Kostym vs blåkläder

Sitter och funderar lite på varifrån vårt välstånd i välfärdslandet Sverige kommer.
Vad gör att vi har råd med t.ex.  infrastruktur skola vård och omsorg?
Vem betalar allt detta?
Anledningen till mina funderingar är att jag läst inlägg på sociala medier där man häcklar "privata företagare i kostym" som om de vore samhällets paria.
Att de skulle vara anledningen till allt ont och till landets förfall.
Jag får det inte att gå ihop.

Jag har varit både arbetare och företagare  under mitt yrkesverksamma liv. 

Jag har arbetat åt både stora och små privata företagare och åt kommunen och nu senast åt en förening. Jag har jobbat sedan jag slutade skolan, ja innan också på lediga stunder. 

Hade inte alla dessa företagare funnits hade jag inte kunnat arbeta. 

VEM skulle ha försett mig med arbete? 

VEM skulle ha betalat min lön? 

HUR skulle jag ha kunnat försörja mig? 

VAR skulle pengarna till löner komma från om det inte fanns företagare? 

VAR skulle skatterna som betalar kommun-, landstings- och statsanställdas löner komma ifrån om inte privata företag fanns? 

De skatter som de anställda i offentliga arbeten i kommuner, landsting och stat betalar skulle snart sina om inte privatanställdas skatter betalades in.
Ingen verksamhet kan överleva om den inte går ihop ekonomiskt.

Det påstås också att företagare går omkring i kostymer och är högfärdiga.  

Det är en nidbild som torgförs av många socialister.

Inget kan vara mer fel. 

Kan nog inte påstå ens i min vildaste fantasi att vare sig maken eller jag är särskilt högfärdiga som företagare. 

Vi kämpar dagligen för brödfödan och betalar skatt på vår inkomst precis som alla andra som har en inkomst. 

Jag har i stort sett hela tiden arbetat utanför företaget för att få en extern inkomst.

Att vi inte lever på stor fot bara för att vi är företagare kan nog de flesta som känner oss skriva under på. 

Kostym och blåkläder då?

Visst har maken en kostym. Den brukar han ha på sig vid högtidliga tillfällen såsom födelsedagar, bröllop, barndop och begravningar mm. När han arbetar har han oftast gulgröna varselkläder. Sommar som vinter, sol som regn. 

Så alla vi som arbetar och betalar skatt bidrar till välfärden och de privata företagen gör detta möjligt genom att de människor  de anställer får jobb och lön och kan betala skatt och konsumera.

Vi alla bidrar genom att betala skatter dels som källskatt, arbetsgivaravgift och mervärdesskatt (moms) och andra skatter och avgifter som går till det allmänna. 

Till välfärden  så som skola vård omsorg infrastruktur. Ja allt som betalas med allmänna medel.

God förmiddag

Er EvaS i Frödinge

Fundering kring industritomter på Ceos och Krönsmon

I kväll ska jag vara med på kommunfullmäktige. Har försökt förstå de senast tillkomna handlingarna jag fick i fredagsJag har funderat kring hur kommunen sätter tomtpriser på industrimark.I förra veckan kunde man läsa i Vimmerby tidning om vad kostnaderna för iordningställandet av nya industriområdena på Ceos och Krönsmon kommer att kosta. Det vill säga det finns en viss skillnad i om man tar med det ena eller det andra.

Jag har varit ersättare i kommunfullmäktige några perioder nu. Jag har följt detta på lite avstånd så att säga.Informationen har varit något diffus. Än har man beräknat på vissa grunder än har manberäknat på andra grunder. Min egen okunskap i ämnet har blivit alltmer höljd i dimmor. Nu hoppas jag att dimmorna så småningom ska skingras, för mig och alla andra kommuninnevånare i allmänhet och för politikerna som ska fatta beslut i synnerhet.

Att Centerpartiet blev utmålad som det svarta fåret när man inte ville bygga ut hela Krönsmon direkt har vi fått läsa i vårt eminenta lokalorgan Vimmerby tidning, liksom på kommunalrådets blogg mm. 

Att man åtminstone skulle kunna få en alltigenom ärlig och lättbegriplig redovisning av ALLA kostnader för både Ceos och Krönsmon är nog en dröm som vi kanske inte får se gå i uppfyllelse. Alla kostnader är t.ex. inte med i underlaget till kommunfullmäktige ikväll. Alla fakturor har inte kommit in än. Man är inte färdig.

Vad har man räknat in? Vad väljer man att lägga bredvid?Har man räknat in kostnaden för väganslutningen mot RV34/23?

Anbudet från Entreprenören låg på 22, 3miljoner lite drygt.

Kostnaderna hitintills som man hitintills fakturerats av Entreprenören är nästan 56,1 miljoner kr.  Dvs nästan 34 miljoner mer än anbudet. Beroende på en massa anledningar. Därtill kommer andra kostnader.

Nåja så här långt menar en del att kostnaden kan komma att hamna på ca 85 Miljoner totalt för båda industriområdena. Då räknar man inte in kostnaderna för vatten avlopp el mm. Det ska "betala sig självt" när något presumtivt företag vill etablera sig i Vimmerby och då köpa tomt någon gång i framtiden och då betala anslutningsavgift.Ingen vet idag hur länge detta dröjer, Allt annat är spekulationer.

Det ska också finnas schaktmassor som enligt den upphandlade entreprenören är värda ca 4,5 Miljoner

Men vad kostar då en industritomt?Om totalkostnaden för att ställa i ordning de två industriområdena blir 85 Miljoner kronor. Drar man ifrån det uppskattade värdet av täktmassorna 4,5 Miljoner kr så blir det ändå ca 80,5 Miljoner i kostnad för kommunen

Totala arealen på de två områdena är ca 33 hektar, varav tomtmark drygt 23 hektar, 231276 kvm.Då blir kvadratmeterpriset 348 kronor för iordningställandet.Jag vet inte om man räknat in priset på marken som den var innan. Ca 20 kronor/kvm skulle jag tro att den var värd. OM man nu inte redan räknat i dessa ca 20 kr/kvm så tillkommer de, men som sagt jag vet inte.

En annan aspekt är att man inte kan, hur gärna man än vill, sälja ALL mark.

Det går åt en del till gator och allmänna ytor. Hur mycket är svårt att säga idag. Men kommunen kommer att ha framtida kostnader i service och underhåll där .

Det blir, mina vänner, 348 kronor kvadraten i investeringskostnad för "säljbar" tomtmark om slutnotan hamnar på 80,5 Miljoner kronor om man slår ut det på hela tomtarealen!Vimmerby kommun vill nu "rea" ut marken genom att sänka priset vid Ceos till 130 kronor kvadratmetern under 2015 enligt uppgift i Vimmerby tidning fredagen den 20 februari.Det gör en skillnad på 258 kronor per kvadratmeter.

Ceos området är 52567 kvm tomtyta.

Kostnaden för Ceos 52567 kvm blir ungefär en femtedel av den totala kostnaden d.v.s. 18,3 miljoner

Intäkterna om man säljer tomter på Ceos borde då bli för ca 52567 kvm X 130kr = ca 6,8 miljoner kronor.En nätt liten förlust på ca 11,5 Miljoner. Eller intäktsbortfall om man väljer att kalla det så. Bara på Ceos-områdetEfter 2015 ska priset vara 195 kr/kvm på Ceos. då förlorar man inte fullt så mycket...

På Krönsmon har man tänkt ta 175 kronor /kvmDet området är på 178709 kvm tomtytaBeräknad intäkt ca 31,3 miljoner om priset är 175 kr/kvmKostnaden där är ca 62,2 Miljoner krEn skaplig liten förlust/intäktsbortfall på 30,9 miljonerSkillnaden ska kommunens innevånare/skattebetalare stå för antar jag.Jag undrar HUR man tänker? Hur hanterar man våra gemensamma tillgångar?

Nu ska jag försöka läsa vidare i Kommunfullmäktiges handlingar. Ser med spänning fram emot kvällens förhandlingar. De har satt tiden till 17.30. En himla dålig tid för alla som jobbar. Tidigare har man haft 18.30, vilket var ett gränsfall för affärsanställda och lantbrukare exempelvis

Allas Er

EvaS i Frödinge

PS. Som jämförelse har jag tittat lite på andra kommuners hemsidorVad kostar industrimark på andra orter?

I Linköping har de lite olika priser

Priset på marken ligger mellan 150 kr/kvm i de minsta orterna och 1200 kr/kvm i centralortens bästa lägen. Markpriset avser en planlagd och avstyckad tomt med en tillfart från gata utbyggd enligt gällande detaljplan. Skulle en framtida ny detaljplan medföra att befintliga gator måste byggas om, eller fastigheten får utökad byggrätt, kan kommunen kräva att fastighetsägaren bidrar ekonomiskt för att täcka plan- och ombyggnadskostnaderna.

I Vaggeryd kan man läsa följande

Skyltläge i första byggnationslinjen mot motorväg- 210 kr/kvm
Skillingaryd: Båramo/Götaström - 110 kr/kvm
Vaggeryd: Travbanan/Östermo/Gärahov/Torsbo - 100 kr/kvm
Övrigt inom Vaggeryd/Skillingaryd tätort - 100 kr/kvm
Industriområden i Klevshult/Hok - 50 kr/kvm

Samtliga markpriser inkluderar avverkning av tomten samt fiberkabel till tomtgräns.

Utöver markpriset tillkommer diverse olika anslutningskostnader samt en avstyckningskostnad. Skulle detaljplanen behöva ändras för att tillmötesgå planerad verksamhet tar kommunen ut en kostnad även för detta.

I Heby kommun kan man läsa

Heby kommun har ett antal färdigplanerade industritomter till försäljning i de olika kommundelarna. För varje område finns specifika tomtkartor, se nedan. En del mark är redan avstyckad och färdig att sälja, medan annan mark måste styckas först. I sådana lägen har köparen möjlighet att själv bestämma tomtens storlek och form.

Mark för verksamhetsändamål upp till 5000 m2kostar 50 kr/m2.
Mark för verksamhetsändamål överskridande 5000 m2kostar 25 kr/m2 för den del som överskrider 5000 m2.

