Levande Landsbygd eller...

För att landsbygden ska utvecklas och förbli en levande landsbygd krävs att det finns människor som bor och verkar där. För att människor ska kunna bo och verka på landsbygden kravs att de har tillgång till service från bland andra kommunerna i form av skolor barnomsorg äldreomsorg infrastruktur och goda kommunikationer.
Det behövs även stöd till föreningslivet.

I vår kommun har detta gått kräftgång.
Dels beroende på att kommunal  regional och statlig service har minskat. Undan för undan

Posten, som kommer med lantbrevbärare har försämrats. Förr fick vi paketen med brevbäraren. Nu måste vi åka till stan för att hämta på Konsum/Coop.

Vi kan inte heller ta ut pengar hos lantbrevbäraren. Det kunde man göra förr.

Försäkringskassan. Närmaste finns i Västervik. Från Vimmerby är det dryga fem mil dit.

Skattemyndigheten Det är likadant med en Västervik fem mil bort från Vimmerby. Bor man i Gullringen är det ytterligare ett par mil.
Arbetsförmedlingen. Den finns kvar men har MYCKET begränsade öppettider och bara efter tidsbokning.
Polisen. Ja jag bara undrar vart de har tagit vägen? I Vimmerby finns en polisstation, men inga poliser. Öppet måndagar mellan kl 13.00 och 18.00. Det är så man tar sig för pannan!

Allmänna kommunikationer.
Bussarna. Dessa har de lagt utanför vissa samhällen i något de kallar stråktrafik. De som bor i samhällena kan i bästa fall ta skolbussen om de inte kan ta sig ut till riksvägarna. De har lagt till något som kallas närtrafik där människor på landsbygden ska ringa beställningscentralen en viss tid innan man ska åka. Detta kan man göra, det är bara det att de glömt bort att tala om det. Dessa närtrafikfordon går dessutom på sådana tider att man absolut inte kan nyttja dem vid arbetspendling. Deras tider är till för daglediga och pensionärer.
Tågen. De är ett sorgebarn. I vår kommun har vi endast en station där tågen stannar.Det är många som kämpat för en ändring så att tågen kan stanna på fler ställen. Om de nu går. Det är ofta ersättningsbussar. Då hinner man inte till ev anslutning man ska med.

Kommunal "service#.
Skolor och förskolor Just nu vill majoriteten lägga ned fyra skolor och några förskolor. Man har inte gjort någon konsekvensbeskrivning av vad som händer med landsbygden om man lägger ned skolor och förskolor. Elever och förskolebarn finns. Har man överhuvudtaget satt sig in i hur det är för en liten femåring att åka buss själv flera mil till en stor skola? För det är ju så att det är en del barn som bara är fem år när de vid höstterminens start börjar i Förskoleklassen. Jag minns hur vilsen jag själv var när jag som sjuåring skulle börja i en skola med två ettor och två tvåor. Fyra klasser. Det var Västerviks stad på femtiotalet. Jag kan känna nypet i bröstet än. Hur ska det då vara för en liten unge som ännu inte fyllt sex?
Förskolor har man tänkt lägga ned. Föräldrarna får då skjutsa sina barn till Vimmerby eller till någon annan förskola som fortfarande är öppen. OM det finns plats. Det är inte så många veckor sedan vi läste att det var lång kö i Vimmerby till förskolorna. Att man skulle hyra eller köpa baracker för att komma tillrätta med problemet. Undrar verkligen hur de tänkt att få plats med de barn de tänkt flytta genom att  lägga ned de förskolor som finns och fungerar idag på landsbygden

