Pensionen. Hur klarar man sig på den?

För en månad sedan gick jag i pension.
Den första månaden har bara flugit förbi. Det är otroligt så fort dagarna går när man blir äldre.
Nu vet jag också hur mycket jag får i pension.
Jag får nästan en tusenlapp mindre än när jag arbetade.
Vissa av de pensioner jag hade betalades ut med engångsbelopp, De var för små för att betalas ut månad för månad. Så kan det bli när man har många olika jobb under livets gång.

Jag är gift och har en make som har inkomst. Visserligen ingen hög inkomst men ändå så man klarar sig. Och han ska jobba ett antal år till om det går som vi tänkt oss.
Jag tycker verkligen att det är en bra pension jag får.
Men att det inte är större skillnad beror faktiskt på att jag pensionssparat under ca 25 år.
Hade jag inte gjort det hade det blivit en större skillnad.
Då hade jag fått ytterligare 1800 kr lägre pension.

D.v.s 2800 kronor mindre i plånboken. Teoretiskt i varje fall.
Kanske hade det blivit några kronor mer kvar efter skatt.

Men jag hade klarat mig även på den pensionen.
OM jag hade varit ensamstående kunde jag kanske fått bostadstillägg också. Det hade berott på hur mycket hyra jag haft.

Men om jag INTE pensionssparat så hade jag definitivt haft mindre i min plånbok.
Mitt privata pensionssparande betalas ut de fem första åren. Sedan är det slut med det.
Räknar med att när jag fyller sjuttio år (om jag lever då) så kanske jag inte har någon egen bil, och om jag har det så blir det en som drar väldigt lite bränsle.

Jag har räknat ut att jag kommer att klara mig gott på den pension jag har idag.
Visst vet jag att den kan sjunka några kronor beroende på hur konjunkturen är och vad prisbasbeloppet hamnar på.

Det blir barn, barnbarn och barnbarnsbarn som kommer att få se lite billigare presenter. De har egna inkomster och får köpa det de behöver själva. Det har de nog inget emot.
Visst ska jag komma ihåg dem på deras födelsedagar, det tycker jag är viktigt och roligt. Men med 12000 kronor mindre per år så finns det mindre utrymme för utsvävningar.

Jag ska i stället spara så jag kan åka till Gotland på semester. Helst varje år om det går och så länge jag orkar. Det är inte billigt, men jag föredrar den ön framför att åka utomlands för samma pengar. Jag har aldrig haft någon längtan efter att resa till Thailand eller något annat exotiskt land. Sverige är fortfarande det vackraste landet för mig.

Så jag har det ändå ganska bra som pensionär

 Er Eva S i Frödinge

Mitt hjärta gråter idag...

Idag har jag mycket svårt att koncentrera mig. Tusen tankar snurrar i mitt huvud.

Ca 3/4 miljon människor har röstat på SD, Sverigedemokraterna. Ett parti som inte vill ha några flyktingar i Sverige.
Som räknar ut dem ens innan de kommit hit!
Jag kan aldrig förstå detta.
För ungefär tjugo år sedan var det ett annat krig, det på Balkan, som gjorde att flyktingar i massor kom till Sverige.
Några av de finaste människor jag vet kom då. De var välkomna!
De allra flesta, som stannade kvar, arbetar och bidrar till den svenska välfärden.
Jag har mycket svårt att förstå att vi i Sverige, med den goda ekonomi vi trots allt har i vårt land, inte skulle ha råd att ta emot de som flyr krig och död.

 

Det blev en valseger i riksdagsvalet för de rödgröna. En valseger, som vars sötma ändå måste ha en viss besk bismak genom att de blir en minoritetsregering med ett stort SD som vågmästare.

Jag tillhör personligen den kategori av människor som egentligen borde känna mig nöjd med att de rödgröna vann valet i Sverige. Jag är nämligen bidragstagare, har sjukbidrag och lönebidrag. Ska bli pensionär om knappt ett år. Så jag borde vara nöjd och glad.

Det är jag inte.

