Vårdnadsbidrag eller barnomsorg?

Jag har funderat lite.
Det är akut brist på barnomsorgsplatser.
Idag kostar en förskoleplats på heltid ca 135000 kronor per år för en kommun av Vimmerbys storlek. Föräldrarna betalar endast ca 10% av det beroende på maxtaxan och föräldrarnas inkomst.
Övriga 90% betalas med skattemedel.
I Vimmerby kommun kan föräldrar med barn mellan ett och tre års ålder få s.k. Vårdnadsbidrag om de inte behöver kommunal banomsorg.
De får då 3000 kronor per månad.
Regler finns på kommunens hemsida.
"Vårdnadsbidrag för barn mellan ett och tre år"
Om fler kunde nyttja detta bidrag för att antingen vara hemma med barnet eller lösa sin barnomsorg själva skulle kommunen spara väldigt mycket pengar.
Många måste anlita den kommunala barnomsorgen för att de måste arbeta och tjäna pengar att få ekonomin att gå ihop, men en del skulle nog vilja vara hemma med sina små om de bara kunde.

Jag vet vad jag skulle ha valt om jag varit i den situationen när mina barn var små.
När mina flickor var små blev jag ensamstående p.g.a. skilsmässa.
Då hade jag dem hos en kommunal dagmamma från att yngsta dottern var två år till dess hon var fem. därefter slutade dagmamman och jag blev anvisad en plats på dagis för den yngsta och fritids för den äldsta.
Det blev inte bra. Yngsta dottern mådde dåligt av de långa dagarna och jag satte mig att räkna på om jag skulle kunna gå ner i arbetstid.
Jag räknade fram och tillbaka och kom slutligen fram till att jag skulle klara mig om jag arbetade endast förmiddagar. Det blev 4,7 timmar per dag mellan kl 6.48 - 11.30.
Dels fick jag lägre barnomsorgsavgift, dels fick jag högre bostadsbidrag.
Det fattades ändå 100 kronor (Detta var 1975)
Det löste jag genom att jag hade mer tid att baka själv och laga mat från grunden. Jag sydde också en hel del av barnens och mina egen kläder.
När mina pojkar var små på åttiotalet var jag först hemma med den äldste till han var nästan två år. Då var jag gift med pojkarnas far, det är jag än.
Jag städade åt kommunen ett par timmar om dagen kvällstid, när deras pappa var hemma. Sedan blev jag kommunal dagmamma. Det var jag sedan i 21 år innan jag blev sjuk. Då hade alla ungar redan flugit ur boet.

Att man kan lösa sin ekonomi är inte alldeles lätt idag. Jag hade turen att mina barn växte upp när barn var ute och lekte "med kottar och pinnar"
De hade inga mobiltelefoner eller plattor. De hade inte ens en egen TV.
Var och en måste få göra det som passar bäst i varje enskilt fall.
För mig var det bäst att vara hemma med barnen så mycket som möjligt.

Trevlig helg!
EvaS