Vad är sanning och vad är "sanning"?

Om man sitter i beslutande position är det direkt osmakligt att vinkla "sanningen" så att det verkar sant. Fotot nedan jag länkar till har jag lånat från Socialdemokraternas facebooksida där de påstår att det "bara" är 78 barn som berörs om man lägger ner skolor och förskolor. (Alternativ A) De har också delat ut en folder med dessa uppgifter. Det är ju inte riktigt sant allt som står där. Alla barn i de klasser där de "78 barnen" ska klämmas in berörs! ALLA!!! Det är betydligt fler än 78! Trångboddheten på t.ex Astrid Lindgrens skola är väl känd redan idag. Och att påstå att man måste ta bort 10,8 tjänster inom grundskolan....DET är en ekvation jag inte kan ställa mig bakom. https://www.facebook.com/socialdemkraternaivimmerby/photos/a.381173588636828.90738.374366555984198/1005213259566188/?type=3&theater

I princip alla partier i oppositionen har gång på gång visat på andra besparingar. Som inte drabbar barnen. Politiker i den majoritet som idag är de som beslutar i Vimmerby kommun hävdar fortfarande att man inte sett någon som helst alternativ budget från t.ex mitt parti Centerpartiet. Nu är det dags att vara saklig och inte komma med felaktiga uppgifter (ljuga). Centerpartiet har förvisso lagt fram en egen budget i kommunfullmäktige.  Det fanns fem olika budgetförslag från olika partier att ta ställning till på kommunfullmäktige i november 2015 De finns att läsa här på kommunens hemsida. http://www.vimmerby.se/PageFiles/4798/KF_23%20nov.pdf på sidan 38 under ärende 8 finns Centerpartiets kompletta budgetförslag. Det finns även på Centerpartiets hemsida Centerpartiets företrädare uttryckte redan i november på Kommunstyrelse och Kommunfullmäktige att detta budgetförslag är det som ska gälla om folket ger ett tydligt besked att skolorna ska behållas under denna mandatperiod.  http://www3.centerpartiet.se/Lokal/Vimmerby/Politik/ Om Majoritetens företrädare inom socialdemokrater och moderater har missat detta kanske de sov på sammanträdena eller så vill de inte minnas alternativt kommer ihåg fel. Och var de vakna och har läst handlingarna så kan jag inte se det på annat sätt än att de nu ljuger. Så vad är sanning och vad är "sanning"? Detta är otroligt tråkigt Särskilt när det gäller en så viktig fråga som våra barns väl och ve. Vad ni än röstar på så kommer besparingar att drabba någon eller något på något sätt.

Barnen drabbas minst om man röstar på alternativ B

Rösta B för bevara!

Allas Er Eva S i Frödinge

God fortsättning på det nya året!

Sitter och försöker summera året som gått. Det är trots allt 365 dagar.
I vår lilla kommun har det rörts om ordentligt i den politiska grytan.
Det har kokat över några gånger så det osat bränt.
Den värsta stormkokningen är väl beskedet som kom 1 april från kommunens ledande politiker i majoriteten.
De kommuninnevånare som öppnade tidningen den dagen trodde nog att det var värsta aprilskämtet.
Det var det INTE.
Tyvärr.
De styrande menade verkligen att lägga ned landsbygdsskolor och förskolor på landsbygden.
Hela FYRA skolor var det de tänkt utplåna.
De ändrade sig så småningom och då var det "bara" TVÅ skolor och EN förskola som skulle läggas ned.
"Med en dåres envishet" hävdar företrädare för politik och tjänstemän att man får en bättre skola om det är större enheter.

Det är det nog INGEN mer än de som tror på. Det finns inga belägg för att det är sant.

Dessutom har man ännu inte lämnat en konsekvensbeskrivning värd namnet över vad som händer med skolbarnen i första hand och kringliggande landsbygd i andra hand.
Att det blir negativa synergieffekter vittnar otaliga skolnedläggningar om i andra kommuner.
När skolan försvinner påverkas barnfamiljerna. De som bor där och de som kanske hade kunnat tänka sig att bosätta sig där om det funnits förskola skola och fritidshem.

Man ska inte underskatta människors egen vilja. I synnerhet inte föräldrar.
De är inga menlösa fån som bara nickar och säger ja och amen till allt som beslutsfattare hittar på.

Att föräldrar som bor på landsbygden redan idag, innan en eventuell skolnedläggning, har långa resor med bil för att få livspusslet att gå ihop, det vet alla som bor på landsbygden.
Att då få ännu längre att lämna och hämta barnen blir en utgiftspost som blir som ett straff.

Det är ändå bara EN konsekvens av skolnedläggning.
En annan är att barnfamiljer väljer att bo någon annan stans om de kan.
En följd av detta är att det blir tomt på landsbygden. Det drabbar landsbygdsbutikerna. Färre kommer att åka med kollektivtrafiken. Vägarna kommer att bli nedklassade när färre åker på dem.

Finns det då inget positivt med skolnedläggning?
Som jag ser det - NEJ!!!

För det första
Skolresultaten blir inte bättre. Det finns inget som säger att barn som åker buss/skolbil lång väg både till och från skolan mår bättre av det och därmed kan tillgodogöra sig kunskaperna och lärandet bättre. Tvärtom har trötta barn svårare för kunskapsinhämtning.

För det andra
Föräldrar som har barn i förskole- och skolålder vill gärna att deras barn ska gå i en skola så nära hemmet som möjligt. I de allra flesta fall.

För det tredje
Skolan är navet i en bygd. Om det inte finns skola och barnomsorg kan vara avgörande ommänniskor finner det attraktivt att bosätta sig.

För det fjärde
Det kan inte vara bra att barn från det år de fyller sex ska åka längre vägar med skolskjuts för att komma till skolan. Det finns redan barn som åker hemifrån väldigt tidigt till sin nuvarande skola.

För det femte
Skolklasserna i de kvarvarande skolorna förtätas. Klasserna blir större och varje barn får mindre tid med pedagogen/läraren.

Sist men inte minst:
Ska verkligen 2016 gå till historien som det år när livskvalitén försämrades radikalt för många unga familjer på landsbygden i Vimmerby kommun.

Vem vill att bygderna dör ut? Vem är betjänt av det? Vem vill att husen sjunker i värde?
Vem vill att Vimmerby ska bli en mindre attraktiv kommun att bo och leva i?

 Jag ställer mitt hopp till att folk går man ur huse och röstar för skolornas bevarande den 21 februari!
Så det kan bli en God fortsättning även för barnen på landsbygden och deras familjer!

Här kan du läsa om när var och hur man röstar i Folkomröstningen om skolor och förskolor:

http://www.vimmerby.se/kommun-politik/val/folkomrostning-2016/

Allas Er
EvaS i Frödinge

De hade nog otur när de tänkte...

Nu är jag tillbaka i bloggvärlden efter ett långt skönt sommaruppehåll.
Som vanligt brinner jag för landsbygdsutveckling och utveckling i HELA Vimmerby kommun!

Idag, lördag,  läste jag i Vimmerby Tidning en insändare som handlar om de föreslagna skolnedläggningarna i Gullringen och Djursdala. Där sas det att man räknat fram att kommunen skulle spara ca 90000 kronor/år på att lägga ned dessa två skolor. Det stod också att Södra Vi skola blir alldeles full och att man troligen behöver ta till en barack/paviljong och att kostnaden för den skulle bli ca 350000 kronor per år. Den/de som tänkt ut den besparingen hade nog otur när man tänkte.

I samma tidning läser jag den oerhört glädjande nyheten att Boklok i Gullringen ska öka sin produktion av lägenheter och att det innebär mellan 50 och 70 nya jobb inom fem år!

En utomordentligt bra utveckling för Gullringen och Vimmerby kommun. Det ger mer i skatteintäkter och i synnerhet Gullringens samhälle ges möjlighet till att utvecklas och blomstra!

Eller Hur?
Om det inte vore för att kommunens ledande majoritet vill lägga ned skolan. 

Kommunens majoritet (S+M) vill spara 29128 kr/år på att lägga ned en fungerande skola, Brännebro skola i Gullringen!
Hur många barnfamiljer vill bosätta sig i Gullringen eller i trakterna däromkring om det inte finns någon skola? Även Djursdalabor kan tänkas arbeta i Gullringen, men där vill kommunen lägga ned skolan med en årlig besparing på 61104 kr/år enligt insändaren.

Jag tror på att den/de som lagt ned arbete på att ta fram dessa siffror har gjort ett bra jobb.

Däremot tror jag personligen inte att den som lade första förslaget till att lägga ned fyra skolor och två förskolor hade gjort ett bra jobb. Underlaget var minst sagt bristfälligt.

Men sista ordet är ännu inte sagt, även om jag i dagen tidning även kan läsa att två nya moderater i Barn- och utbildningsnämnden inte kommer att påverka beslutet om skolor.

Den som lever får se!

Högmod går före fall men jag hoppas och tror att allra först går förnuft!

Hoppas att de har bättre tur när de tänker framöver!

Allas Er
EvaS i Frödinge

Att lägga ner lite i sänder. I smyg eller...?

Nu tar jag igen mig en stund med att läsa de extra handlingar, inför kommunfullmäktige imorgon, som kom med posten i torsdags em. (Varför skickar man ut handlingar så sent inför en storhelg?)

Förra mandatperioden började sammanträdena i kommunfullmäktige oftast kl 18.30.
Den här mandatperioden har det ändrats, vet ej av vem eller varför, till att vanligtvis börja kl 17.30.
Det är inte OK tycker jag eftersom många har svårt att hinna till dess om de ska hämta barn på dagis äta middag osv innan mötet startat.

Den här gången har de slagit rekord. Det ska börja redan kl 15.00! Ingen vet när det slutar...
Såg i kallelsen att vi ska få någon slags förtäring i pausen som är en halvtimme.

