För att landsbygden ska utvecklas och förbli en levande landsbygd krävs att det finns människor som bor och verkar där. För att människor ska kunna bo och verka på landsbygden kravs att de har tillgång till service från bland andra kommunerna i form av skolor barnomsorg äldreomsorg infrastruktur och goda kommunikationer.
Det behövs även stöd till föreningslivet.
I vår kommun har detta gått kräftgång.
Dels beroende på att kommunal regional och statlig service har minskat. Undan för undan
Posten, som kommer med lantbrevbärare har försämrats. Förr fick vi paketen med brevbäraren. Nu måste vi åka till stan för att hämta på Konsum/Coop.
Vi kan inte heller ta ut pengar hos lantbrevbäraren. Det kunde man göra förr.
Försäkringskassan. Närmaste finns i Västervik. Från Vimmerby är det dryga fem mil dit.
Skattemyndigheten Det är likadant med en Västervik fem mil bort från Vimmerby. Bor man i Gullringen är det ytterligare ett par mil.
Arbetsförmedlingen. Den finns kvar men har MYCKET begränsade öppettider och bara efter tidsbokning.
Polisen. Ja jag bara undrar vart de har tagit vägen? I Vimmerby finns en polisstation, men inga poliser. Öppet måndagar mellan kl 13.00 och 18.00. Det är så man tar sig för pannan!
Allmänna kommunikationer.
Bussarna. Dessa har de lagt utanför vissa samhällen i något de kallar stråktrafik. De som bor i samhällena kan i bästa fall ta skolbussen om de inte kan ta sig ut till riksvägarna. De har lagt till något som kallas närtrafik där människor på landsbygden ska ringa beställningscentralen en viss tid innan man ska åka. Detta kan man göra, det är bara det att de glömt bort att tala om det. Dessa närtrafikfordon går dessutom på sådana tider att man absolut inte kan nyttja dem vid arbetspendling. Deras tider är till för daglediga och pensionärer.
Tågen. De är ett sorgebarn. I vår kommun har vi endast en station där tågen stannar.Det är många som kämpat för en ändring så att tågen kan stanna på fler ställen. Om de nu går. Det är ofta ersättningsbussar. Då hinner man inte till ev anslutning man ska med.
Kommunal "service#.
Skolor och förskolor Just nu vill majoriteten lägga ned fyra skolor och några förskolor. Man har inte gjort någon konsekvensbeskrivning av vad som händer med landsbygden om man lägger ned skolor och förskolor. Elever och förskolebarn finns. Har man överhuvudtaget satt sig in i hur det är för en liten femåring att åka buss själv flera mil till en stor skola? För det är ju så att det är en del barn som bara är fem år när de vid höstterminens start börjar i Förskoleklassen. Jag minns hur vilsen jag själv var när jag som sjuåring skulle börja i en skola med två ettor och två tvåor. Fyra klasser. Det var Västerviks stad på femtiotalet. Jag kan känna nypet i bröstet än. Hur ska det då vara för en liten unge som ännu inte fyllt sex?
Förskolor har man tänkt lägga ned. Föräldrarna får då skjutsa sina barn till Vimmerby eller till någon annan förskola som fortfarande är öppen. OM det finns plats. Det är inte så många veckor sedan vi läste att det var lång kö i Vimmerby till förskolorna. Att man skulle hyra eller köpa baracker för att komma tillrätta med problemet. Undrar verkligen hur de tänkt att få plats med de barn de tänkt flytta genom att lägga ned de förskolor som finns och fungerar idag på landsbygden
Allt för att Socialens pengar inte räcker. Det har de inte gjort på länge. De stödjer sig mot att de måste följa lagar och bestämmelser som gäller utsatta människor vuxna och barn. Men om nu pengarna inte räcker så kanske man skulle titta över varför. Varför har Vimmerby så mycket högre kostnader än andra liknande kommuner? Varför placeras t.ex betydligt fler barn och ungdomar i andra hem än sitt eget hos de biologiska föräldrarna? Är föräldrarna i Vimmerby så väldigt mycket sämre på att ta hand om sina barn? Skulle inte tro det. Men något är det som gör att socialarbetarna väljer att placera om barnen i stället för att sätta in insatser i hemmet. Jag vet inte. Jag har inte någon utbildning på detta område. Men jag kan få undra och fråga.
För några år sedan lades ett sparbeting på Socialen. Då valde man att lägga ned Bubblan. Där jobbade man med förebyggande och man hade personal som kunde gå hem till familjer med bekymmer för att stötta och hjälpa innan problemen blev alltför stora.
Äldreomsorgen verkar fungera bra. Det är tack vare alla de som varje dag sliter för att få tiden att räcka till. Att scheman ska hålla. Detta slit tär på personalen. Sjuktalen är höga. Väldigt höga.
Det är inte konstigt. Man orkar bara springa tills man stupar. Man har aviserat ökade kostnader även inom äldreomsorgen. Man undrar var det ska sluta?
Infrastruktur vägar fysiska och digitala.
Vägarna blir allt sämre. Groparna, sprickorna och hjulspåren blir allt djupare och fler. Vissa vägar är kommunens vissa är statliga och vissa enskilda. Alla behöver underhållas och för detta behövs pengar, ganska mycket pengar. Både till att hålla vägarna i stånd och till vinterväghållning.
Det finns gator i vår kommun som inte fått någon ny beläggning sedan kommunsammanslagningen 1971.
Bredband, fiber. Detta har varit en följetong i vår kommun som man skulle kunna göra TV-program om. Folk på landsbygden har uppmanats att själva gräva ned fiber i vad man kallar byalag. Att man från kommunens sida inte från börja hjälpte till att starta dessa byalag är för mig en gåta. Trodde man att det fanns byalag redan innan? Det fanns det INTE. Det fanns föreningar i kommunen. sockenföreningar, intresseföreningar hembygdsföreningar idrottsföreningar mfl mfl. MEN dessa skulle inte vara byalag för fiberutbyggnad. Det skulle kunna drabba medlemmarna i föreningen hårt om ekonomin inte gick ihop. Nu har man sagt att man ska göra uppehåll i bredbandsutbyggnaden där kommunen ska gräva. Det saknas pengar. Undrar vad de företagare tycker som verkar ute i de orter på landsbygden där de nu får vänta. Men de är luttrade. Kanske ska de flytta in till stan och bygga nya lokaler.
Industrimark finns det ju gott om numera - i stan.
Det finns säkert mer man skulle kunna fylla på med, men detta får räcka just nu.
Mycket av allt detta tär på servicen till människor som bor både i stan och på landsbygden. Människor som bor och verkar på landsbygden. De har inte alltid något val. De kan inte alltid flytta in till stan. De bor i hus som blir ganska svårsålda ju mer service som försvinner eller läggs allt längre bort från de boende.
När de valde att bosätta sig på landsbygden och i de mindre kransorterna så fanns det en viss nivå av service. När den undan för undan tas ifrån dem så får de ofta höra att de får skylla sig själva som bor där de bor. På landsbygden.
Jag själv bor på en bondgård. Vi har inga djur längre, och har gården kvar, marken är utarrenderad till viss del. De bästa åkrarna. Vi kan bara flytta om vi säljer vår släktgård där vår familj bott i många generationer. Det gör man inte i första taget. Man härdar ut. Och försöker påverka för att vi ska kunna ha en levande landsbygd även i fortsättningen
Nu är det kväll här i Frödinge by.
Leve Landsbygden!
Allas er EvaS i Frödinge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar