna ofarbara.
Utan att vägarna är bra kan bussar och andra fordon inte ta barnen till skolan på ett säkert sätt, i synnerhet på landsbygden där väldigt många åker skolskjuts till skolan.
Tyvärr är det så idag att väldigt mycket av det ekonomiska kapitalet går åt till administration. Där kanske man kunde se över rutiner och processer, så att en större del av kakan verkligen går till det under håll och de förbättringar som så väl behövs.

Finns inte flyg tar det betydligt längre tid för många att ta sig från ett ställe till ett annat. Kanske är flyget det vi minst behöver? Även om en hel del gods fraktas med flyg idag. Utan skattemedel skulle de allra flesta flygplatser läggas ned och därmed en stor del av flygtrafiken.

Utan färjor och båtförbindelser skulle många öar bli isolerade. På många håll har man byggt broar i stället för att trafikanterna ska kunna komma snabbare fram, men det finns fortfarande väldigt många s.k. vägfärjor.  

Det finns i Sverige ca 40, för trafikanterna, avgiftsfria vägfärjor och 16 avgiftsbelagda färjeleder - mer eller mindre subventionerade med statliga medel. Dessa kan trafikeras av ett eller flera fartyg.

Undrar hur vi skulle klara oss utan fungerande telefoner idag? En hel del skattepengar har använts för att vi ska ha ett fungerande (nåja) telefonsystem. Mobiltelefonerna skulle inte heller fungera utan telemaster och samband dem emellan. Strömförsörjningen till dessa master måste också fungera annars stängs det mobila nätet ned ganska fort. Vem minns inte stormarna Gudrun och Per när ingenting fungerade.

Internet är i stort sett alla beroende av idag. Kanske inte personligen, alla har inte dator och internet hemma, men de flesta har nog sin lön eller pension via en bank? Bankerna kommunicerar via internet. Kommuner landsting polisväsende, ja alla samhällsfunktioner kommunicerar via Internet. Företag är beroende av ett fungerande Internet.

Vi kan betala räkningar, skicka e-post, vara på sociala medier, läsa tidningar mm via Internet.
Skolan har otroligt stor nytta av Internet idag. Eleverna kan läsa dagsfärska nyttigheter via datorn. Skolböckerna är i mångt och mycket föråldrade i en allt snabbare föränderlig värld.

TV får många via Internetuppkoppling.

Vi får nyheter och annan information direkt via TV och radio.

För ca sextio år sedan var det vanligt att man varken hade TV eller telefon i hemmen. Livet gick lite långsammare. Man hade inte så bråttom. De allra flesta arbetade nära eller i hemmet, så nära att de kunde cykla eller gå till sitt arbete. Barnen gick eller cyklade till skolan. Det kunde de göra eftersom vägarna inte var så starkt trafikerade som idag.

Man handlade närproducerade varor. Inte bara mat utan nästan allt man behövde för ett bra liv. Alltså behövdes inte så mycket godstransporter och därför inte så breda eller bra vägar. Det mesta godset som kom långt bortifrån gick med båt eller järnväg eftersom det oftast inte var så bråttom innan man fick det till slutdestinationen. Det kördes sedan ut med små lastbilar till butiker och andra företag.

Idag hör man ofta att det är viktigt att alla arbetar heltid för att samhällsapparaten ska fungera. För att samhället ska få in högsta möjliga skatt, källskatt och arbetsgivaravgifter. För att medborgarna ska konsumera mera och på det sättet betala in moms och andra avgifter.

DET är en sanning med modifikation.

Dels beror det på totala antalet arbetade timmar, inte hur många som arbetar, dels beror det på hur mycket samhällstjänster vi konsumerar.
Det kostar också väldigt mycket för samhällsapparaten om alla arbetar heltid. Fördyrade kostnader med barnomsorg, äldreomsorg, vård av funktionsnedsatta, familje- och individomsorg. Idag förväntar sig nog de flesta medborgare att samhället ska stå för notan av detta.

Men man glömmer ofta att det är vi alla som betalar skatt som bidrar till att det ska fungera. Kommunerna, i synnerhet, får allt större bekymmer med att få ekonomin att gå ihop. Det läggs sparkrav på precis allting inom den kommunala förvaltningen. Samtidigt behövs allt fler som tar hand om barn, svaga och äldre. Den ekvationen går inte ihop.