Det blir nog ett maffigt sammanträde.  Tur att man har semester så man slipper ta ledigt från arbete. Arvodet för hela sammanträdet är 100 kronor (före skatteavdrag). Brukar bli 70 kr kvar e skatt.
De som till äventyrs tror att politiker har stora feta arvoden kanske tycker att det är för mycket med 100 kronor för att först läsa in 300-400 sidor handlingar och sedan sitta i sammanträde upp emot 8 -9 timmar? Egentligen kunde de ta bort den där hundringen också, så sparar de 100krX49 ledamöter = 4900 kronor plus arbetsgivaravgift varje sammanträde.
Sitter man i en nämnd är det sammanträden dagtid. då har man högre arvode, men de flesta har nog mer i löneavdrag när de tar ledigt från sina jobb. Ja utom pensionärerna förstås.

Nåväl, imorgon ska avhandlas flera viktiga frågor. Viktigast är nog budgeten inför 2016.
Eller kanske frågan om folkomröstning om vi ska ha alla skolor och förskolor kvar på landsbygden.

Läste i en kommentar, till Vimmerbybloggens inlägg "Ge skolan i Gullringen en chans till", på  Facebooksidan "Vi Som Är Emot Nedläggning Av Skolor/förskolor I Vimmerby Kommun!" att man redan varit och "tallat" på Pelarne fritidshem.
Områdeschefen har bestämt att barnen där inte ska få ha fritids i Pelarne utan de ska vara på Gullvivans fritids inne i stan. Föräldrar som arbetar i T.ex Rumskulla, Mariannelund eller i varje fall åt Eksjöhållet, får ganska mycket längre väg att åka med sina telningar. I synnerhet de som har barn både på förskola och fritidshem får en omöjlig situation. Upp i svinottan med telningarna. Man kan undra hur de barnen mår framåt eftermiddagen. Och hur föräldrarna ska orka.
Detta hade man kunnat undvika genom att barnen fått gå kvar  i ett Fritids nära hemmet.
Undrar varför man ställer till det så när det har fungerat tidigare.
Har någon klurat ut att föräldrarna kanske då väljer förskola inne i Vimmerby även för de yngre barnen? Då blir underlaget för att bedriva förskolan mindre och man kan då visa på hur dyrt det är med så få barn och lägga ned verksamheten helt i Pelarne.
Dra in den samhällsservice som finns, genom att ta lite i sänder...

Vet verkligen inte om det är på det sättet man tänker, men blotta misstanken gör mig orolig för hur tjänstemännen hanterar sådana frågor.

Föräldrarna har inte haft något att säga till om enligt vad jag förstått.

Tråkigt är det i alla fall, om man nu föregår politiska beslut på det här sättet. INGEN kan ju ha undgått att det blåser storm i den här frågan.

Hoppas ni får en fin avslutning på midsommarhelgen, jag ska fortsätta plöja igenom den tjocka luntan.

Allas Er EvaS i Frödinge

Länk till Facebooksidan : https://www.facebook.com/groups/1602288663322536/

I den bästa av världar...

Jag bor i en s.k. tätort på landsbygden. I Frödinge i Vimmerby kommun.

Jag har det ganska bra här. Här finns t.ex. skola, barnomsorg, hemtjänst, affär, mack, föreningar och arbetstillfällen.

Men alla som bor på landsbygden bor inte i mindre tätorter. De bor överallt. En del ganska långt bort från närmaste affär. Eller skola, mack, barnomsorg och arbetstillfällen. Men de vill bo på landsbygden ändå. De vet att de inte kan få precis all den service som man kan få i staden.

Jag vill kunna streama TV-program och ladda ner filmer.

Därför behöver vi en riktigt bra bredbandsuppkoppling.
Det har inte alla idag. Förhoppningsvis kommer många att kunna få det men det dröjer länge och vi behövde det igår.

Därför behöver vi skynda på bredbandsutbyggnaden som är planerad.

Jag vill kunna ringa och bli uppringd även om jag inte är hemma.

Därför behövs bra mobiltäckning. Den är ganska dålig på många håll på landsbygden. Det finns ”tomma områden” där man med svårighet kan ringa med mobilen. Man måste ofta förflytta sig för att få täckning.
Därför behövs en undersökning av hur bra mobiltäckningen egentligen är på landsbygden. Det behövs också för att kunna ha mobilt bredband där det inte finns fast bredband.
Jag vill ha bra allmänna kommunikationer.
Därför behövs bra bussförbindelser där folk faktiskt bor.
Alltfler bussar går längs de stora riksvägarna, vilket försvårar för många att ta sig till hållplatserna. Man ska inte behöva ha bil för att kunna åka buss! Därför behövs fler turer med närtrafiken.
Jag vill också att våra barn och ungdomar ska kunna ta sig till och från skolan på ett säkert och bra sätt även om de råkar bo på landsbygden. Därför behövs bra skolskjutsar som gäller även för barn och ungdomar som har dubbelt boende hos föräldrar som lever åtskilda.
Jag vill också att ungdomarna ska ha möjlighet att delta i de aktiviteter som finns inne i centralorten. Därför behövs bra bussförbindelser även kvällar och helger. Även för de ungdomar som råkar bo på landsbygden. Där borde det finnas närtrafik som man kan ringa till om man behöver åka.
Jag vill att äldre ska kunna känna trygghet där de bor. Därför behövs en väl fungerande äldreomsorg.
Därför behövs bredband för att kunna utveckla hemtjänsten och ha moderna trygghetslarm.
Därför behövs också bra bussförbindelser ända ut på landsbygden.
Jag vill att barn, ungdomar och äldre ska få bra mat i skolan och äldreomsorgen.
Jag vill att barn och gamla ska kunna äta närproducerad svensk mat
Därför behövs en bra organisation och klara mål för att kommunen ska kunna göra upphandlingar som genererar arbete i omlandet. Att man ska kunna köpa varor som är producerade í enlighet med de svenska lagarna är för mig självklart, men inte alldeles enkelt med de regelverk som finns kring offentlig upphandling.
Jag vill att landsbygden ska vara åtkomlig, särskilt för transporter till landsbygdsföretagare.
Därför behövs bra vägar. Både allmänna och enskilda.
Därför behöver man stärka upp bidragssystemet till enskilda vägar så att vägarna blir så bra som det är möjligt.
Jag vill ha en levande landsbygd med människor som trivs, bor och verkar där.
Därför står det ”Landsbygdentusiast” på mitt visitkort.
Jag har i många år engagerat mig ideellt med landsbygdsutveckling och försökt påverka genom att vara aktiv i flera forum. Jag har också varit aktiv politiker genom Centerpartiet.
Nu börjar jag närma mig pensionsåldern men jag ger aldrig upp min kamp för en levande bygd. En bygd som pulserar av liv. Där det finns företagande, skolor, barnomsorg och sist men inte minst bostäder där unga kan bo när de ska bilda familj.
Jag kommer även i fortsättningen att försöka påverka i stort och smått för att landsbygden ska förbli attraktiv att leva och bo i.
Staden behöver landet och landet behöver staden.

ALLT kan inte finnas på landsbygden, en del får lov att finnas i centralorten. Skolornas högstadie, gymnasium, äldreboende för de äldre som behöver mest vård och omsorg.

I staden kan finnas sådant som av ekonomiska eller andra skäl inte kan finnas på landsbygden.

Stad och land – hand i hand.

 

Imorgon ska jag rösta! Om du inte gjort det än så gör det du också!

Närproducerat ger jobb i närområdet

Det finns kommuner som hittat sätt att upphandla lokala närproducerade råvaror till kommunens kök.

Jag skulle gärna se att Vimmerby kommun gjorde en omvärldsspaning för att se vilka kommuner som lyckats med upphandlingen av närproducerade varor och sedan ta vara på de erfarenheter som gjorts. Ett exempel är Ödeshög där kommunalrådet Magnus Oscarsson knäckte koden för att upphandla närproducerade lokal varor. Han vill att den mat kommunen serverar ska hålla hög klass och ge bygdens livsmedelsproducenter jobb. Kommunen kräver att man ska få besöka gården där varan produceras.

Mer om det kan man läsa denna vecka i tidningen Land nr 37.

Allt fler efterfrågar närproducerade varor och tjänster. Allt fler, i synnerhet ungdomar, blir allt mer medvetna om att det har betydelse för miljön att det de äter är så närproducerat som möjligt. Vill vi att det vi lägger på tallriken ska vara framställt i enlighet med svenska lagar och regelverk?
Självklart tycker många.
Jag tycker att det är lite av dubbelmoral om man i de allmänna köken inte lever upp till den svenska djurlagstiftningen när man köper och serverar mat som inte är producerad med samma regler som gäller i Sverige.

Så därför vill jag att man i min egen kommun, Vimmerby, gör allt vad man kan för att man ska upphandla och köpa in svenska närproducerade livsmedel.

Centerpartiet tror på närhet.

Det gör jag också.

Vad tror du på?

 

Ungdomarna i Vimmerby vill ha Prao

När politiker och tjänstemän träffade ungdomarna på stadshuset i Vimmerby tillsammans med Vimmerby Ungdomsråd, tisdagen den 8 oktober, efterfrågade ungdomarna de borttagna Praoveckorna. Den ena skolans högstadie hade Temaveckor, där de kunde fördjupa sig i olika ämnen medan den andra skolan inte hade det.
Jag kan tycka det är olyckligt att det är olika på de båda skolorna!

 Kanske kunde man i Vimmerby kommun ta efter ett projekt man har i Bredängsskolan utanför Stockholm, med en modell med Temaveckor där man även gör studiebesök på företag. En slags kombination där eleverna får en glimt av företagets verksamhet samtidigt som man fördjupar sig i olika yrken under Temaveckorna.
Naturligtvis på BÅDA skolorna!
I tidningen Metro har de en artikel om detta.

Länk till artikeln i Metro

Att bo på landsbygden är fint!

 Utsikt idag från mitt fönster i Frödinge by

Alla vi som valt att bosätta oss på landsbyden har en undebar livsmiljö. Man skulle kunna tro att det är tyst på landet.
Men icke! Här hörs naturens ljud. Fåglar som kvittrar, bin som surrar, ett barn som leker och skrattar. Man kan till och med höra grannarna prata, även om man inte uppfattar orden, så finns ljudet av prat och skratt där. Man känner igen de flesta man möter i affären och kan kanske få sig en pratstund.
Man kan vara lite som man vill. Nästan i alla fall.