Vad ingår i tomtpriset?
I priset för tomten ingår kostnader för avstyckning samt dragning av gata och VA-ledningar fram till tomtgräns. Till priset för tomten tillkommer anslutningsavgift för vatten och avlopp, elanslutning, lagfart samt bygglovskostander. 

 

Länk till artikeln i Vimmerby Tidning

http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/63113/1/68/

Som källa har jag också använt mig av de siffror som finns i Kungörelsen med handlingar till Kommunfullmäktige den 23 februari 2015

 

Mitt hjärta gråter idag...

Idag har jag mycket svårt att koncentrera mig. Tusen tankar snurrar i mitt huvud.

Ca 3/4 miljon människor har röstat på SD, Sverigedemokraterna. Ett parti som inte vill ha några flyktingar i Sverige.
Som räknar ut dem ens innan de kommit hit!
Jag kan aldrig förstå detta.
För ungefär tjugo år sedan var det ett annat krig, det på Balkan, som gjorde att flyktingar i massor kom till Sverige.
Några av de finaste människor jag vet kom då. De var välkomna!
De allra flesta, som stannade kvar, arbetar och bidrar till den svenska välfärden.
Jag har mycket svårt att förstå att vi i Sverige, med den goda ekonomi vi trots allt har i vårt land, inte skulle ha råd att ta emot de som flyr krig och död.

 

Det blev en valseger i riksdagsvalet för de rödgröna. En valseger, som vars sötma ändå måste ha en viss besk bismak genom att de blir en minoritetsregering med ett stort SD som vågmästare.

Jag tillhör personligen den kategori av människor som egentligen borde känna mig nöjd med att de rödgröna vann valet i Sverige. Jag är nämligen bidragstagare, har sjukbidrag och lönebidrag. Ska bli pensionär om knappt ett år. Så jag borde vara nöjd och glad.

Det är jag inte.

Jag ser inte först och främst till mig själv. Jag ser bortom min egen egoistiska horisont.
Jag har det bra som jag har det. Jag behöver inte mer än jag klarar mig. Och det har jag redan.

Några av mina närmaste är äldre kvinnor med s.k. fattigpension. Det vill säga de har inte haft några större ekonomiska inkomster under sina liv. De har varit hemmafruar och tagit hand om sina barn och sin familj. De behövde ingen barnomsorg som kostade samhället stora pengar.  Inte heller var de sjukskrivna från sitt hemmafruarbete. Men de klarar sig på sin pension.

Det jag nu är orolig för är hur alla vi som bor på landsbygden och i landsbygdens små städer och samhällen ska fixa detta. Hur kommer det att gå för alla företagsamma människor, alla entrepenörer?

Hur ska vi mobilisera för att inte stå som de stora förlorarna?

Hur ska alla små nystartade företag klara sig? Många av dem är så kallade RUT-företag.

Höjda skatter, höjda drivmedelsskatter, höjda avgifter på lastbilar, höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar. Halvering av RUT-avdrag.

Det är några av de vallöften de rödgröna gått till val på.
Jag vill inte ha högre pension på bekostnad av att ungdomarna inte kan få riktiga jobb.
Ungdomarna som är vårt lands framtid.
Jag vill inte ha högre pension för att kvinnor i RUT-företag ska stå utan arbete.
Kvinnor som väldigt ofta bor och arbetar på landsbygden.
Jag vill inte ha högre pension för att entreprenörer och åkerinäring ska få ökade kostnader i form ar drivmedelsskatter och kilometerskatter.
Företagare som ofta har sin verksamhet på landsbygden. Skogs- och lantbruk till exempel.
Jag vill inte heller ha högre pension för att ungdomar ska få svårare att få en riktig anställning för att man höjer arbetsgivareavgiften för ungdomarna.
Jag vill inte ha höjd pension genom att man höjer matmomsen till det dubbla för alla som serverar mat i restauranger, hamburgerbarer, pizzerior  cafeterior, med flera.. Det drabbar också den yngre befolkningen i arbetsför ålder och ganska många små företag som lever på turismen. De allra flesta på landsbygden och i små orter/städer.
Jag vill definitivt inte ha höjd pension för att vi ska stoppa invandringen av asylsökande medmänniskor.
Jag vill inte betala priset för att så många andra ska få det sämre.
Jag är definitivt orolig för hur det ska gå.
Jag hoppas att de partier som nu kommer att sitta i opposition i Sveriges riksdag kommer att göra allt för att mina farhågor inte ska besannas.

Lite söndagsfunderingar om ekonomi

Idag har tankarna flugit mellan lite olika spörsmål som ändå på något sätt hänger ihop.

Det finns många viktiga saker som betalas med skattemedel.

De flesta tänker nog automatiskt

·         Vård

·         Skola

·         Omsorg

Det har blivit ett slags mantra som upprepas gång på gång. I synnerhet i valtider. Man glömmer ofta att ingenting av detta fungerar utan en bra infrastruktur.

Vägar, järnvägar, flyg, färjor, telefon, Internet, TV, radio.