Det blir som ”Ebberöds bank”. Mer pengar går ut än vad som kommer in.

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.
Om alla män och kvinnor ställde sig frågan: Hur mycket måste jag arbeta för att min vardag och personliga ekonomi ska gå ihop?
Om familjer ställde sig frågan: Hur mycket måste vi i vår familj arbeta och hur kan vi i så fall fördela arbetstiden?
Då kanske det skulle se annorlunda ut.
Det är inte alls säkert att de sista korvörena, jag eller min familj tjänar, blir kvar i plånboken efter att vi betalat vad det kostar att arbeta in dem.
Hur slår det på barnomsorgsavgiften? Måste man i familjen ha två bilar? Vad kostar resorna till och från arbetet? Vad kostar det extra i matpengar för att jag arbetar heltid? Vilket boende är jag villig att betala för, med mina arbetade timmar? Det måste var och en själva bestämma.

Sedan är det en annan sak att få arbetsgivarna med på båten om man vill gå ner i arbetstid. Det är en svår nöt att knäcka. Det gäller i synnerhet männen som av hävd arbetat heltid i generationer.

Jag hörde en kvinna som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Maken hade betydligt högre livsinkomst och får därmed högre pension. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.
Hon hade inte pensionssparat.
Om alla lågavlönade, deltidsarbetande satte av ett eller ett par hundra i månaden till en egen pensionsförsäkring, redan från start när de börjar arbeta, kanske det skulle se annorlunda ut.

En annan slutsats som jag personligen dragit är att om fler arbetar mindre tid så kan fler individer få arbete. Förutsatt att den totala potten av arbetstimmar blir konstant eller inte minskar så mycket.

Då behöver inte lika många gå arbetslösa och samhället sparar därmed pengar i form av t.ex. a-kassa och familjestöd.

Det är inte lätt att lösa samhällsproblem, men funderingar kan alla ha.

Trevlig fortsatt söndag önskar jag er alla!

Välfärd och livskvalitet?

Så här runt första maj har det varit många manifestationer och demonstrationer för det ena och det andra. Man läser om det i tidningarna och hör och ser på TV.

Jag har levat tillräckligt länge för att minnas hur det var för ca femtio år sedan.

Då fanns det inte någon stor äldreomsorg. Ingen barnomsorg så som den är idag. Sjukvården fanns men var väldigt olika beroende på var man bodde. Det fanns då fortfarande provinsialläkare.

Det fanns en viss arbetslöshet, men det var inte så många som demonstrerade om detta då.

Skatten var inte alls så hög som den är idag.

Lönerna var betydligt lägre.

Fruarna var hemmafruar. En del av de jag kom i kontakt med arbetade, men oftast bara med någon syssla på deltid. För att få lite ”egna” pengar. Några arbetade inom vården eller i skolan. Typiska kvinnoyrken fanns även på den tiden.

De flesta mammorna träffades ute i lekparkerna eller på gårdarna där de bodde och pratades vid. Ibland gick de hem till varandra och drack förmiddagskaffe när de större barnen var i skolan.

Barnen lekte ute eller hemma hos någon kompis.

De flesta hade det drägligt, men inget överflöd. Det var inte alla som hade egen bil. Eller för den delen egen telefon eller TV.

Levnadsstandarden var lägre än idag, men livskvaliteten var inte sämre för det.

Visst fanns det de som var väldigt, väldigt fattiga, och de som var sjuka.

Blev man sjuk kunde man få några kronor från sjukkassan, men det motsvarade inte alls det man tjänade när man arbetade.

Visst fanns det förstmajtåg då också

 Det man då demonstrerade om var nog i första hand högre löner.

Det har med råge infriats.

Idag tjänar en arbetare 10-15 gånger mer i timmen än vad en arbetare gjorde i början på sextiotalet, om det ens räcker med det.

Att alla varor och tjänster blivit dyrare är inte alls konstigt.

De som tillverkar varorna och de som tillhandahåller tjänsterna har ju mångdubbla löner vilket med naturlig följd för med sig att priset på varor och tjänster mångdubblats. Transporterna av varorna har också blivit fler och dyrare.

Skatterna har blivit högre. Det KAN bero på att samhällets service till invånarna blivit så mycket större, än den var för femtio år sedan.