Visst kan man ibland sakna en del service. Men oftast finns den inte längre bort än att man med ganska enkla medel kan nå den.

Det har blivit svårare att ta bussen till stan eftersom Länstrafiken inte längre trafikerar samhället med alla turer och det har varit förenat med livsfara, särskilt för barn och äldre, att gå längs med den ganska smala infartsvägen, där det inte funnits någon gångbana alls och lastbilar och andra svischar förbi några decimeter ifrån de gående.
Men det ska bli bättre. Genom påtryckningar och genom att man tidigt fått det inskrivet i kommunens översiktsplan så kommer det nu att byggas en ny gång-cykelväg ut till busshållplatsen. Man ska också göra en refug, mitt i den starkt trafikerade riksvägen, som man kan "landa" på när man ska gå över.
Dessutom finns det närtrafik vardagar om man ska uträtta ett snabbt ärende i stan.
Synd bara att den marknadsförts så dåligt.
Du hittar mer information på KLTs hemsida
Här en länk till information och tidtabell för Närtrafíken i Vimmerby kommun
Skulle kunna förbättras, visst, men man får vara glad över det lilla som vi brukar säga.

Inne i stan (Vimmerby) har Staten beslutat att ta bort Skattekontoret och Försäkringskassan från den 1 juli. De har tidigare dragit ned från riktiga kontor till en servicepunkt i Focushuset.

För oss som bor på landsbygden gör det inte så stor skillnad. Mer än att vi får ett antal mil längre att åka eftersom närmaste kontor numera finns i Västervik. Mest synd är det om de som inte har bil och lätt kan åka när de vill.

Det finns ju också Internet med ganska mycket service som vanligt folk och företagare erbjuds använda.
Då är det bra om man har en hyfsad Internetuppkoppling.

Det ska även vi på LANDSBYGDEN få men ingen vet riktigt när. Det planeras för fiberbredband i hela kommunen, men Vimmerby kommun vill att byalagen ska gräva ned rör för fibern, så kallad kanalisation.
Det är nog en bra idé. Synd då bara att det inte finns tillräckligt med bidrag för byalagen att söka för finansieringen och att det inte finns byalag överallt. Det är också otroligt krångligt att söka de bidrag som finns. Det krävs en mycket god kompetens hos den som ska skriva ansökan till Länsstyrelsen. Man kan undra varför kommunen inte kan stå som projektägare? Finns säkert en väldigt bra anledning till det.

Jag ser fram emot att det blir av i alla fall. Det löser sig nog på något mirakulöst sätt! Det är ju valår nästa år.

Trots allt vill jag inte bosätta mig i en stad. Även om det finns bättre service där.
Jag trivs på landet där jag kan höra vindens sus i trädkronorna och känna lukten av blommor och träd. Höra hästar gnägga och kor råma, svalor snattra och syrsor spela. Inte minst gillar jag den friska luften man kan gå ut i precis när man känner för det.

Kunde man marknadsföra alla de fördelar som finns med att bo på landet så skulle nog många många fler välja att bosätta sig här.
Då skulle skolorna fyllas av glada barn. Lanthandlarna skulle få sälja fler varor. Mackarna (där de finns) skulle få sälja mer bränsle.
Föreningslivet skulle kanske få en skjuts framåt.

En levande landsbygd är levande för att människor bor och verkar där hela året!

Fortsatt Trevlig helg till er alla!
Er Eva S i Frödinge.

Välfärd och livskvalitet?

Så här runt första maj har det varit många manifestationer och demonstrationer för det ena och det andra. Man läser om det i tidningarna och hör och ser på TV.

Jag har levat tillräckligt länge för att minnas hur det var för ca femtio år sedan.

Då fanns det inte någon stor äldreomsorg. Ingen barnomsorg så som den är idag. Sjukvården fanns men var väldigt olika beroende på var man bodde. Det fanns då fortfarande provinsialläkare.

Det fanns en viss arbetslöshet, men det var inte så många som demonstrerade om detta då.

Skatten var inte alls så hög som den är idag.

Lönerna var betydligt lägre.

Fruarna var hemmafruar. En del av de jag kom i kontakt med arbetade, men oftast bara med någon syssla på deltid. För att få lite ”egna” pengar. Några arbetade inom vården eller i skolan. Typiska kvinnoyrken fanns även på den tiden.

De flesta mammorna träffades ute i lekparkerna eller på gårdarna där de bodde och pratades vid. Ibland gick de hem till varandra och drack förmiddagskaffe när de större barnen var i skolan.

Barnen lekte ute eller hemma hos någon kompis.

De flesta hade det drägligt, men inget överflöd. Det var inte alla som hade egen bil. Eller för den delen egen telefon eller TV.

Levnadsstandarden var lägre än idag, men livskvaliteten var inte sämre för det.

Visst fanns det de som var väldigt, väldigt fattiga, och de som var sjuka.

Blev man sjuk kunde man få några kronor från sjukkassan, men det motsvarade inte alls det man tjänade när man arbetade.

Visst fanns det förstmajtåg då också

 Det man då demonstrerade om var nog i första hand högre löner.

Det har med råge infriats.