Allt för att Socialens pengar inte räcker. Det har de inte gjort på länge. De stödjer sig mot att de måste följa lagar och bestämmelser som gäller utsatta människor vuxna och barn. Men om nu pengarna inte räcker så kanske man skulle titta över varför. Varför har Vimmerby så mycket högre kostnader än andra liknande kommuner? Varför placeras t.ex betydligt fler barn och ungdomar i andra hem än sitt eget hos de biologiska föräldrarna? Är föräldrarna i Vimmerby så väldigt mycket sämre på att ta hand om sina barn? Skulle inte tro det. Men något är det som gör att socialarbetarna väljer att placera om barnen i stället för att sätta in insatser i hemmet. Jag vet inte. Jag har inte någon utbildning på detta område. Men jag kan få undra och fråga.
För några år sedan lades ett sparbeting på Socialen. Då valde man att lägga ned Bubblan. Där jobbade man med förebyggande och man hade personal som kunde gå hem till familjer med bekymmer för att stötta och hjälpa innan problemen blev alltför stora.
Äldreomsorgen verkar fungera bra. Det är tack vare alla de som varje dag sliter för att få tiden att räcka till. Att scheman ska hålla. Detta slit tär på personalen. Sjuktalen är höga. Väldigt höga.
Det är inte konstigt. Man orkar bara springa tills man stupar. Man har aviserat ökade kostnader även inom äldreomsorgen. Man undrar var det ska sluta?
Infrastruktur vägar fysiska och digitala. 
Vägarna blir allt sämre. Groparna, sprickorna och hjulspåren blir allt djupare och fler. Vissa vägar är kommunens vissa är statliga och vissa enskilda. Alla behöver underhållas och för detta behövs pengar, ganska mycket pengar. Både till att hålla vägarna i stånd och till vinterväghållning.
Det finns gator i vår kommun som inte fått någon ny beläggning sedan kommunsammanslagningen 1971.
Bredband, fiber. Detta har varit en följetong i vår kommun som man skulle kunna göra TV-program om. Folk på landsbygden har uppmanats att själva gräva ned fiber i vad man kallar byalag. Att man från kommunens sida inte från börja hjälpte till att starta dessa byalag är för mig en gåta. Trodde man att det fanns byalag redan innan? Det fanns det INTE. Det fanns föreningar i kommunen. sockenföreningar, intresseföreningar hembygdsföreningar idrottsföreningar mfl mfl. MEN dessa skulle inte vara byalag för fiberutbyggnad. Det skulle kunna drabba medlemmarna i föreningen hårt om ekonomin inte gick ihop. Nu har man sagt att man ska göra uppehåll i bredbandsutbyggnaden där kommunen ska gräva. Det saknas pengar. Undrar vad de företagare tycker som verkar ute i de orter på landsbygden där de nu får vänta. Men de är luttrade. Kanske ska de flytta in till stan och bygga nya lokaler.
Industrimark finns det ju gott om numera - i stan.

Det finns säkert mer man skulle kunna fylla på med, men detta får räcka just nu.

Mycket av allt detta tär på servicen till människor som bor både i stan och på landsbygden. Människor som bor och verkar på landsbygden. De har inte alltid något val. De kan inte alltid flytta in till stan. De bor i hus som blir ganska svårsålda ju mer service som försvinner eller läggs allt längre bort från de boende.
När de valde att bosätta sig på landsbygden och i de mindre kransorterna så fanns det en viss nivå av service. När den undan för undan tas ifrån dem så får de ofta höra att de får skylla sig själva som bor där de bor. På landsbygden.

Jag själv bor på en bondgård. Vi har inga djur längre, och har gården kvar, marken är utarrenderad till viss del. De bästa åkrarna. Vi kan bara flytta om vi säljer vår släktgård där vår familj bott i många generationer. Det gör man inte i första taget. Man härdar ut. Och försöker påverka för att vi ska kunna ha en levande landsbygd även i fortsättningen

Nu är det kväll här i Frödinge by.

Leve Landsbygden!

Allas er EvaS i Frödinge

I den bästa av världar...

Jag bor i en s.k. tätort på landsbygden. I Frödinge i Vimmerby kommun.

Jag har det ganska bra här. Här finns t.ex. skola, barnomsorg, hemtjänst, affär, mack, föreningar och arbetstillfällen.