Då var behovet av barnomsorg ringa, liksom behovet av äldreomsorg. De flesta barn växte upp med en mamma som var hemmafru och mamman kunde också hjälpa sina äldre anhöriga om det behövdes.

Vägarna, när jag var barn, var mest grusvägar, även i staden Västervik där jag växte upp. Det var bara de största gatorna som var asfalterade eller stenlagda, och gatorna i centrum av staden. Gångbanorna likaså.

Landsvägarna var nästan uteslutande grusvägar. Riksvägarna kunde vara belagda.

Behovet var inte detsamma som idag, när vi har en sådan trafikintensitet med både personbilar och tunga transporter.

Om man fick se en ”långtradare” när jag var barn så kunde man berätta om det i flera dagar. Det mesta godset gick på järnväg, för att sedan fördelas ut med mindre lastbilar till affärer och slutanvändare. Flödet av varor var inte så intensivt. Man handlade lokala varor av lokala handlare.

Självklart kostar infrastrukturen väldigt mycket mer idag.

All välfärd ska betalas av oss skattebetalare. Det är ett pris som vi alla får betala.

Vi får det vi betalar för.

Om det är färre som betalar skatt, eller om alla betalar lägre skatt, så blir utrymmet för välfärden lägre.

Så de som manifesterar för bibehållen välfärd kanske kan manifestera för högre skatter också, eftersom det blir allt fler som vill ha del av kakan ”Välfärden” genom att utnyttja den samhällsservice som finns idag, barnomsorg, fritidshem, skolor, bostadsbidrag, äldreomsorg, pensioner, sjukbidrag, bättre skolor, skolskjutsar, bättre vägar/infrastruktur, bättre sjukvård, bättre kollektivtrafik. Jag har säkert glömt något...

Allt detta har ett pris.

Det är som ett ständigt roterande hjul som rullar allt fortare. En ond cirkel.

Självklart ska de som verkligen vill arbeta ha en möjlighet till detta, men ofta undrar jag varför en del arbetar så mycket, när det blir så lite över efter att man dragit av alla kostnader som uppstår när man arbetar.

Kan man verkligen jobba mindre?

Jag minns att jag som ensamstående mamma på sjuttiotalet räknade ut exakt hur mycket jag var tvungen att arbeta för att få maximal utdelning.

DÅ kom jag fram till att jag skulle arbeta ca 4,7 timmar per dag. Om jag arbetade mer så åts förtjänsten upp av de merkostnader som uppstod i form av högre barnomsorgsavgift, lunch på jobbet, mer matsäck. Dyrare mat hemma, eftersom det blev mindre tid över att laga mat från grunden och baka hembakt bröd. Jag fick också lägre bostadsbidrag om jag arbetade heltid.

Eftersom jag gick ner i arbetstid så blev det tid över för någon annan som kunde arbeta de timmar jag inte arbetade. Det var fler som gjorde ungefär som jag. Alltså blev det fler arbetstillfällen och dessutom mer plats på dagis och fritids.

Jag ”förlorade” ca 100kr per månad i pengar netto, mot om jag skulle arbetat heltid. De 100 kronorna tjänade jag in enbart på att inte behöva äta lunch på jobbet. (På den tiden kostade jobblunchen 10 kr/dag, alltså ca 200 kr per månad, men jag skulle ju äta även när jag var hemma)

Det allra bästa var ändå att jag fick mer tid med mina flickor.

Jag var inte alldeles slut varje dag när jag hämtade hem dem från skola och dagis. De kunde leka med de barn vars föräldrar också var hemma, som jag. Jag hade tid och ork att hjälpa dem med läxorna. Vi kunde när det blev sommar och varmt åka och bada på eftermiddagarna, eller hälsa på hos mormor och morfar, eller gammelmorfar.

Jag hade till och med råd att hålla mig med egen bil, även om bilresorna var ransonerade och välplanerade.

Det var ingen bil som man kunde skryta med, men den gick framåt i alla fall. Jag hade sparat ihop till den, så jag kunde köpa den kontant.

Ungarna hade kläder på kroppen och mat i magen. Vi lånade böcker på biblioteket och läste tillsammans.

Vi kunde ha fredagsmys med varma mackor. Vi skulle ju ändå äta, så det blev ingen extra kostnad.