Idag tjänar en arbetare 10-15 gånger mer i timmen än vad en arbetare gjorde i början på sextiotalet, om det ens räcker med det.

Att alla varor och tjänster blivit dyrare är inte alls konstigt.

De som tillverkar varorna och de som tillhandahåller tjänsterna har ju mångdubbla löner vilket med naturlig följd för med sig att priset på varor och tjänster mångdubblats. Transporterna av varorna har också blivit fler och dyrare.

Skatterna har blivit högre. Det KAN bero på att samhällets service till invånarna blivit så mycket större, än den var för femtio år sedan.

Då var behovet av barnomsorg ringa, liksom behovet av äldreomsorg. De flesta barn växte upp med en mamma som var hemmafru och mamman kunde också hjälpa sina äldre anhöriga om det behövdes.

Vägarna, när jag var barn, var mest grusvägar, även i staden Västervik där jag växte upp. Det var bara de största gatorna som var asfalterade eller stenlagda, och gatorna i centrum av staden. Gångbanorna likaså.

Landsvägarna var nästan uteslutande grusvägar. Riksvägarna kunde vara belagda.

Behovet var inte detsamma som idag, när vi har en sådan trafikintensitet med både personbilar och tunga transporter.

Om man fick se en ”långtradare” när jag var barn så kunde man berätta om det i flera dagar. Det mesta godset gick på järnväg, för att sedan fördelas ut med mindre lastbilar till affärer och slutanvändare. Flödet av varor var inte så intensivt. Man handlade lokala varor av lokala handlare.

Självklart kostar infrastrukturen väldigt mycket mer idag.

All välfärd ska betalas av oss skattebetalare. Det är ett pris som vi alla får betala.

Vi får det vi betalar för.

Om det är färre som betalar skatt, eller om alla betalar lägre skatt, så blir utrymmet för välfärden lägre.

Så de som manifesterar för bibehållen välfärd kanske kan manifestera för högre skatter också, eftersom det blir allt fler som vill ha del av kakan ”Välfärden” genom att utnyttja den samhällsservice som finns idag, barnomsorg, fritidshem, skolor, bostadsbidrag, äldreomsorg, pensioner, sjukbidrag, bättre skolor, skolskjutsar, bättre vägar/infrastruktur, bättre sjukvård, bättre kollektivtrafik. Jag har säkert glömt något...

Allt detta har ett pris.

Det är som ett ständigt roterande hjul som rullar allt fortare. En ond cirkel.

Självklart ska de som verkligen vill arbeta ha en möjlighet till detta, men ofta undrar jag varför en del arbetar så mycket, när det blir så lite över efter att man dragit av alla kostnader som uppstår när man arbetar.

Kan man verkligen jobba mindre?

Jag minns att jag som ensamstående mamma på sjuttiotalet räknade ut exakt hur mycket jag var tvungen att arbeta för att få maximal utdelning.

DÅ kom jag fram till att jag skulle arbeta ca 4,7 timmar per dag. Om jag arbetade mer så åts förtjänsten upp av de merkostnader som uppstod i form av högre barnomsorgsavgift, lunch på jobbet, mer matsäck. Dyrare mat hemma, eftersom det blev mindre tid över att laga mat från grunden och baka hembakt bröd. Jag fick också lägre bostadsbidrag om jag arbetade heltid.

Eftersom jag gick ner i arbetstid så blev det tid över för någon annan som kunde arbeta de timmar jag inte arbetade. Det var fler som gjorde ungefär som jag. Alltså blev det fler arbetstillfällen och dessutom mer plats på dagis och fritids.

Jag ”förlorade” ca 100kr per månad i pengar netto, mot om jag skulle arbetat heltid. De 100 kronorna tjänade jag in enbart på att inte behöva äta lunch på jobbet. (På den tiden kostade jobblunchen 10 kr/dag, alltså ca 200 kr per månad, men jag skulle ju äta även när jag var hemma)

Det allra bästa var ändå att jag fick mer tid med mina flickor.

Jag var inte alldeles slut varje dag när jag hämtade hem dem från skola och dagis. De kunde leka med de barn vars föräldrar också var hemma, som jag. Jag hade tid och ork att hjälpa dem med läxorna. Vi kunde när det blev sommar och varmt åka och bada på eftermiddagarna, eller hälsa på hos mormor och morfar, eller gammelmorfar.

Jag hade till och med råd att hålla mig med egen bil, även om bilresorna var ransonerade och välplanerade.

Det var ingen bil som man kunde skryta med, men den gick framåt i alla fall. Jag hade sparat ihop till den, så jag kunde köpa den kontant.

Ungarna hade kläder på kroppen och mat i magen. Vi lånade böcker på biblioteket och läste tillsammans.

Vi kunde ha fredagsmys med varma mackor. Vi skulle ju ändå äta, så det blev ingen extra kostnad.

Vi hade en TV, men det var inte något stort utbud på barnprogrammen, så den stal inte så mycket ”tillsammans-tid”. Vi hade stereoanläggning och kassettspelare. Jag hade också investerat i en symaskin för att kunna sy till barnen och mig själv.

Jag köpte nästan aldrig något på avbetalning, förutom lite möbler i samband med skilsmässan från min första make. Det var bättre ekonomi i längden att spara ihop till det vi behövde.