Finns inte bra vägar kan man kanske inte ta sig till sitt arbete, då kan inte ambulanser, räddningstjänst, poliser, bussar, godstrafik och bilar och andra färdas på ett snabbt och bra sätt.

Finns inte bra järnvägar kan man inte resa snabbt och säkert. Då kan man inte heller köra godstrafiken där.
Varje dag arbetar väldigt många med att hålla våra vägar och järnvägar i körbart skick.
Visst betalar vi vägskatt och visst betalar vi resan med buss eller tåg. Men det räcker inte alls till allt som behöver göras för att underhålla och förbättra våra vägar och järnvägar. Utan skattemedel skulle vägarna snart vara sönderkörda och järnvägarna ofarbara.
Utan att vägarna är bra kan bussar och andra fordon inte ta barnen till skolan på ett säkert sätt, i synnerhet på landsbygden där väldigt många åker skolskjuts till skolan.
Tyvärr är det så idag att väldigt mycket av det ekonomiska kapitalet går åt till administration. Där kanske man kunde se över rutiner och processer, så att en större del av kakan verkligen går till det under håll och de förbättringar som så väl behövs.

Finns inte flyg tar det betydligt längre tid för många att ta sig från ett ställe till ett annat. Kanske är flyget det vi minst behöver? Även om en hel del gods fraktas med flyg idag. Utan skattemedel skulle de allra flesta flygplatser läggas ned och därmed en stor del av flygtrafiken.

Utan färjor och båtförbindelser skulle många öar bli isolerade. På många håll har man byggt broar i stället för att trafikanterna ska kunna komma snabbare fram, men det finns fortfarande väldigt många s.k. vägfärjor.  

Det finns i Sverige ca 40, för trafikanterna, avgiftsfria vägfärjor och 16 avgiftsbelagda färjeleder - mer eller mindre subventionerade med statliga medel. Dessa kan trafikeras av ett eller flera fartyg.

Undrar hur vi skulle klara oss utan fungerande telefoner idag? En hel del skattepengar har använts för att vi ska ha ett fungerande (nåja) telefonsystem. Mobiltelefonerna skulle inte heller fungera utan telemaster och samband dem emellan. Strömförsörjningen till dessa master måste också fungera annars stängs det mobila nätet ned ganska fort. Vem minns inte stormarna Gudrun och Per när ingenting fungerade.

Internet är i stort sett alla beroende av idag. Kanske inte personligen, alla har inte dator och internet hemma, men de flesta har nog sin lön eller pension via en bank? Bankerna kommunicerar via internet. Kommuner landsting polisväsende, ja alla samhällsfunktioner kommunicerar via Internet. Företag är beroende av ett fungerande Internet.

Vi kan betala räkningar, skicka e-post, vara på sociala medier, läsa tidningar mm via Internet.
Skolan har otroligt stor nytta av Internet idag. Eleverna kan läsa dagsfärska nyttigheter via datorn. Skolböckerna är i mångt och mycket föråldrade i en allt snabbare föränderlig värld.

TV får många via Internetuppkoppling.

Vi får nyheter och annan information direkt via TV och radio.

För ca sextio år sedan var det vanligt att man varken hade TV eller telefon i hemmen. Livet gick lite långsammare. Man hade inte så bråttom. De allra flesta arbetade nära eller i hemmet, så nära att de kunde cykla eller gå till sitt arbete. Barnen gick eller cyklade till skolan. Det kunde de göra eftersom vägarna inte var så starkt trafikerade som idag.

Man handlade närproducerade varor. Inte bara mat utan nästan allt man behövde för ett bra liv. Alltså behövdes inte så mycket godstransporter och därför inte så breda eller bra vägar. Det mesta godset som kom långt bortifrån gick med båt eller järnväg eftersom det oftast inte var så bråttom innan man fick det till slutdestinationen. Det kördes sedan ut med små lastbilar till butiker och andra företag.

Idag hör man ofta att det är viktigt att alla arbetar heltid för att samhällsapparaten ska fungera. För att samhället ska få in högsta möjliga skatt, källskatt och arbetsgivaravgifter. För att medborgarna ska konsumera mera och på det sättet betala in moms och andra avgifter.

DET är en sanning med modifikation.

Dels beror det på totala antalet arbetade timmar, inte hur många som arbetar, dels beror det på hur mycket samhällstjänster vi konsumerar.
Det kostar också väldigt mycket för samhällsapparaten om alla arbetar heltid. Fördyrade kostnader med barnomsorg, äldreomsorg, vård av funktionsnedsatta, familje- och individomsorg. Idag förväntar sig nog de flesta medborgare att samhället ska stå för notan av detta.

Men man glömmer ofta att det är vi alla som betalar skatt som bidrar till att det ska fungera. Kommunerna, i synnerhet, får allt större bekymmer med att få ekonomin att gå ihop. Det läggs sparkrav på precis allting inom den kommunala förvaltningen. Samtidigt behövs allt fler som tar hand om barn, svaga och äldre. Den ekvationen går inte ihop.

Det blir som ”Ebberöds bank”. Mer pengar går ut än vad som kommer in.