Vi hade en TV, men det var inte något stort utbud på barnprogrammen, så den stal inte så mycket ”tillsammans-tid”. Vi hade stereoanläggning och kassettspelare. Jag hade också investerat i en symaskin för att kunna sy till barnen och mig själv.

Jag köpte nästan aldrig något på avbetalning, förutom lite möbler i samband med skilsmässan från min första make. Det var bättre ekonomi i längden att spara ihop till det vi behövde.

Vad är det som gör att småbarnsföräldrar idag måste arbeta så mycket som de gör?

Visst, man ska ha dator, internet, mobiltelefon, TV med en MASSA kanaler, helst en i varje rum, DVD-spelare, mm mm som jag slapp på sjuttiotalet.

Sådant har jag också numera, men jag och maken har skaffat det lite i sänder, inte allt på en gång och inte det värsta som finns.

Jag har inte hemmabio. Det skulle jag nog kunna skaffa, men har personligen inget behov av det.

Kanske skulle fler räkna på hur de har det. Kanske skulle fler ha råd att vara hemma lite mer med sina barn om de drog ner lite på standarden. Kanske skulle fler barn få mer tid med sina föräldrar. Jag vet inte men jag skulle önska det!

Hur de väljer att fördela det inom familjen är familjens ensak. DET ska ingen annan lägga sig i. Om ena eller andra föräldern ska gå ner i arbetstid, eller om båda ska arbeta heltid eller deltid. Det är något som alla familjer ska bestämma själva.

Jag hade tur som kunde få arbeta deltid medan flickorna var små.

När jag så småningom fick mina pojkar på åttiotalet, var jag först hemmafru, sedan hade jag ett städjobb några timmar per vecka och var kommunal dagmamma.

Så även grabbarna fick ha mig hemma när de växte upp även om de, dagtid, fick dela med sig av mig till dagbarnen.

 

Så är Välfärd samma som livskvalitet?

Inte nödvändigtvis, välfärden kostar samhället, dvs. oss alla, stora summor.

Den kostar även livskvalitet för många som springer runt runt i ekorrhjulet. Jag avundas dem inte.

Jag är glad att jag inte längre är småbarnsförälder.

 

Hur får man till en tulipanaros?

Har hört att sossarna lovat att de ska fixa en massa nya jobb.

På deras eget kansli kanske?

Eller har de tänkt att ”någon annan” ska fixa det åt dem?

VEM i så fall. Jag skulle vilja veta det. Verkligen!

Ska de sänka arbetsgivareavgifterna så att t.ex. småföretagen kan anställa fler?

Ska de på något magiskt sätt få alla företag som flyttat utomlands att flytta hem till Sverige igen? Ska de sponsra hemflytten då? Med vilka pengar?

Om sossarna tänkt öka de av samhället betalade jobben, inom vård, skola, omsorg, polisväsende m.fl. samhällsfinansierade arbeten så måste de på något magiskt sätt öka skatteintäkterna.

Annars får i alla fall inte jag ekvationen att gå ihop. Vi alla i landet Sverige har bara en skattesjö att ösa ur, även om det finns flera tillflöden: Källskatt, arbetsgivaravgift, miljöskatter, moms, F-skatt osv.

Det finns idag alldeles för många som höjer rösterna om att ”politikerna” monterar ner välfärden.

Vi får alla det vi betalar för. Så är det bara. Jag har levat tillräckligt länge för att uppskatta den service samhället faktiskt betalar idag.

Vi har "gratis" skola.

Vi har hårt subventionerad förskola, liksom äldreomsorg och sjukvård.

Vi har poliser. 

Vi har allmäna kommunikationer, vägar, järnvägar mm mm

Om alla familjer skulle betala vad det faktiskt kostar att till exempel ha sitt/sina barn i förskola/fritids så skulle det inte behövas så många förskole/fitidsplatser eftersom de allra flesta familjer då skulle gå back ekonomiskt. D.v.s. de skulle få betala så pass mycket i avgift att det skulle vara lönlöst för en av föräldrarna att arbeta. I synnerhet om de har fler än ett barn.

När jag var barn på 50 och 60talet var mammorna (oftast i alla fall) hemma med sina barn.

Det fanns barnkrubbor för ensamstående mödrar .