Vad är det som gör att småbarnsföräldrar idag måste arbeta så mycket som de gör?

Visst, man ska ha dator, internet, mobiltelefon, TV med en MASSA kanaler, helst en i varje rum, DVD-spelare, mm mm som jag slapp på sjuttiotalet.

Sådant har jag också numera, men jag och maken har skaffat det lite i sänder, inte allt på en gång och inte det värsta som finns.

Jag har inte hemmabio. Det skulle jag nog kunna skaffa, men har personligen inget behov av det.

Kanske skulle fler räkna på hur de har det. Kanske skulle fler ha råd att vara hemma lite mer med sina barn om de drog ner lite på standarden. Kanske skulle fler barn få mer tid med sina föräldrar. Jag vet inte men jag skulle önska det!

Hur de väljer att fördela det inom familjen är familjens ensak. DET ska ingen annan lägga sig i. Om ena eller andra föräldern ska gå ner i arbetstid, eller om båda ska arbeta heltid eller deltid. Det är något som alla familjer ska bestämma själva.

Jag hade tur som kunde få arbeta deltid medan flickorna var små.

När jag så småningom fick mina pojkar på åttiotalet, var jag först hemmafru, sedan hade jag ett städjobb några timmar per vecka och var kommunal dagmamma.

Så även grabbarna fick ha mig hemma när de växte upp även om de, dagtid, fick dela med sig av mig till dagbarnen.

 

Så är Välfärd samma som livskvalitet?

Inte nödvändigtvis, välfärden kostar samhället, dvs. oss alla, stora summor.

Den kostar även livskvalitet för många som springer runt runt i ekorrhjulet. Jag avundas dem inte.

Jag är glad att jag inte längre är småbarnsförälder.

 

Hur får man till en tulipanaros?

Har hört att sossarna lovat att de ska fixa en massa nya jobb.

På deras eget kansli kanske?

Eller har de tänkt att ”någon annan” ska fixa det åt dem?

VEM i så fall. Jag skulle vilja veta det. Verkligen!

Ska de sänka arbetsgivareavgifterna så att t.ex. småföretagen kan anställa fler?

Ska de på något magiskt sätt få alla företag som flyttat utomlands att flytta hem till Sverige igen? Ska de sponsra hemflytten då? Med vilka pengar?

Om sossarna tänkt öka de av samhället betalade jobben, inom vård, skola, omsorg, polisväsende m.fl. samhällsfinansierade arbeten så måste de på något magiskt sätt öka skatteintäkterna.

Annars får i alla fall inte jag ekvationen att gå ihop. Vi alla i landet Sverige har bara en skattesjö att ösa ur, även om det finns flera tillflöden: Källskatt, arbetsgivaravgift, miljöskatter, moms, F-skatt osv.

Det finns idag alldeles för många som höjer rösterna om att ”politikerna” monterar ner välfärden.

Vi får alla det vi betalar för. Så är det bara. Jag har levat tillräckligt länge för att uppskatta den service samhället faktiskt betalar idag.

Vi har "gratis" skola.

Vi har hårt subventionerad förskola, liksom äldreomsorg och sjukvård.

Vi har poliser. 

Vi har allmäna kommunikationer, vägar, järnvägar mm mm

Om alla familjer skulle betala vad det faktiskt kostar att till exempel ha sitt/sina barn i förskola/fritids så skulle det inte behövas så många förskole/fitidsplatser eftersom de allra flesta familjer då skulle gå back ekonomiskt. D.v.s. de skulle få betala så pass mycket i avgift att det skulle vara lönlöst för en av föräldrarna att arbeta. I synnerhet om de har fler än ett barn.

När jag var barn på 50 och 60talet var mammorna (oftast i alla fall) hemma med sina barn.

Det fanns barnkrubbor för ensamstående mödrar .

(Barnkrubban var en barnparkering utan pedagogiska ambitioner, eller möjligheter, då en enda barnpassare kunde ha till uppgift att ha tillsyn över uppemot 60 barn.

 

Så är det nog ingen som vill ha det igen.

En del mammor hade något litet arbete t.ex. trappstädning eller liknande där de kunde ha med sig barnen när de arbetade. Eller så fick äldre syskon eller mormor/farmor se efter småbarnen.

Jag säger inte att det var bättre förr, bara att kostnaderna för samhällsservicen har drivits på så att den kostar otroligt mycket mera idag.

Våra gamla blir också allt äldre. De ska verkligen ha den hjälp och service de behöver. Inget tal om något annat.

Men även där har samhällets kostnader skenat. När jag var barn fanns det döttrar och svärdöttrar som var hemmafruar och kunde gå iväg och hjälpa de gamla (om de inte bodde i samma fastighet).  

Vet inte om det var bättre, men det var billigare för samhället.

De gamla som inte hade anhöriga, som kunde eller ville hjälpa dem, kunde få flytta till ålderdomshem. Men de var inte alls så många, som de äldre, som idag åtnjuter den subventionerade samhällsservice som finns. De gamla betalar bara en bråkdel av kostnaden.

Precis som föräldrarna som har sina barn i förskolan.