Men alla som bor på landsbygden bor inte i mindre tätorter. De bor överallt. En del ganska långt bort från närmaste affär. Eller skola, mack, barnomsorg och arbetstillfällen. Men de vill bo på landsbygden ändå. De vet att de inte kan få precis all den service som man kan få i staden.

Jag vill kunna streama TV-program och ladda ner filmer.

Därför behöver vi en riktigt bra bredbandsuppkoppling.
Det har inte alla idag. Förhoppningsvis kommer många att kunna få det men det dröjer länge och vi behövde det igår.

Därför behöver vi skynda på bredbandsutbyggnaden som är planerad.

Jag vill kunna ringa och bli uppringd även om jag inte är hemma.

Därför behövs bra mobiltäckning. Den är ganska dålig på många håll på landsbygden. Det finns ”tomma områden” där man med svårighet kan ringa med mobilen. Man måste ofta förflytta sig för att få täckning.
Därför behövs en undersökning av hur bra mobiltäckningen egentligen är på landsbygden. Det behövs också för att kunna ha mobilt bredband där det inte finns fast bredband.
Jag vill ha bra allmänna kommunikationer.
Därför behövs bra bussförbindelser där folk faktiskt bor.
Alltfler bussar går längs de stora riksvägarna, vilket försvårar för många att ta sig till hållplatserna. Man ska inte behöva ha bil för att kunna åka buss! Därför behövs fler turer med närtrafiken.
Jag vill också att våra barn och ungdomar ska kunna ta sig till och från skolan på ett säkert och bra sätt även om de råkar bo på landsbygden. Därför behövs bra skolskjutsar som gäller även för barn och ungdomar som har dubbelt boende hos föräldrar som lever åtskilda.
Jag vill också att ungdomarna ska ha möjlighet att delta i de aktiviteter som finns inne i centralorten. Därför behövs bra bussförbindelser även kvällar och helger. Även för de ungdomar som råkar bo på landsbygden. Där borde det finnas närtrafik som man kan ringa till om man behöver åka.
Jag vill att äldre ska kunna känna trygghet där de bor. Därför behövs en väl fungerande äldreomsorg.
Därför behövs bredband för att kunna utveckla hemtjänsten och ha moderna trygghetslarm.
Därför behövs också bra bussförbindelser ända ut på landsbygden.
Jag vill att barn, ungdomar och äldre ska få bra mat i skolan och äldreomsorgen.
Jag vill att barn och gamla ska kunna äta närproducerad svensk mat
Därför behövs en bra organisation och klara mål för att kommunen ska kunna göra upphandlingar som genererar arbete i omlandet. Att man ska kunna köpa varor som är producerade í enlighet med de svenska lagarna är för mig självklart, men inte alldeles enkelt med de regelverk som finns kring offentlig upphandling.
Jag vill att landsbygden ska vara åtkomlig, särskilt för transporter till landsbygdsföretagare.
Därför behövs bra vägar. Både allmänna och enskilda.
Därför behöver man stärka upp bidragssystemet till enskilda vägar så att vägarna blir så bra som det är möjligt.
Jag vill ha en levande landsbygd med människor som trivs, bor och verkar där.
Därför står det ”Landsbygdentusiast” på mitt visitkort.
Jag har i många år engagerat mig ideellt med landsbygdsutveckling och försökt påverka genom att vara aktiv i flera forum. Jag har också varit aktiv politiker genom Centerpartiet.
Nu börjar jag närma mig pensionsåldern men jag ger aldrig upp min kamp för en levande bygd. En bygd som pulserar av liv. Där det finns företagande, skolor, barnomsorg och sist men inte minst bostäder där unga kan bo när de ska bilda familj.
Jag kommer även i fortsättningen att försöka påverka i stort och smått för att landsbygden ska förbli attraktiv att leva och bo i.
Staden behöver landet och landet behöver staden.

ALLT kan inte finnas på landsbygden, en del får lov att finnas i centralorten. Skolornas högstadie, gymnasium, äldreboende för de äldre som behöver mest vård och omsorg.

I staden kan finnas sådant som av ekonomiska eller andra skäl inte kan finnas på landsbygden.

Stad och land – hand i hand.

 

Imorgon ska jag rösta! Om du inte gjort det än så gör det du också!

Det finns många råd i Vimmerby kommun

Jag vet inte ens var jag ska börja.
Jag vet inte ens hur många "råd" det finns i vår kommun.

Egentligen borde jag nog veta, men det ändrar sig hela tiden och råden byter namn, så vem är jag som ska komma ihåg alla?
Det finns information om det på kommunens hemsida, om den är aktuell vill säga. Se länken längst ned.

JAG vet i alla fall vilka råd jag är personligen knuten till och invald i.
Jag är ledamot och sekreterare i Landsbygdsrådet och ersättare i Tillgänglighetsrådet (som politiker).

Sedan känner jag till att det finns ett Näringslivsråd. Det känner jag till eftersom LRFs kommungrupp har en representant i det rådet.

Det finns även Pensionärsrådet och Ungdomsrådet

Det enda råd jag aldrig varit i kontakt med är Pensionärsrådet, men vem vet ? Jag har ju chansen om ungefär två år. Dvs om det finns kvar då.

I alla råden finns politiker som är valda att vara med på rådens möten.

De flesta råden har möten dagtid.

Det har inte Landsbygdsrådet som består av människor som är valda att vara med på Landsbygdsrådets möten och som är där i egenskap av representanter för sin bygd och kommundel.
Det är också tre politiker som är utsedda av kommunstyrelen att representera kommunen och som ska vara med på de fyra möten som Landsbygdsrådet har med politiker varje år.

Varför har då inte Landsbygdsrådet möten dagtid kanske någon undrar.

Jo det beror på att de allra flesta som sitter med i Landsbygdsrådet är människor som arbetar på dagarna och därför inte har möjlighet att vara med då.
Men får de inte arvode?
Nej det får de inte eftersom det bara är ett råd och inte en nämnd eller styrelse under kommunfullmäktige.
Alla ledamöter som är valda av de olika socknarna eller kommundelarna är med på helt ideell basis. De får inte ens reseersättning, fast en del kan ha flera mil att åka. De deltar i mötena av rent intresse för landsbygdsrågorna.

Ibland kommer så många som 25-30 människor på de här mötena med Landsbygdsrådet för att få aktuell information om kommunens arbete och andra för landsbygden viktiga frågor. Ibland är det betydligt färre, men de flesta bygder är representerade av någon varje gång.

Det är politikerna som ska informera och ta emot information som Landsbygdens människor kan framföra.

Det är Landsbygdens representanter som ska få informaton av politikerna och som ska ge politikerna information och synpunkter, råd, på vad Landsbygdens befolkning tycker och tänker i vissa frågor.

Då krävs det att politikerna är där. Att de tar sig tid att komma, även om det är kvällstid. Att de respekterar sitt uppdrag att representera kommunen i det råd som ska tillvarata Landsbygdens intressen. Vissa politiker kommer varje gång, vissa kommer mer sällan, för att uttrycka sig milt.

Ofta har man från Landsbygdsrådets sida bjudit in sakkunniga i något ämne som är aktuellt för dagen.

Alla representanter kan om de har förhinder skicka någon annan från sin bygd.
Det gäller även politikerna, såvitt jag vet.

Det senaste året har focus varit på två viktiga frågor.
Lokala utvecklingsplaner och Fiberbredband.
Men även andra frågor har varit på tapeten. Senaste mötet hölls i Vimmerby Energi och Miljö ABs lokaler, där man fick information om det nya sophanteringssystemet.
Många tycker att det ska bli skönt att slippa åka till återvinningsstationerna med alla förpackningar. Det tycker jag också, även om jag personligen har ganska nära till en sådan station.