Jag ser inte först och främst till mig själv. Jag ser bortom min egen egoistiska horisont.
Jag har det bra som jag har det. Jag behöver inte mer än jag klarar mig. Och det har jag redan.

Några av mina närmaste är äldre kvinnor med s.k. fattigpension. Det vill säga de har inte haft några större ekonomiska inkomster under sina liv. De har varit hemmafruar och tagit hand om sina barn och sin familj. De behövde ingen barnomsorg som kostade samhället stora pengar.  Inte heller var de sjukskrivna från sitt hemmafruarbete. Men de klarar sig på sin pension.

Det jag nu är orolig för är hur alla vi som bor på landsbygden och i landsbygdens små städer och samhällen ska fixa detta. Hur kommer det att gå för alla företagsamma människor, alla entrepenörer?

Hur ska vi mobilisera för att inte stå som de stora förlorarna?

Hur ska alla små nystartade företag klara sig? Många av dem är så kallade RUT-företag.

Höjda skatter, höjda drivmedelsskatter, höjda avgifter på lastbilar, höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar. Halvering av RUT-avdrag.

Det är några av de vallöften de rödgröna gått till val på.
Jag vill inte ha högre pension på bekostnad av att ungdomarna inte kan få riktiga jobb.
Ungdomarna som är vårt lands framtid.
Jag vill inte ha högre pension för att kvinnor i RUT-företag ska stå utan arbete.
Kvinnor som väldigt ofta bor och arbetar på landsbygden.
Jag vill inte ha högre pension för att entreprenörer och åkerinäring ska få ökade kostnader i form ar drivmedelsskatter och kilometerskatter.
Företagare som ofta har sin verksamhet på landsbygden. Skogs- och lantbruk till exempel.
Jag vill inte heller ha högre pension för att ungdomar ska få svårare att få en riktig anställning för att man höjer arbetsgivareavgiften för ungdomarna.
Jag vill inte ha höjd pension genom att man höjer matmomsen till det dubbla för alla som serverar mat i restauranger, hamburgerbarer, pizzerior  cafeterior, med flera.. Det drabbar också den yngre befolkningen i arbetsför ålder och ganska många små företag som lever på turismen. De allra flesta på landsbygden och i små orter/städer.
Jag vill definitivt inte ha höjd pension för att vi ska stoppa invandringen av asylsökande medmänniskor.
Jag vill inte betala priset för att så många andra ska få det sämre.
Jag är definitivt orolig för hur det ska gå.
Jag hoppas att de partier som nu kommer att sitta i opposition i Sveriges riksdag kommer att göra allt för att mina farhågor inte ska besannas.

Lite söndagsfunderingar om ekonomi

Idag har tankarna flugit mellan lite olika spörsmål som ändå på något sätt hänger ihop.

Det finns många viktiga saker som betalas med skattemedel.

De flesta tänker nog automatiskt

·         Vård

·         Skola

·         Omsorg

Det har blivit ett slags mantra som upprepas gång på gång. I synnerhet i valtider. Man glömmer ofta att ingenting av detta fungerar utan en bra infrastruktur.

Vägar, järnvägar, flyg, färjor, telefon, Internet, TV, radio.

Finns inte bra vägar kan man kanske inte ta sig till sitt arbete, då kan inte ambulanser, räddningstjänst, poliser, bussar, godstrafik och bilar och andra färdas på ett snabbt och bra sätt.

Finns inte bra järnvägar kan man inte resa snabbt och säkert. Då kan man inte heller köra godstrafiken där.
Varje dag arbetar väldigt många med att hålla våra vägar och järnvägar i körbart skick.
Visst betalar vi vägskatt och visst betalar vi resan med buss eller tåg. Men det räcker inte alls till allt som behöver göras för att underhålla och förbättra våra vägar och järnvägar. Utan skattemedel skulle vägarna snart vara sönderkörda och järnvägarna ofarbara.
Utan att vägarna är bra kan bussar och andra fordon inte ta barnen till skolan på ett säkert sätt, i synnerhet på landsbygden där väldigt många åker skolskjuts till skolan.
Tyvärr är det så idag att väldigt mycket av det ekonomiska kapitalet går åt till administration. Där kanske man kunde se över rutiner och processer, så att en större del av kakan verkligen går till det under håll och de förbättringar som så väl behövs.