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.
Om alla män och kvinnor ställde sig frågan: Hur mycket måste jag arbeta för att min vardag och personliga ekonomi ska gå ihop?
Om familjer ställde sig frågan: Hur mycket måste vi i vår familj arbeta och hur kan vi i så fall fördela arbetstiden?
Då kanske det skulle se annorlunda ut.
Det är inte alls säkert att de sista korvörena, jag eller min familj tjänar, blir kvar i plånboken efter att vi betalat vad det kostar att arbeta in dem.
Hur slår det på barnomsorgsavgiften? Måste man i familjen ha två bilar? Vad kostar resorna till och från arbetet? Vad kostar det extra i matpengar för att jag arbetar heltid? Vilket boende är jag villig att betala för, med mina arbetade timmar? Det måste var och en själva bestämma.

Sedan är det en annan sak att få arbetsgivarna med på båten om man vill gå ner i arbetstid. Det är en svår nöt att knäcka. Det gäller i synnerhet männen som av hävd arbetat heltid i generationer.

Jag hörde en kvinna som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Maken hade betydligt högre livsinkomst och får därmed högre pension. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.
Hon hade inte pensionssparat.
Om alla lågavlönade, deltidsarbetande satte av ett eller ett par hundra i månaden till en egen pensionsförsäkring, redan från start när de börjar arbeta, kanske det skulle se annorlunda ut.

En annan slutsats som jag personligen dragit är att om fler arbetar mindre tid så kan fler individer få arbete. Förutsatt att den totala potten av arbetstimmar blir konstant eller inte minskar så mycket.

Då behöver inte lika många gå arbetslösa och samhället sparar därmed pengar i form av t.ex. a-kassa och familjestöd.

Det är inte lätt att lösa samhällsproblem, men funderingar kan alla ha.

Trevlig fortsatt söndag önskar jag er alla!

Söndagsfunderingar om offentlig upphandling med mera

Har just avslutat söndagsfrukosten tillsammans med maken. Idag tog det en och en halv timme. Inte för att vi äter så himla mycket utan för att vi hade en hel del att diskutera om stort och smått.

Till småttigheterna hör det lokala läget i kommuner i allmänhet och vår egen kommun i synnerhet. Det som diskuterades mest idag var hanteringen av det så kallade ”Trygghetsboendet” och hur man behandlar Vimarhem AB.

Även Lagen om offentlig upphandling fick några minuter av vår diskussion. Att kommuner i allmänhet inte har den kunskap som krävs för att göra en gedigen upphandling oavsett vad den handlar om har nog tyvärr bekräftats gång efter annan.

Skulle inte tro att en privat aktör skulle agera med lika lösa boliner. Ta en sådan jätte som IKEA till exempel. Ingen människa tror väl att de gör upphandlingar med sina entreprenörer och leverantörer utan att kontrakten är vattentätare än en rymddräkt.

Där finns inga utrymmen för några "ojsan" eller "hoppsan, det tänkte vi inte på".

Vi diskuterade utifrån hur man driver ett företag. Vårt företag är visserligen otroligt litet i jämförelse med IKEA, men vi har i gengäld otroligt begränsade marginaler jämförelsevis.

Om vi ska köpa en maskin så säger vi inte till maskinfirman att vi har X antal kronor att handla för. Ge oss en maskin till det priset.

Nej vi besöker och ringer till en hel drös olika maskinfirmor där vi lämnar en specifikation på ALLA de egenskaper och prestanda maskinen ska ha som vi eventuellt ska köpa . Ett underlag.

Därefter får maskinfirmorna räkna på det och ge oss förslag på maskinens egenskaper, pris och leveransdatum.

Efter några turer till där vi kommunicerar med de som verkar mest intressanta kan vi kanske slå till och skriva kontrakt. Där allt finns med. Från maskinen med ev. extrautrustning, leveransdatum till serviceschema och sist men inte minst priset och hur och när betalningen ska ske.

Nu vet jag att en kommun inte kan göra precis som ett vanligt företag, eftersom LOU, Lagen om offentlig upphandling gäller, men det hindrar inte från att skriva in i upphandlingsunderlagat alla de olika saker och processer man kan förutse eller befara.

Det gäller för en kommun att ha både ”hängslen och livrem”, för det är absolut säkerställt att det inte är på själva upphandlingskontraktet som företagen, entreprenörerna, uppdragstagarna tjänar pengarna.

Det är på allt det som tillkommer utöver det som finns med i kontraktet. För man KAN inte förutse precis allting.

Men man gör klokt i att lyssna på de som har kunskap och erfarenhet.

Att tänka efter före.

Annars står man där med eftertankens kranka blekhet.

Som kostar kommuninnevånarna en hel del.

Välfärd och livskvalitet?

Så här runt första maj har det varit många manifestationer och demonstrationer för det ena och det andra. Man läser om det i tidningarna och hör och ser på TV.

Jag har levat tillräckligt länge för att minnas hur det var för ca femtio år sedan.

Då fanns det inte någon stor äldreomsorg. Ingen barnomsorg så som den är idag. Sjukvården fanns men var väldigt olika beroende på var man bodde. Det fanns då fortfarande provinsialläkare.

Det fanns en viss arbetslöshet, men det var inte så många som demonstrerade om detta då.

Skatten var inte alls så hög som den är idag.

Lönerna var betydligt lägre.

Fruarna var hemmafruar. En del av de jag kom i kontakt med arbetade, men oftast bara med någon syssla på deltid. För att få lite ”egna” pengar. Några arbetade inom vården eller i skolan. Typiska kvinnoyrken fanns även på den tiden.

De flesta mammorna träffades ute i lekparkerna eller på gårdarna där de bodde och pratades vid. Ibland gick de hem till varandra och drack förmiddagskaffe när de större barnen var i skolan.

Barnen lekte ute eller hemma hos någon kompis.

De flesta hade det drägligt, men inget överflöd. Det var inte alla som hade egen bil. Eller för den delen egen telefon eller TV.

Levnadsstandarden var lägre än idag, men livskvaliteten var inte sämre för det.

Visst fanns det de som var väldigt, väldigt fattiga, och de som var sjuka.

Blev man sjuk kunde man få några kronor från sjukkassan, men det motsvarade inte alls det man tjänade när man arbetade.

Visst fanns det förstmajtåg då också

 Det man då demonstrerade om var nog i första hand högre löner.

Det har med råge infriats.

Idag tjänar en arbetare 10-15 gånger mer i timmen än vad en arbetare gjorde i början på sextiotalet, om det ens räcker med det.

Att alla varor och tjänster blivit dyrare är inte alls konstigt.

De som tillverkar varorna och de som tillhandahåller tjänsterna har ju mångdubbla löner vilket med naturlig följd för med sig att priset på varor och tjänster mångdubblats. Transporterna av varorna har också blivit fler och dyrare.

Skatterna har blivit högre. Det KAN bero på att samhällets service till invånarna blivit så mycket större, än den var för femtio år sedan.

Då var behovet av barnomsorg ringa, liksom behovet av äldreomsorg. De flesta barn växte upp med en mamma som var hemmafru och mamman kunde också hjälpa sina äldre anhöriga om det behövdes.

Vägarna, när jag var barn, var mest grusvägar, även i staden Västervik där jag växte upp. Det var bara de största gatorna som var asfalterade eller stenlagda, och gatorna i centrum av staden. Gångbanorna likaså.

Landsvägarna var nästan uteslutande grusvägar. Riksvägarna kunde vara belagda.

Behovet var inte detsamma som idag, när vi har en sådan trafikintensitet med både personbilar och tunga transporter.

Om man fick se en ”långtradare” när jag var barn så kunde man berätta om det i flera dagar. Det mesta godset gick på järnväg, för att sedan fördelas ut med mindre lastbilar till affärer och slutanvändare. Flödet av varor var inte så intensivt. Man handlade lokala varor av lokala handlare.

Självklart kostar infrastrukturen väldigt mycket mer idag.

All välfärd ska betalas av oss skattebetalare. Det är ett pris som vi alla får betala.

Vi får det vi betalar för.

Om det är färre som betalar skatt, eller om alla betalar lägre skatt, så blir utrymmet för välfärden lägre.

Så de som manifesterar för bibehållen välfärd kanske kan manifestera för högre skatter också, eftersom det blir allt fler som vill ha del av kakan ”Välfärden” genom att utnyttja den samhällsservice som finns idag, barnomsorg, fritidshem, skolor, bostadsbidrag, äldreomsorg, pensioner, sjukbidrag, bättre skolor, skolskjutsar, bättre vägar/infrastruktur, bättre sjukvård, bättre kollektivtrafik. Jag har säkert glömt något...

Allt detta har ett pris.

Det är som ett ständigt roterande hjul som rullar allt fortare. En ond cirkel.

Självklart ska de som verkligen vill arbeta ha en möjlighet till detta, men ofta undrar jag varför en del arbetar så mycket, när det blir så lite över efter att man dragit av alla kostnader som uppstår när man arbetar.

Kan man verkligen jobba mindre?

Jag minns att jag som ensamstående mamma på sjuttiotalet räknade ut exakt hur mycket jag var tvungen att arbeta för att få maximal utdelning.

DÅ kom jag fram till att jag skulle arbeta ca 4,7 timmar per dag. Om jag arbetade mer så åts förtjänsten upp av de merkostnader som uppstod i form av högre barnomsorgsavgift, lunch på jobbet, mer matsäck. Dyrare mat hemma, eftersom det blev mindre tid över att laga mat från grunden och baka hembakt bröd. Jag fick också lägre bostadsbidrag om jag arbetade heltid.

Eftersom jag gick ner i arbetstid så blev det tid över för någon annan som kunde arbeta de timmar jag inte arbetade. Det var fler som gjorde ungefär som jag. Alltså blev det fler arbetstillfällen och dessutom mer plats på dagis och fritids.

Jag ”förlorade” ca 100kr per månad i pengar netto, mot om jag skulle arbetat heltid. De 100 kronorna tjänade jag in enbart på att inte behöva äta lunch på jobbet. (På den tiden kostade jobblunchen 10 kr/dag, alltså ca 200 kr per månad, men jag skulle ju äta även när jag var hemma)

Det allra bästa var ändå att jag fick mer tid med mina flickor.

Jag var inte alldeles slut varje dag när jag hämtade hem dem från skola och dagis. De kunde leka med de barn vars föräldrar också var hemma, som jag. Jag hade tid och ork att hjälpa dem med läxorna. Vi kunde när det blev sommar och varmt åka och bada på eftermiddagarna, eller hälsa på hos mormor och morfar, eller gammelmorfar.

Jag hade till och med råd att hålla mig med egen bil, även om bilresorna var ransonerade och välplanerade.

Det var ingen bil som man kunde skryta med, men den gick framåt i alla fall. Jag hade sparat ihop till den, så jag kunde köpa den kontant.

Ungarna hade kläder på kroppen och mat i magen. Vi lånade böcker på biblioteket och läste tillsammans.

Vi kunde ha fredagsmys med varma mackor. Vi skulle ju ändå äta, så det blev ingen extra kostnad.

Vi hade en TV, men det var inte något stort utbud på barnprogrammen, så den stal inte så mycket ”tillsammans-tid”. Vi hade stereoanläggning och kassettspelare. Jag hade också investerat i en symaskin för att kunna sy till barnen och mig själv.

Jag köpte nästan aldrig något på avbetalning, förutom lite möbler i samband med skilsmässan från min första make. Det var bättre ekonomi i längden att spara ihop till det vi behövde.

Vad är det som gör att småbarnsföräldrar idag måste arbeta så mycket som de gör?

Visst, man ska ha dator, internet, mobiltelefon, TV med en MASSA kanaler, helst en i varje rum, DVD-spelare, mm mm som jag slapp på sjuttiotalet.

Sådant har jag också numera, men jag och maken har skaffat det lite i sänder, inte allt på en gång och inte det värsta som finns.

Jag har inte hemmabio. Det skulle jag nog kunna skaffa, men har personligen inget behov av det.

Kanske skulle fler räkna på hur de har det. Kanske skulle fler ha råd att vara hemma lite mer med sina barn om de drog ner lite på standarden. Kanske skulle fler barn få mer tid med sina föräldrar. Jag vet inte men jag skulle önska det!

Hur de väljer att fördela det inom familjen är familjens ensak. DET ska ingen annan lägga sig i. Om ena eller andra föräldern ska gå ner i arbetstid, eller om båda ska arbeta heltid eller deltid. Det är något som alla familjer ska bestämma själva.

Jag hade tur som kunde få arbeta deltid medan flickorna var små.

När jag så småningom fick mina pojkar på åttiotalet, var jag först hemmafru, sedan hade jag ett städjobb några timmar per vecka och var kommunal dagmamma.

Så även grabbarna fick ha mig hemma när de växte upp även om de, dagtid, fick dela med sig av mig till dagbarnen.

 

Så är Välfärd samma som livskvalitet?

Inte nödvändigtvis, välfärden kostar samhället, dvs. oss alla, stora summor.

Den kostar även livskvalitet för många som springer runt runt i ekorrhjulet. Jag avundas dem inte.

Jag är glad att jag inte längre är småbarnsförälder.

 

Hur får man till en tulipanaros?

Har hört att sossarna lovat att de ska fixa en massa nya jobb.

På deras eget kansli kanske?

Eller har de tänkt att ”någon annan” ska fixa det åt dem?

VEM i så fall. Jag skulle vilja veta det. Verkligen!

Ska de sänka arbetsgivareavgifterna så att t.ex. småföretagen kan anställa fler?

Ska de på något magiskt sätt få alla företag som flyttat utomlands att flytta hem till Sverige igen? Ska de sponsra hemflytten då? Med vilka pengar?

Om sossarna tänkt öka de av samhället betalade jobben, inom vård, skola, omsorg, polisväsende m.fl. samhällsfinansierade arbeten så måste de på något magiskt sätt öka skatteintäkterna.

Annars får i alla fall inte jag ekvationen att gå ihop. Vi alla i landet Sverige har bara en skattesjö att ösa ur, även om det finns flera tillflöden: Källskatt, arbetsgivaravgift, miljöskatter, moms, F-skatt osv.

Det finns idag alldeles för många som höjer rösterna om att ”politikerna” monterar ner välfärden.

Vi får alla det vi betalar för. Så är det bara. Jag har levat tillräckligt länge för att uppskatta den service samhället faktiskt betalar idag.

Vi har "gratis" skola.

Vi har hårt subventionerad förskola, liksom äldreomsorg och sjukvård.

Vi har poliser. 

Vi har allmäna kommunikationer, vägar, järnvägar mm mm

Om alla familjer skulle betala vad det faktiskt kostar att till exempel ha sitt/sina barn i förskola/fritids så skulle det inte behövas så många förskole/fitidsplatser eftersom de allra flesta familjer då skulle gå back ekonomiskt. D.v.s. de skulle få betala så pass mycket i avgift att det skulle vara lönlöst för en av föräldrarna att arbeta. I synnerhet om de har fler än ett barn.

När jag var barn på 50 och 60talet var mammorna (oftast i alla fall) hemma med sina barn.

Det fanns barnkrubbor för ensamstående mödrar .