Nästa möte med Landsbygdsrådet är sista tisdagen i augusti om inget oförutsett inträffar! Då ska vi åter lyfta frågan om hur långt kommunen kommit i sin planering för att alla (nåja nästan alla) kommuninnevånare ska kunna få riktigt fiberbredband.


Länk till kommunens sida med de olika råden hittar du här
Rådgivande organ

Med förhoppning om en fortsatt trevlig söndag

Er Eva S i Frödinge

Hemsidor och IT-kommunikation

Jag är ju en landsbygdsmänniska. Det finns det nog inget tvivel om.
Även om jag mina första 29 år bodde i "stan" mestadels i Västervik, utom på somrarna förstås.
Har alltid dragits till landet. Hade många kompisar med landsbygdsanknytning under uppväxtåren.
Var med i CUF tidigt. Visste att jag ville bo på landet - egentligen. Det gör jag nu sedan 33 år och jag är nöjd med det, verkligen nöjd.

Min önskan är att varje bygd eller socken ska kunna ha en egen hemsida där man kan skriva om det man har i bygden.
Skolor och förskolor äldreboende (om man har det)
Fritisdverksamheter
Föreningsliv
Samlingslokaler
Företag
mm mm som kan intressera nyfikan, en eventuell inflyttare kanske, men inte minst de som har flyttat iväg (och kanske kan flytta hem igen) och de som bor kvar.
En kalender där intresserade kan gå in och se vad som är på gång!

Idag har väldigt många tillgång till Internet. Det är bra!
Alla har det inte, men då kanske någon granne, eller närstående har det ifall man skulle vilja titta in på sin egen bygds hemsida.

Jag var inne på Gullringens hemsida idag. Den är jättefin!

I många familjer har man fler än en dator. De vuxna har en, kanske två. Eller en sk "Padda" eller smart mobiltelefon. Barnen och ungdomarna har kanske till och med varsin egen mobil och dator  Det är mycket skolarbete som är datorbaserat idag.

Därutöver har man kanske en, två eller flera TV-apparater i hemmet.
Med ett stort utbud av kanaler för att alla ska få sitt intresse tillgodosett.
Numera kan man ju se många program via playfunktionen i datorn.
Man kan om man har en god internetuppkoppling med tillräcklig hastighet se på TV via Internet med möjligheter som man inte trodde skulle finnas för ett antal år sedan. Åtminstone inte jag...
Man kan se TV "on demand" och man kan välja när man vill se ett program ifall man är upptagen just när programmet sänds.

Jag tillhör de som bara har 2 Mbit internetuppkoppling. Det är segt och räcker inte alltid till när jag ska ladda hem tunga bilder eller se TV-program på datorn. Det är frustrerande när man får sitta och vänta medan det laddar.

I Vimmerby liksom i många andra kommuner har de allra flesta haft relativt bra Internetmöjligheter med det som kallas ADSL. Internetuppkoppling via koppartråden i telefonjacket.

Nu börjar det systemet bli gammalt och slitet. Man har svårt att få tag på reservdelar till kopplingsstationerna.
Det finns nog inte heller kapacitet nog för att alla ska kunna få 100 Mbit internetuppkoppling. Den hastighet som man kan behöva om man ska ha ett par TV-apparater och ett par datorer anslutna till Internet.

Därför behöver vi optisk fiber.

Nu.

Tänk er om alla elever i landsbygdsskolan skulle sitta och surfa på Internet för att söka kunskap. Då skulle det nog bli ganska segt...
(Nu vet jag ju inte vad skolan i Frödinge har i internetuppkoppling idag. )

Det kan vara svårt att hyra ut t.ex. samlingslokaler om man inte har bra Internetuppkoppling. Idag har många med sig sin dator eller "padda" när det är möten och konferenser. Man har "smarta" telefoner och vill kanske kunna surfa med dem via WiFi, eftersom mobiltäckningen inte alltid är den allra bästa på landsbygden.