Finns inte flyg tar det betydligt längre tid för många att ta sig från ett ställe till ett annat. Kanske är flyget det vi minst behöver? Även om en hel del gods fraktas med flyg idag. Utan skattemedel skulle de allra flesta flygplatser läggas ned och därmed en stor del av flygtrafiken.

Utan färjor och båtförbindelser skulle många öar bli isolerade. På många håll har man byggt broar i stället för att trafikanterna ska kunna komma snabbare fram, men det finns fortfarande väldigt många s.k. vägfärjor.  

Det finns i Sverige ca 40, för trafikanterna, avgiftsfria vägfärjor och 16 avgiftsbelagda färjeleder - mer eller mindre subventionerade med statliga medel. Dessa kan trafikeras av ett eller flera fartyg.

Undrar hur vi skulle klara oss utan fungerande telefoner idag? En hel del skattepengar har använts för att vi ska ha ett fungerande (nåja) telefonsystem. Mobiltelefonerna skulle inte heller fungera utan telemaster och samband dem emellan. Strömförsörjningen till dessa master måste också fungera annars stängs det mobila nätet ned ganska fort. Vem minns inte stormarna Gudrun och Per när ingenting fungerade.

Internet är i stort sett alla beroende av idag. Kanske inte personligen, alla har inte dator och internet hemma, men de flesta har nog sin lön eller pension via en bank? Bankerna kommunicerar via internet. Kommuner landsting polisväsende, ja alla samhällsfunktioner kommunicerar via Internet. Företag är beroende av ett fungerande Internet.

Vi kan betala räkningar, skicka e-post, vara på sociala medier, läsa tidningar mm via Internet.
Skolan har otroligt stor nytta av Internet idag. Eleverna kan läsa dagsfärska nyttigheter via datorn. Skolböckerna är i mångt och mycket föråldrade i en allt snabbare föränderlig värld.

TV får många via Internetuppkoppling.

Vi får nyheter och annan information direkt via TV och radio.

För ca sextio år sedan var det vanligt att man varken hade TV eller telefon i hemmen. Livet gick lite långsammare. Man hade inte så bråttom. De allra flesta arbetade nära eller i hemmet, så nära att de kunde cykla eller gå till sitt arbete. Barnen gick eller cyklade till skolan. Det kunde de göra eftersom vägarna inte var så starkt trafikerade som idag.

Man handlade närproducerade varor. Inte bara mat utan nästan allt man behövde för ett bra liv. Alltså behövdes inte så mycket godstransporter och därför inte så breda eller bra vägar. Det mesta godset som kom långt bortifrån gick med båt eller järnväg eftersom det oftast inte var så bråttom innan man fick det till slutdestinationen. Det kördes sedan ut med små lastbilar till butiker och andra företag.

Idag hör man ofta att det är viktigt att alla arbetar heltid för att samhällsapparaten ska fungera. För att samhället ska få in högsta möjliga skatt, källskatt och arbetsgivaravgifter. För att medborgarna ska konsumera mera och på det sättet betala in moms och andra avgifter.

DET är en sanning med modifikation.

Dels beror det på totala antalet arbetade timmar, inte hur många som arbetar, dels beror det på hur mycket samhällstjänster vi konsumerar.
Det kostar också väldigt mycket för samhällsapparaten om alla arbetar heltid. Fördyrade kostnader med barnomsorg, äldreomsorg, vård av funktionsnedsatta, familje- och individomsorg. Idag förväntar sig nog de flesta medborgare att samhället ska stå för notan av detta.

Men man glömmer ofta att det är vi alla som betalar skatt som bidrar till att det ska fungera. Kommunerna, i synnerhet, får allt större bekymmer med att få ekonomin att gå ihop. Det läggs sparkrav på precis allting inom den kommunala förvaltningen. Samtidigt behövs allt fler som tar hand om barn, svaga och äldre. Den ekvationen går inte ihop.