(Barnkrubban var en barnparkering utan pedagogiska ambitioner, eller möjligheter, då en enda barnpassare kunde ha till uppgift att ha tillsyn över uppemot 60 barn.

 

Så är det nog ingen som vill ha det igen.

En del mammor hade något litet arbete t.ex. trappstädning eller liknande där de kunde ha med sig barnen när de arbetade. Eller så fick äldre syskon eller mormor/farmor se efter småbarnen.

Jag säger inte att det var bättre förr, bara att kostnaderna för samhällsservicen har drivits på så att den kostar otroligt mycket mera idag.

Våra gamla blir också allt äldre. De ska verkligen ha den hjälp och service de behöver. Inget tal om något annat.

Men även där har samhällets kostnader skenat. När jag var barn fanns det döttrar och svärdöttrar som var hemmafruar och kunde gå iväg och hjälpa de gamla (om de inte bodde i samma fastighet).  

Vet inte om det var bättre, men det var billigare för samhället.

De gamla som inte hade anhöriga, som kunde eller ville hjälpa dem, kunde få flytta till ålderdomshem. Men de var inte alls så många, som de äldre, som idag åtnjuter den subventionerade samhällsservice som finns. De gamla betalar bara en bråkdel av kostnaden.

Precis som föräldrarna som har sina barn i förskolan.

Det är maxtaxor som gäller inom både barnomsorg och äldreomsorg. Resten betalas av skattemedel.

Jag betalar gärna skatt för att mina gamla föräldrar ska få den omsorg och hjälp de behöver. För att mina barnbarn ska kunna vara på förskolan och fritids utan att föräldrarna går i personlig konkurs.

Jag betalar gärna skatt för att alla barn ska kunna gå i en bra skola utan att föräldrarna ska behöva betala för det.

Jag vill också att det ska finnas poliser som håller ordning på buset och trafiken.

Jag vill gärna ha kvar en skattesubventionerad allmän sjukvård så jag och mina nära och kära har råd att gå till doktorn och om det skulle behövas, ligga på sjukhus.

Jag vill också ha hyfsade vägar att åka på.

 

MEN jag vill ändå gärna veta hur sossarna tänkt ordna en massa nya jobb bara sådär.

Utan att samhällets kostnader ökar.

Så jag slipper betala mer skatt än jag gör idag.

Eller högre arbetsgivaravgifter (så ännu fler företag tvingas lägga ner eller flytta utomlands). Vi ska först och främst vara rädda om de jobb som finns idag, i de produktiva små och medelstora företag som många gånger byggts upp av flera generationer företagare.

Eller högre moms.

Eller högre miljöavgifter.

Det är verkligen tillräckligt högt skattetryck i Sverige idag.

Det är lätt att säga "tulipanaros", men inte lika lätt att odla en.

”Tulipanaros”. Korsning mellan tulpan och ros, normalt med den bildliga betydelsen »omöjlig kombination, utopi, orealistiskt projekt«. Tulipanaros kallades också vackra, målade tulpaner på t ex allmogekistor, vilka tros ligga bakom uttrycket »det går väl an/det är lätt att säga tulipanaros«, med betydelsen »det är lättare sagt än gjort«. Källa: Språkrådet <http://www.sprakradet.se/4909>.

Löner och skatter

Tänker på att lärarna gärna vill ha 10 000 kronor mer per månad i lön. Har ingen direkt åsikt om detta eftersom jag inte är insatt i deras avtal. Det sägs att det är för att de har så lång utbildning.

Det har jag också, fast inte som akademiker.... Jag har skolat om mig som vuxenstuderande. Jag läste dessutom in lite högskolepoäng på distans.

Om min lön skulle öka med 10 000 kronor per månad (om jag arbetade heltid) så skulle jag få ett drygt 45 % -igt lönepåslag. Det skulle sitta fint! Jag har bland de lägsta löner en organisatör med administrativt arbete kan ha. Fast det är inom ramen för avtalet och jag är anställd inom den ideella sektorn....Och jag har ett arbete.

Var tidigare anställd inom kommunen som dagbarnvårdare med barnskötareutbildning. Lönen för det var inte något att direkt jubla över, men jag hade ett jobb som jag trivdes med.

Lönen för en kvinnlig barnskötare i Kalmar län ligger på medel 20.326 kr idag. Vet faktiskt inte vad de tjänar i Vimmerby.