Det finns en del olika tekniker för att dra fram fiber till användarna, hushållen, föreningarna och företagen.

De fungerar bra. Viktigast är att man bygger ut med fiber.
Det kan man till exempel göra i byalag.
Kommunen kan göra det.
Privata aktörer kan göra det.
Det finns exempel på att kommuner bygger hela nätet.
Det finns också exempel på att kommuner bygger ut delar av nätet.

Viktigast är ändå att det blir av och att alla, som det är möjligt att nå, får riktigt fiberbredband, oavsett VEM som bygger det.

Man kan inte säga att det ena eller det andra sättet är bättre eller sämre.

I vår kommun pratar man om Robin Hood-effekt. Riktigt vad man menar vet jag inte personligen, men jag tror och hoppas att man menar att det kommunen kan tjäna på att bygga ett tätt nät i tätorten Vimmerby (i stan) kan komma till nytta när man ska bygga det glesare nätet på landsbygden i hela kommunen.

I Frödinge, där jag bor räknas det som "landsbygd med förtätning", och nu har man fått erbjudande från en privat aktör om fiberbredband, så där behöver inte kommunen kosta på någonting för att lägga fiber, om tillräckligt många går med. Det tär inte heller på de bidrag som finns att söka för t.ex. byalag. Den "kakan" är ändå ganska liten sett över hela länet.
Var och en som köper tjänsten att få fiber till sin fastighet ända in i huset i Frödinge, betalar själv kostnaden.
Privatpersoner kan få ROT-avdrag för den del av arbetet som gäller den egna fastigheten. Om man inte redan utnyttjat detta förstås.

Jag tror verkligen att det kan bli riktigt bra!

"Med Landsbygden i Mitten"

Det finns ganska mycket att läsa om Internet och Bredband på t.ex
Post och Telestyrelsens hemsida http://www.pts.se/sv/Internet/
och på Regionförbundets hemsida www.rfkl.se/bredband

Möjligheter och omöjligheter

I Frödinge ska vi ha ett möte i Bygdegården den 19 april kl 18.30

Kostnaderna för samhällsservicen har ökat med ökande priser och löner. Intäkterna har sjunkit med sjunkande skatter. Marginalerna mellan intäkter och kostnader finns inte idag.

Vi (alla medborgare) har blivit tillvanda vid att kommunen (och landstinget och staten) ska stå för allsköns service.

Det är dags att tänka om.

Att rätta munnen efter matsäcken måste gälla även det allmänna. Tyvärr, eftersom det idag verkligen behövs bättre ekonomiska resurser till all samhällsservice. Ekonomiska resurser som inte finns.

Verkligheten, den grymma som många ser det, det är väl spara eller höjd kommunalskatt som gäller i Västervik såväl som i så många andra kommuner. I synnerhet kommuner med låg lönebild.

Det är nog VAD man ska spara på och HUR man ska spara det gäller. Inte OM man ska spara.

Spara på RÄTT saker, dvs. den svåra balansgången att prioritera. Det är nog den verklighet vi alla lever i just nu.

För vem vill betala högre skatt?

Inte många - det kan jag sätta en krona i pant på.

Dessutom vinner oftast kommunen inget i längden på att höja kommunalskatten, på grund av skatteutjämningssystemet.

Att vi får en ökad andel äldre som behöver vård och omsorg eftersom många lever mycket länge, är en del av ökade kostnader, men inte hela sanningen. Självklart ska våra gamla ha den vård och omsorg de behöver. Men man måste se över HUR ibland eftersom behoven ständigt växlar. Förändringar behöver inte vara dåliga bara för att det är en förändring!

Skolorna där elevunderlaget stadigt har minskat. Behövs verkligen lika många lärare där? Svår fråga, eftersom det inte enbart är i EN klass eller i EN skola som eleverna minskar.