Det blir som ”Ebberöds bank”. Mer pengar går ut än vad som kommer in.

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.
Om alla män och kvinnor ställde sig frågan: Hur mycket måste jag arbeta för att min vardag och personliga ekonomi ska gå ihop?
Om familjer ställde sig frågan: Hur mycket måste vi i vår familj arbeta och hur kan vi i så fall fördela arbetstiden?
Då kanske det skulle se annorlunda ut.
Det är inte alls säkert att de sista korvörena, jag eller min familj tjänar, blir kvar i plånboken efter att vi betalat vad det kostar att arbeta in dem.
Hur slår det på barnomsorgsavgiften? Måste man i familjen ha två bilar? Vad kostar resorna till och från arbetet? Vad kostar det extra i matpengar för att jag arbetar heltid? Vilket boende är jag villig att betala för, med mina arbetade timmar? Det måste var och en själva bestämma.

Sedan är det en annan sak att få arbetsgivarna med på båten om man vill gå ner i arbetstid. Det är en svår nöt att knäcka. Det gäller i synnerhet männen som av hävd arbetat heltid i generationer.

Jag hörde en kvinna som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Maken hade betydligt högre livsinkomst och får därmed högre pension. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.
Hon hade inte pensionssparat.
Om alla lågavlönade, deltidsarbetande satte av ett eller ett par hundra i månaden till en egen pensionsförsäkring, redan från start när de börjar arbeta, kanske det skulle se annorlunda ut.

En annan slutsats som jag personligen dragit är att om fler arbetar mindre tid så kan fler individer få arbete. Förutsatt att den totala potten av arbetstimmar blir konstant eller inte minskar så mycket.

Då behöver inte lika många gå arbetslösa och samhället sparar därmed pengar i form av t.ex. a-kassa och familjestöd.

Det är inte lätt att lösa samhällsproblem, men funderingar kan alla ha.

Trevlig fortsatt söndag önskar jag er alla!

Fundering kring skattesystemet

Idag har jag funderat lite kring det här med olika skatt för olika grupper.

Jag har sett att det finns en fråga på Facebook om rättvisa skatter pensionärer v.s. löntagare. De allra flesta klickar nog i att pensionärer ska ha samma skatt som andra.

Jag förstår om det kan verka orättvist att pensionärer ska betala högre skatt än löntagare.

Jag undrar om man riktigt förstår varför det är olika.

Tidigare fanns en hel del avdrag som löntagare kunde göra när man deklarerade sin inkomst, så kallade avdrag för inkomstens förvärvande.
T.ex. förvärvsavdrag, avdrag för arbetskläder, avdrag för resor till och från arbetet.

Kort sagt avdrag för utgifter man har för att kunna arbeta.

Numera är skatten differentierad/olika i stället. Det är lättare att deklarera och man behöver inte spara en massa kvitton och andra underlag till deklarationen.
Vet inte om jag vill ha tillbaka det gamla systemet.
Visst unnar jag pensionärerna med de lägsta pensionerna mer i pension, men jag tror inte att det är många pensionärer som har några utgifter för att de får pensionen?

De behöver inga arbetskläder, inga resor till och från arbetet. Inga fördyrande levnadsomkostnader för att kunna få ihop till pensionen.

Så ja, jag tycker att vi som arbetar ska ha lite lägre skatt i stället för alla tidigare avdrag.

Visst jag har personligen inte vare sig många eller långa resor till och från mitt arbete, åker bara en gång per vecka, andra dagar jobbar jag hemifrån, men jag måste hålla med en lokal och möbler där jag kan arbeta. Det är inte avdragsgillt. Jag måste vara anständigt klädd även om jag sitter "hemma" och arbetar. Jag håller med Internet- och telefonuppkoppling, de är inte heller avdragsgilla.

Om ca två och ett halvt år är jag själv pensionär och då får också jag lite högre skatt!

Rätta mig gärna om jag har fel!