(Barnkrubban var en barnparkering utan pedagogiska ambitioner, eller möjligheter, då en enda barnpassare kunde ha till uppgift att ha tillsyn över uppemot 60 barn.

 

Så är det nog ingen som vill ha det igen.

En del mammor hade något litet arbete t.ex. trappstädning eller liknande där de kunde ha med sig barnen när de arbetade. Eller så fick äldre syskon eller mormor/farmor se efter småbarnen.

Jag säger inte att det var bättre förr, bara att kostnaderna för samhällsservicen har drivits på så att den kostar otroligt mycket mera idag.

Våra gamla blir också allt äldre. De ska verkligen ha den hjälp och service de behöver. Inget tal om något annat.

Men även där har samhällets kostnader skenat. När jag var barn fanns det döttrar och svärdöttrar som var hemmafruar och kunde gå iväg och hjälpa de gamla (om de inte bodde i samma fastighet).  

Vet inte om det var bättre, men det var billigare för samhället.

De gamla som inte hade anhöriga, som kunde eller ville hjälpa dem, kunde få flytta till ålderdomshem. Men de var inte alls så många, som de äldre, som idag åtnjuter den subventionerade samhällsservice som finns. De gamla betalar bara en bråkdel av kostnaden.

Precis som föräldrarna som har sina barn i förskolan.

Det är maxtaxor som gäller inom både barnomsorg och äldreomsorg. Resten betalas av skattemedel.

Jag betalar gärna skatt för att mina gamla föräldrar ska få den omsorg och hjälp de behöver. För att mina barnbarn ska kunna vara på förskolan och fritids utan att föräldrarna går i personlig konkurs.

Jag betalar gärna skatt för att alla barn ska kunna gå i en bra skola utan att föräldrarna ska behöva betala för det.

Jag vill också att det ska finnas poliser som håller ordning på buset och trafiken.

Jag vill gärna ha kvar en skattesubventionerad allmän sjukvård så jag och mina nära och kära har råd att gå till doktorn och om det skulle behövas, ligga på sjukhus.

Jag vill också ha hyfsade vägar att åka på.

 

MEN jag vill ändå gärna veta hur sossarna tänkt ordna en massa nya jobb bara sådär.

Utan att samhällets kostnader ökar.

Så jag slipper betala mer skatt än jag gör idag.

Eller högre arbetsgivaravgifter (så ännu fler företag tvingas lägga ner eller flytta utomlands). Vi ska först och främst vara rädda om de jobb som finns idag, i de produktiva små och medelstora företag som många gånger byggts upp av flera generationer företagare.

Eller högre moms.

Eller högre miljöavgifter.

Det är verkligen tillräckligt högt skattetryck i Sverige idag.

Det är lätt att säga "tulipanaros", men inte lika lätt att odla en.

”Tulipanaros”. Korsning mellan tulpan och ros, normalt med den bildliga betydelsen »omöjlig kombination, utopi, orealistiskt projekt«. Tulipanaros kallades också vackra, målade tulpaner på t ex allmogekistor, vilka tros ligga bakom uttrycket »det går väl an/det är lätt att säga tulipanaros«, med betydelsen »det är lättare sagt än gjort«. Källa: Språkrådet <http://www.sprakradet.se/4909>.

Fundering kring skattesystemet

Idag har jag funderat lite kring det här med olika skatt för olika grupper.

Jag har sett att det finns en fråga på Facebook om rättvisa skatter pensionärer v.s. löntagare. De allra flesta klickar nog i att pensionärer ska ha samma skatt som andra.

Jag förstår om det kan verka orättvist att pensionärer ska betala högre skatt än löntagare.

Jag undrar om man riktigt förstår varför det är olika.

Tidigare fanns en hel del avdrag som löntagare kunde göra när man deklarerade sin inkomst, så kallade avdrag för inkomstens förvärvande.
T.ex. förvärvsavdrag, avdrag för arbetskläder, avdrag för resor till och från arbetet.

Kort sagt avdrag för utgifter man har för att kunna arbeta.

Numera är skatten differentierad/olika i stället. Det är lättare att deklarera och man behöver inte spara en massa kvitton och andra underlag till deklarationen.
Vet inte om jag vill ha tillbaka det gamla systemet.
Visst unnar jag pensionärerna med de lägsta pensionerna mer i pension, men jag tror inte att det är många pensionärer som har några utgifter för att de får pensionen?

De behöver inga arbetskläder, inga resor till och från arbetet. Inga fördyrande levnadsomkostnader för att kunna få ihop till pensionen.

Så ja, jag tycker att vi som arbetar ska ha lite lägre skatt i stället för alla tidigare avdrag.

Visst jag har personligen inte vare sig många eller långa resor till och från mitt arbete, åker bara en gång per vecka, andra dagar jobbar jag hemifrån, men jag måste hålla med en lokal och möbler där jag kan arbeta. Det är inte avdragsgillt. Jag måste vara anständigt klädd även om jag sitter "hemma" och arbetar. Jag håller med Internet- och telefonuppkoppling, de är inte heller avdragsgilla.

Om ca två och ett halvt år är jag själv pensionär och då får också jag lite högre skatt!

Rätta mig gärna om jag har fel!