När mina grabbar, födda 1980 och 1983 gick i vår skola i Frödinge var eleverna inte så många. Då gjorde man om klasserna så det delvis blev en s.k. B-skola där flera klasser läste tillsammans. Med färre lärare. Det gick bra. Sedan när elevantalet ökade igen gick man tillbaka till att ha en klass per årskull.

Det var en flexibel lösning som lätt kunde accepteras och genomföras eftersom man visste att elevantalet skulle stiga igen.

I skolor där elevantalet stadigt minskar och man inte under överskådlig tid (ca 5år med antalet födda barn) kan se att elevantalet drastiskt ökar igen kanske man måste ta ett obekvämt beslut att lägga ner. Det är oftast landsbygdsskolor som drabbas. Det kan också vara svårt att få behöriga lärare till alltför små skolor.

Landsbygdsskolorna är viktiga för landsbygdens överlevnad, men där finns en smärtgräns. Det är alltid smärtsamt när en skola försvinner. Den är ofta navet i en bygd.

Sedan har vi infrastrukturen, kommunikationerna. Våra vägar, fysiska och interaktiva. Det är oerhört viktigt för alla, men inte minst för företag och boende på landsbygden att vi har farbara vägar. Att det finns allmänna färdmedel för de som inte kan köra själva.

Vägarna på landsbygden är urusla bitvis. Det är som att köra på en puckelpist på många vägar. Inte bara i kälhävningens tid. Grusvägarna är smala och dåliga. De mindre belagda vägarna uppvisar med tydlighet bristande underhåll. Bärigheten på de flesta vägarna är under all kritik.

De stora riksvägarna är så slitna, så när det regnar uppstår det fyra vattenfyllda "diken" på körbanorna, med uppenbar risk för vattenplaning.

Det är önskvärt och viktigt att Internet har tillräcklig kapacitet. Att telefoner både fasta och mobila fungerar. Så är det tyvärr inte idag. Vi gamlingar kanske nöjer oss med detta? Det gör definitivt inte den yngre delen av befolkningen. De flyttar dit där det finns bra Internet så de kan ladda hem filmer och se på TV, spela spel mm.

I min egen värld i Frödinge by ser det ut så här.

Internet ADSL via kopparkabel. Fungerar, men inte särskilt snabbt.

Internet mobilt med Telia som operatör - fungerar ibland på övervåningen i huset.

Utmärkt inne i stan. Bäst täckning på det upplevde jag när jag var i Visby!!!

Fast telefoni. Fungerar bra

Mobil telefoni- Fungerar dåligt. Min androida telefon med Telia som operatör, har ingen/dålig täckning där jag bor, men utmärkt inne i Vimmerby och andra städer.

Min jobbtelefon, en vanlig GSM telefon också den med Telia, fungerar dåligt och samtalen bryts ofta på landsbygden, även i Frödinge.

Vi har också en android mobil med 3 abonnemang. Den funkar oftast. Hemma, men inte överallt på landsbygden.

Vad kan då kommunen göra åt detta? Inte mycket med de kunskaper man har idag. Eller med den ekonomi man har idag. Den ekonomiska verkligheten för många kommuner är att pengarna inte ens räcket till det basala. Då kan man inte kosta på sig en massa extra.

Jag hoppas att det blir så och att vi kan fortsätta ha en hel levande kommun med en levande landsbygd där människor kan bo och verka!

För utan det så kommer alltfler skolor på landsbygden att läggas ned med svikande elevunderlag. Affärer och mackar, där de finns, får svårare att överleva om de får färre kunder.

Det betyder som jag ser det att man som kommuninnevånare får ta egna initiativ Att man går samman i en bygd och gör saker själva, tillsammans. Kanske kan man få bidrag till en del för att underlätta. Det gäller att samla de resurser som faktiskt finns på landsbygden i form av företagare föreningar och enskilda landsbygdsbor. Att se de möjligheter som ändå finns.

Så jag hoppas det blir god uppslutning på MÖJLIGHETS-träffen i Frödinge Bygdegård den 19 april kl 18.30!!!!

Jag ska i alla fall bege mig dit!