En kvinnlig undersköterska har 19 431 i medellön i Kalmar län.

I mitt nuvarande yrke har jag 22 000, om jag hade arbetat heltid. (Arbetar f.n. 25%). Det är ändå en tusenlapp lägre än medel för riket.

Det är många, många som arbetar inom den kommunala sfären som arbetar 40-timmarsvecka och har fem/sex veckors semester varje år som har ungefär samma lön som jag har eller lägre, ofta kvinnor i serviceyrken.

De skulle kanske inte tacka nej till ett rejält lönepåslag?

MEN vem ska betala detta? Kommunerna , de allra flesta, sliter med att få sina budgetar att gå ihop som det är idag.

Den allra största utgiftsposten för kommunen är löner.

Jag vet inte hur många lärare det finns i en kommun som Vimmerby, men det är nog tillräckligt många för att Kommunens budget skulle bli totalt raserad om alla lärare skulle få ett lönelyft med 10 000 kronor per månad. Bara på gymnasiet är det ett 60-tal och ska alla dessa ha 10 000  mer per ånad så kostar det minst10 miljoner extra för kommunen inkl arbetsgivaravgift. Det är bara på gymnasiet!

Därtill kommer de två högstadieskolorna och alla 9 skolorna med förskoleklass, låg och mellanstadie.

Jag missunnar dem inte att ha vettiga löner, men jag undrar bara vem som ska betala? Vad ska kommunen dra ner på i stället?

Ska man dra ner ännu mer på äldreomsorgen, omsorgen om funktionshindrade, barnomsorgen? Ska man dra ner ytterligare på underhållet på fastigheter, gator, vägar och lekparker?

Ska vi ha större klasser i skolorna eftersom löneutrymmet kanske inte räcker till samma antal lärare som idag?

Kanske ska vi ha färre skolor med större klasser?

VEM vill lägga ner våra fina landsbygdsskolor? (Jag tror nämligen inte att man ens funderar på att lägga ner skolorna i centralorten)

ELLER ska man höja skatterna för kommuninnevånarna?

Jag har inget svar, men det är i alla fall något att fundera på.

Det tål att tänka på i alla fall....

"Gult kort" - Om Ledaren i Vimmerby tidning om Centerpartiet

Detta skriver jag med min egen personliga övertygelse och med risk att få pisk av en del.

Det tål jag. Jag står för det jag tror på och jag är Centerpartist. Visserligen sitter jag inte med i kommunfullmäktige, men kan ändå föra fram mina synpunkter. Det är min rätt som medborgare i ett demokratiskt samhälle.

När jag i morse  läste i Vimmerby tidning att Alf Wesik i sin ledare skriver  ”Det blir varning och gult kort till centern i Vimmerby.”  satte jag nästan frukosten i vrångstrupen

Detta med anledning av att Centerpartiet står fast vid att inte bygga en ny fotbollsarena vid Ulriksdal, straxt öster om tätorten Vimmerby.

Det är med visshet om att vi i Centerpartiet har tagit rätt beslut som jag med blandade känslor tar del av denna ”Ledare” i Vimmerby tidning.

Det är enligt min personliga mening inte god journalistik att fördöma ett särskilt parti på ledarplats för att partiet vågar ta ställning.  Och att raljera om ”gult kort”

Har Vimmerby Tidning blivit ett moderat språkrör?

Att Centerpartiet försöker ägna sig åt den politik man har och vill stå för kan väl inte förvåna någon. Möjligen de som tidigare upplevt Centerpartiet som lite veligt,  vilket kan bero på att man tidigare, när Centerpartiet var i ”regeringsställning” i kommunen försökte få så många som möjligt med i båten innan man gick ut i media med förändringar av väsentlig art.

Centerpartiet får idag ganska mycket kritik för att man går på tvärs med alliansen i vissa frågor. Micael Glennfalk, kommunstyrelsens ordförande, kanske inte alltid gillar att Centerpartister ibland är tveksamma till hans idéer.

Det är det fina med demokrati, att alla får använda sig av sin röst. Och att kanske alla inte alltid har samma uppfattning. Och att man inte ska bli ”halshuggen” för det.

Man kan inte alltid hålla med i allting för att vara populistisk.

