Lite söndagsfunderingar om ekonomi

Idag har tankarna flugit mellan lite olika spörsmål som ändå på något sätt hänger ihop.

Det finns många viktiga saker som betalas med skattemedel.

De flesta tänker nog automatiskt

·         Vård

·         Skola

·         Omsorg

Det har blivit ett slags mantra som upprepas gång på gång. I synnerhet i valtider. Man glömmer ofta att ingenting av detta fungerar utan en bra infrastruktur.

Vägar, järnvägar, flyg, färjor, telefon, Internet, TV, radio.

Finns inte bra vägar kan man kanske inte ta sig till sitt arbete, då kan inte ambulanser, räddningstjänst, poliser, bussar, godstrafik och bilar och andra färdas på ett snabbt och bra sätt.

Finns inte bra järnvägar kan man inte resa snabbt och säkert. Då kan man inte heller köra godstrafiken där.
Varje dag arbetar väldigt många med att hålla våra vägar och järnvägar i körbart skick.
Visst betalar vi vägskatt och visst betalar vi resan med buss eller tåg. Men det räcker inte alls till allt som behöver göras för att underhålla och förbättra våra vägar och järnvägar. Utan skattemedel skulle vägarna snart vara sönderkörda och järnvägarna ofarbara.
Utan att vägarna är bra kan bussar och andra fordon inte ta barnen till skolan på ett säkert sätt, i synnerhet på landsbygden där väldigt många åker skolskjuts till skolan.
Tyvärr är det så idag att väldigt mycket av det ekonomiska kapitalet går åt till administration. Där kanske man kunde se över rutiner och processer, så att en större del av kakan verkligen går till det under håll och de förbättringar som så väl behövs.

Finns inte flyg tar det betydligt längre tid för många att ta sig från ett ställe till ett annat. Kanske är flyget det vi minst behöver? Även om en hel del gods fraktas med flyg idag. Utan skattemedel skulle de allra flesta flygplatser läggas ned och därmed en stor del av flygtrafiken.

Utan färjor och båtförbindelser skulle många öar bli isolerade. På många håll har man byggt broar i stället för att trafikanterna ska kunna komma snabbare fram, men det finns fortfarande väldigt många s.k. vägfärjor.  

Det finns i Sverige ca 40, för trafikanterna, avgiftsfria vägfärjor och 16 avgiftsbelagda färjeleder - mer eller mindre subventionerade med statliga medel. Dessa kan trafikeras av ett eller flera fartyg.

Undrar hur vi skulle klara oss utan fungerande telefoner idag? En hel del skattepengar har använts för att vi ska ha ett fungerande (nåja) telefonsystem. Mobiltelefonerna skulle inte heller fungera utan telemaster och samband dem emellan. Strömförsörjningen till dessa master måste också fungera annars stängs det mobila nätet ned ganska fort. Vem minns inte stormarna Gudrun och Per när ingenting fungerade.

Internet är i stort sett alla beroende av idag. Kanske inte personligen, alla har inte dator och internet hemma, men de flesta har nog sin lön eller pension via en bank? Bankerna kommunicerar via internet. Kommuner landsting polisväsende, ja alla samhällsfunktioner kommunicerar via Internet. Företag är beroende av ett fungerande Internet.

Vi kan betala räkningar, skicka e-post, vara på sociala medier, läsa tidningar mm via Internet.
Skolan har otroligt stor nytta av Internet idag. Eleverna kan läsa dagsfärska nyttigheter via datorn. Skolböckerna är i mångt och mycket föråldrade i en allt snabbare föränderlig värld.

TV får många via Internetuppkoppling.

Vi får nyheter och annan information direkt via TV och radio.

För ca sextio år sedan var det vanligt att man varken hade TV eller telefon i hemmen. Livet gick lite långsammare. Man hade inte så bråttom. De allra flesta arbetade nära eller i hemmet, så nära att de kunde cykla eller gå till sitt arbete. Barnen gick eller cyklade till skolan. Det kunde de göra eftersom vägarna inte var så starkt trafikerade som idag.

Man handlade närproducerade varor. Inte bara mat utan nästan allt man behövde för ett bra liv. Alltså behövdes inte så mycket godstransporter och därför inte så breda eller bra vägar. Det mesta godset som kom långt bortifrån gick med båt eller järnväg eftersom det oftast inte var så bråttom innan man fick det till slutdestinationen. Det kördes sedan ut med små lastbilar till butiker och andra företag.

Idag hör man ofta att det är viktigt att alla arbetar heltid för att samhällsapparaten ska fungera. För att samhället ska få in högsta möjliga skatt, källskatt och arbetsgivaravgifter. För att medborgarna ska konsumera mera och på det sättet betala in moms och andra avgifter.

DET är en sanning med modifikation.

Dels beror det på totala antalet arbetade timmar, inte hur många som arbetar, dels beror det på hur mycket samhällstjänster vi konsumerar.
Det kostar också väldigt mycket för samhällsapparaten om alla arbetar heltid. Fördyrade kostnader med barnomsorg, äldreomsorg, vård av funktionsnedsatta, familje- och individomsorg. Idag förväntar sig nog de flesta medborgare att samhället ska stå för notan av detta.

Men man glömmer ofta att det är vi alla som betalar skatt som bidrar till att det ska fungera. Kommunerna, i synnerhet, får allt större bekymmer med att få ekonomin att gå ihop. Det läggs sparkrav på precis allting inom den kommunala förvaltningen. Samtidigt behövs allt fler som tar hand om barn, svaga och äldre. Den ekvationen går inte ihop.

Det blir som ”Ebberöds bank”. Mer pengar går ut än vad som kommer in.

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.
Om alla män och kvinnor ställde sig frågan: Hur mycket måste jag arbeta för att min vardag och personliga ekonomi ska gå ihop?
Om familjer ställde sig frågan: Hur mycket måste vi i vår familj arbeta och hur kan vi i så fall fördela arbetstiden?
Då kanske det skulle se annorlunda ut.
Det är inte alls säkert att de sista korvörena, jag eller min familj tjänar, blir kvar i plånboken efter att vi betalat vad det kostar att arbeta in dem.
Hur slår det på barnomsorgsavgiften? Måste man i familjen ha två bilar? Vad kostar resorna till och från arbetet? Vad kostar det extra i matpengar för att jag arbetar heltid? Vilket boende är jag villig att betala för, med mina arbetade timmar? Det måste var och en själva bestämma.

Sedan är det en annan sak att få arbetsgivarna med på båten om man vill gå ner i arbetstid. Det är en svår nöt att knäcka. Det gäller i synnerhet männen som av hävd arbetat heltid i generationer.

Jag hörde en kvinna som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Maken hade betydligt högre livsinkomst och får därmed högre pension. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.
Hon hade inte pensionssparat.
Om alla lågavlönade, deltidsarbetande satte av ett eller ett par hundra i månaden till en egen pensionsförsäkring, redan från start när de börjar arbeta, kanske det skulle se annorlunda ut.

En annan slutsats som jag personligen dragit är att om fler arbetar mindre tid så kan fler individer få arbete. Förutsatt att den totala potten av arbetstimmar blir konstant eller inte minskar så mycket.

Då behöver inte lika många gå arbetslösa och samhället sparar därmed pengar i form av t.ex. a-kassa och familjestöd.

Det är inte lätt att lösa samhällsproblem, men funderingar kan alla ha.

Trevlig fortsatt söndag önskar jag er alla!