Det är maxtaxor som gäller inom både barnomsorg och äldreomsorg. Resten betalas av skattemedel.

Jag betalar gärna skatt för att mina gamla föräldrar ska få den omsorg och hjälp de behöver. För att mina barnbarn ska kunna vara på förskolan och fritids utan att föräldrarna går i personlig konkurs.

Jag betalar gärna skatt för att alla barn ska kunna gå i en bra skola utan att föräldrarna ska behöva betala för det.

Jag vill också att det ska finnas poliser som håller ordning på buset och trafiken.

Jag vill gärna ha kvar en skattesubventionerad allmän sjukvård så jag och mina nära och kära har råd att gå till doktorn och om det skulle behövas, ligga på sjukhus.

Jag vill också ha hyfsade vägar att åka på.

 

MEN jag vill ändå gärna veta hur sossarna tänkt ordna en massa nya jobb bara sådär.

Utan att samhällets kostnader ökar.

Så jag slipper betala mer skatt än jag gör idag.

Eller högre arbetsgivaravgifter (så ännu fler företag tvingas lägga ner eller flytta utomlands). Vi ska först och främst vara rädda om de jobb som finns idag, i de produktiva små och medelstora företag som många gånger byggts upp av flera generationer företagare.

Eller högre moms.

Eller högre miljöavgifter.

Det är verkligen tillräckligt högt skattetryck i Sverige idag.

Det är lätt att säga "tulipanaros", men inte lika lätt att odla en.

”Tulipanaros”. Korsning mellan tulpan och ros, normalt med den bildliga betydelsen »omöjlig kombination, utopi, orealistiskt projekt«. Tulipanaros kallades också vackra, målade tulpaner på t ex allmogekistor, vilka tros ligga bakom uttrycket »det går väl an/det är lätt att säga tulipanaros«, med betydelsen »det är lättare sagt än gjort«. Källa: Språkrådet <http://www.sprakradet.se/4909>.

Löner och skatter

Tänker på att lärarna gärna vill ha 10 000 kronor mer per månad i lön. Har ingen direkt åsikt om detta eftersom jag inte är insatt i deras avtal. Det sägs att det är för att de har så lång utbildning.

Det har jag också, fast inte som akademiker.... Jag har skolat om mig som vuxenstuderande. Jag läste dessutom in lite högskolepoäng på distans.

Om min lön skulle öka med 10 000 kronor per månad (om jag arbetade heltid) så skulle jag få ett drygt 45 % -igt lönepåslag. Det skulle sitta fint! Jag har bland de lägsta löner en organisatör med administrativt arbete kan ha. Fast det är inom ramen för avtalet och jag är anställd inom den ideella sektorn....Och jag har ett arbete.

Var tidigare anställd inom kommunen som dagbarnvårdare med barnskötareutbildning. Lönen för det var inte något att direkt jubla över, men jag hade ett jobb som jag trivdes med.

Lönen för en kvinnlig barnskötare i Kalmar län ligger på medel 20.326 kr idag. Vet faktiskt inte vad de tjänar i Vimmerby.

En kvinnlig undersköterska har 19 431 i medellön i Kalmar län.

I mitt nuvarande yrke har jag 22 000, om jag hade arbetat heltid. (Arbetar f.n. 25%). Det är ändå en tusenlapp lägre än medel för riket.

Det är många, många som arbetar inom den kommunala sfären som arbetar 40-timmarsvecka och har fem/sex veckors semester varje år som har ungefär samma lön som jag har eller lägre, ofta kvinnor i serviceyrken.

De skulle kanske inte tacka nej till ett rejält lönepåslag?

MEN vem ska betala detta? Kommunerna , de allra flesta, sliter med att få sina budgetar att gå ihop som det är idag.

Den allra största utgiftsposten för kommunen är löner.

Jag vet inte hur många lärare det finns i en kommun som Vimmerby, men det är nog tillräckligt många för att Kommunens budget skulle bli totalt raserad om alla lärare skulle få ett lönelyft med 10 000 kronor per månad. Bara på gymnasiet är det ett 60-tal och ska alla dessa ha 10 000  mer per ånad så kostar det minst10 miljoner extra för kommunen inkl arbetsgivaravgift. Det är bara på gymnasiet!

Därtill kommer de två högstadieskolorna och alla 9 skolorna med förskoleklass, låg och mellanstadie.

Jag missunnar dem inte att ha vettiga löner, men jag undrar bara vem som ska betala? Vad ska kommunen dra ner på i stället?

Ska man dra ner ännu mer på äldreomsorgen, omsorgen om funktionshindrade, barnomsorgen? Ska man dra ner ytterligare på underhållet på fastigheter, gator, vägar och lekparker?

Ska vi ha större klasser i skolorna eftersom löneutrymmet kanske inte räcker till samma antal lärare som idag?

Kanske ska vi ha färre skolor med större klasser?

VEM vill lägga ner våra fina landsbygdsskolor? (Jag tror nämligen inte att man ens funderar på att lägga ner skolorna i centralorten)

ELLER ska man höja skatterna för kommuninnevånarna?

Jag har inget svar, men det är i alla fall något att fundera på.

Det tål att tänka på i alla fall....