Vi har i Vimmerby kommun ganska mycket på agendan som rör det en kommun egentligen ska ägna sig åt. Det basala som skola, barnomsorg äldreomsorg och omsorg om funktionshindrade och utsatta människor inom individ och familjeomsorg. Våra vägar och annan infrastruktur där kommunen har ansvar.

Kort sagt ska man göra det bästa för kommunens innevånare med de medel man har att tillgå.

I ett ekonomiskt läge där kommunen måste spara och dra ned på verksamheter inom väsentliga ansvarsområden finns inte utrymma för att kommunen ska bygga idrottsarenor, eller ens planera för några.

Allt man gör inom en kommun kostar pengar. Att ta fram kartor är ett sådant exempel.

Man har sagt att föreningarna själva ska stå för kostnaderna vid byggnation mm. HUR ska en förening kunna stå för kostnader där man måste planera om mark, köpa in markområden och dessutom bygga en helt ny anläggning? Det kanske är OK för någon, men kommunen har inget som helst ekonomiskt utrymme att ta till för detta.

I Kultur- och fritidsnämnden som har att ta ställning till hur mycket föreningarna kan få i bidrag har man också fått sparbeting, som kan innebära minskade bidrag till just föreningar.

Det fanns röster som sa före valet att man skulle kapa kommunens skulder om man vann valet och fick väljarnas förtroende.

Torsdagen den 26 augusti 2010 skrev Micael Glennfalk i sin blogg ”Vimmerby måste amortera snabbt”: ” Därför är det viktigt att kommunen snabbt amorterar sina lån.”

Micael Glennfalk menade troligen att om man inte snabbt amorterar av lånen kan det vid en ev. räntehöjning innebära att man kan bli tvungen till en skattehöjning eller ta av medlen ”som ska gå till skola, omsorg och vård för att betala räntor”

Den 31 december 2010 var låneskulden 219 miljoner kronor, enligt revisionsrapporten från den 8 april 2011.

Jag vet inte exakt hur stor kommunens låneskuld är idag. Antagligen kommer det att kosta ett antal miljoner att bygga de två äldreboenden som verkligen behövs liksom den förskola man planerar att bygga i stället för Vimargården som fick rivas på grund av mögel. Dessa åtgärder ligger inom ramen för vad en kommun kan förväntas göra.

För att kommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter och åtaganden mot våra barn och äldre är det absolut nödvändigt att satsa på detta.

Det är också nödvändigt att det finns pengar så det räcker att underhålla kommunens vägar.

Snöröjningen har som exempel under de senaste åren varit mycket bristfällig. Där kan man inte spara in eftersom det måste finnas framkomliga vägar för att kommunens invånare och företagare ska kunna ta sig fram. Det är också viktigt att gator och vägar är plogade innan kollektivtrafikens bussar och skolskjutsarna startar på morgonen. Man kan dessutom aldrig i förväg veta hur mycket eller hur ofta det kommer att snöa. Därför bör man avsätta så mycket pengar i varje års budget så det räcker för en så snörik vinter som de två senaste varit. Att hoppas varje år att det blir en snöfattig vinter är som att hoppas att det inte ska regna i juli.

Vi kunde den 27 augusti 2011läsa i Vimmerby tidning  om att kommunens vägar är så dåligt underhållna att endast det akuta behovet av underhåll skulle kosta många miljoner kronor

”I år är det avsatt en miljon till asfaltering, men i planen har vi åtgärder som ligger på en kostnad på 12-13 miljoner, säger förvaltningschefen Torbjörn Johansson”

Man får inte mycket asfalt lagd för en miljon kronor

Enligt uppgifter jag hittat kostar 3-4 cm tjock asfalt cirka 200 kr / m² 

Och det är bara asfalten.

Då räcker 1 miljon till ca 5000 m² eller till en väg som är 7 m bred räcker det ca 700 sträckmeter.  Det är verkligen inte mycket och då är det bara för materialet. Därtill kommer arbetskostnader mm.

Möjligen kan en kommun som Vimmerby förhandla sig till ett något bättre pris?

Det mina vänner är verkligheten i Vimmerby kommun.

Centerpartiet förtjänar inget "gult kort"

Observera att detta är mina högst personliga reflektioner även om jag är Centerpartist in i märgen.

Med förhoppning om en trevlig helg

Er

Eva Svensson i Frödinge