I Vimmerby har man gjort en undersökning av den kommunala ekonomin. Det är Sveriges Kommuner och Landsting som gjort detta. De redovisade undersökningen på senaste kommunfullmäktige.
Vimmerby kommun har ovanligt, för att inte säga anmärkningsvärt, hög placering av barn i sk. LVU-hem och familjehem. Hela 50% högre antal per 1000 barn än liknade kommuner. Högre än länet och högre än riket.
En del vill hävda att det beror på att just Vimmerby har många kriminella och missbrukare och dessutom att den förebyggande vården av barn och unga sparats in på tidigare.
Det är möjligt att det är en bidragande orsak. Jag vet inte eftersom jag inte är informerad om det.
Jag tror inte att det är hela sanningen!
Min egen personliga reflektion är att det finns flera orsaker.
För det kan väl inte vara så att det sitter socialsekreterare, eller vad det nu kallas, och handlägger ärenden in absurdum. Att de är övernitiska? Att de låter sin personliga värderingar styra?
Det kan väl inte vara så att de nekar fullt friska ordentliga föräldrar att träffa sina barn som tidigare omhändertagits på förälderns begäran på grund av att föräldern då var sjuk?
Och som fortfarande håller barn och förälder åtskilda trots att föräldern inget hellre vill än att träffa sitt barn. Och som INTE uppmuntrar familjehemmet att se till att kontakten mellan barn och föräldrar blir så bra det bara kan?
Det kan väl inte vara så att socialen inte gör vad de kan för att förälder och barn ska ha en bra relation och kontakt?
Det kan väl inte vara så att de ser ner på en förälder bara för att föräldern tidigare varit sjuk och då var så klok att man bad om hjälp.
Det kan väl aldrig vara så att vissa socialarbetare väcker orosanmälan mot familjer som får nya familjemedlemmar bara för att föräldern tidigare varit sjuk?
Joo då det kan det. I Vimmerby. Så det så.
Jag blir så ledsen när jag får veta sådant här.
Att man dessutom vill stämma föräldern inför tinget för att ta ifrån föräldern vårdnaden om barnet som föräldern tidigare lämnat ifrån sig frivilligt medan föräldern var sjuk!
Ska det verkligen få vara så?
Det tycker inte jag.
Jag känner föräldern rätt väl. Det är en mjuk försiktig kärleksfull människa som har svårt att ta strid mot myndigheter. De myndigheter föräldern så naivt bad om hjälp i en svår livssituation.
De myndigheter som nu gör "allt" för att ta ifrån föräldern det barn som lämnades i myndighetens vård frivilligt. Som vistas i ett familjehem som inte heller har medverkat till att kontakten mellan barn och förälder hållits.
Det barn som inte fått träffa sin förälder på flera år eftersom myndigheten meddelat att föräldern inte får det. Anledningen är obegriplig.
Föräldern har hela tiden hävdat att få träffa sitt barn. Föräldern har försökt skicka kort och presenter till sitt barn. Föräldern vet aldrig om barnet får presenterna eller korten eftersom familjehemmet inte uppmuntrat barnet att skriva eller ringa till sin förälder.
Familjehemmet vill inte heller att föräldern skriver eller ringer eller skickar något till sitt barn.
Socialförvaltningen/nämnden har nu stämt föräldern inför tinget för att socialförvaltningen vill ta över vårdnaden av barnet. Vårdnaden som föräldern hela tiden haft.
Mitt hjärta blöder och svämmar över för den förälder som blir drabbad av detta.
Nu har dessutom denna nitiska socialförvaltning/nämnd lämnat in en s.k. Orosanmälan mot föräldern eftersom föräldern som numera är gift och bor i en annan kommun har fått en ny liten bebis. Jag mår illa. Föräldern är fullt frisk! Det har föräldern låtit meddela till den socialarbetare som har hand om "fallet". Flera gånger dessutom. Läkare som varit inblandad anser att föräldern är fullt frisk! Alla vi som känner föräldern anser att föräldern är fullt frisk, såvitt vi med vår erfarenhet kan bedöma.
Mitt hjärta blöder också för detta barn som berövats sin förälder.
Vad ska barnet tro?
Varför kommer aldrig min förälder?
Varför ringer aldrig min förälder?
Man kan verkligen undra vad de vuxna som har hand om detta barn har sagt till barnet? Har de berättat för barnet att föräldern vill komma på besök? Har de berättat för barnet varje gång föräldern ringt? Skrivit?
Om jag var det barnet skulle jag tro att min förälder svikit mig och att min förälder inte älskar mig. Jag skulle nog inte säga till mina familjehemsföräldrar att jag längtar efter min förälder. Jag skulle nog ännu mindre säga det till en "socialtant". Som barn skulle jag nog tro att min förälder övergivit mig för gott eftersom föräldern aldrig verkar bry sig.
Inget kan vara mer fel! Föräldern bryr sig! Föräldern vill inget hellre än träffa sitt barn och tala om för barnet hur älskat det är. Föräldern har kontakt med barnets skola för att på det sättet få veta NÅGOT om sitt barn.
Detta är en olustig historia som är verklighet i Vimmerby och som får mig att undra:
FINNS DET FLER EXEMPEL i Vimmerby som handlagts på samma ödesdigra sätt?
Jag önskar att jag känt den här föräldern då, när det var jobbigt och föräldern blev sjuk. Då hade jag kunnat hjälpa innan det gick så galet...
Man kan läsa om Socialtjänstlagen SOL och Lagen om vård av unga LVU på hemsidan
Hoppas ni får en fin dag!
Eva
