SKOLOR OCH FÖRSKOLOR ENGAGERAR

Igår kväll var jag på ett mycket välbesökt möte i Djursdala fina skola.
Centerpartiet hade bjudit in till ett öppet möte. Många passade på att ställa frågor och diskutera det de tyckte var viktigt.
Där lyftes frågor av olika karaktär. Men det mest genomsyrande var ändå den av Vimmerby kommuns politiska majoritet föreslagna skol- och förskolenedläggningen av fyra skolor och två förskolor.
Att man fått höra att kommunstyrelsens ordförande vid något tillfälle yttrat att det nu är oppositionen som ska visa vägen till besparingar som möjliggör en besparing i den kommunala ekonomin.

Man blir förundrad. Minst sagt. Jag är väl enfaldig, men jag trodde att majoriteten hade så mycket vett och sans att de redan seriöst hade vänt på alla stenar för att hitta andra sparalternativ.
Att gå ut med ett sparförslag som innebär nedläggning av fyra viktiga landsbygdsskolr i Gullringen, Tuna Djursdala och Rumskulla. Och tvåförskolor! i Pelarne och Djursdala!
På båda ställena har de riktigt fina förskolor med nära till naturen och barnantalet är inte vikande snarare tvärtom.

För ett antal år sedan lades sparkrav från kommunstyrelsen på alla förvaltningar.
(När gör det inte det?) Så även Barn och Ungdomsförvaltningen/nämnden, som det hette då.
Då kom det fram ett förslag att lägga ned Pelarne förskola. Det var en av de konsekvenser som kunde bli om man skulle spara tillräckligt enligt kravet man fått.  Då var Krister Torenfält, Centerpartiet, ordförande i Barn och ungdomsnämnden. När tjänstemännen hade tagit fram förslag till möjliga besparingar nämndes bland andra en nedläggning av Pelarne förskola. Det blev självklart ett ramaskri bland ortens föräldrar. Krister Torenfält fick bära hundhuvudet eftersom han var ordförande i nämnden..
Nu blev det i slutänden ingen nedläggning. Den 20 november kunde man läsa i Vimmerby Tidning att förskolan var räddad. Centerpartiet hade efter ett möte tagit ett enat beslut om att de skulle rösta för att den skulle få vara kvar
Artikeln hittar man här
http://www.vimmerbytidning.se/article/view/39970/ 

Det var inte första gången som förskolan var hotad.
Det är synd att man gång på gång ska utse en riktigt bra fungerande verksamhet som strykobjekt.

Djursdala förskola är om möjligt ännu mindre begripligt att man vill lägga ned. Där finns så gott om barn, att alla i dagsläget inte får plats som önskar det.
Förskolan borde i stället utvecklas så att alla barn som bor i upptagningsområdet kan erbjudas plats.

Jag funderar också på hur man från kommunalt håll genomfört en konsekvensbeskrivning?
Vad blir konsekvenserna ur ett barnperspektiv?
Vad blir konsekvenserna om man lägger ned fyra viktiga landsbygdsskolor ur ett näringspolitiskt perspektiv?
Vad blir konsekvenserna för alla som bor och verkar på landsbygden.
Vilka långtgående ekonomiska konsekvenser får nedläggning av skolor och förskolor?
Vilka konsekvenser får det för en fortsatt levande landsbygd?

Kort sagt vad blir de samhällsekonomiska konsekvenserna om man lägger ned fyra skolor och två förskolor?

Ta vara på det kapital vi har i vår fina landsbygdskommun!
Kapital som inte endast kan räknas i kronor och ören.
Livskvalitet är något som ofta förknippas med vår fina natur och vårt vackra landskap.

Jag funderar och funderar. Jag hoppas verkligen att man kommer till sans och tar sitt förnuft till fånga och fattar kloka beslut baserade på mycket goda grunder.
Och att alla skolor och förskolor får vara kvar.

Nåja nu ska jag gå ut i vårsolen här i Frödinge och bara njuta av att vara.
God eftermiddag
Allas Er
EvaS i Frödinge

Levande Landsbygd eller...

För att landsbygden ska utvecklas och förbli en levande landsbygd krävs att det finns människor som bor och verkar där. För att människor ska kunna bo och verka på landsbygden kravs att de har tillgång till service från bland andra kommunerna i form av skolor barnomsorg äldreomsorg infrastruktur och goda kommunikationer.
Det behövs även stöd till föreningslivet.

I vår kommun har detta gått kräftgång.
Dels beroende på att kommunal  regional och statlig service har minskat. Undan för undan

Posten, som kommer med lantbrevbärare har försämrats. Förr fick vi paketen med brevbäraren. Nu måste vi åka till stan för att hämta på Konsum/Coop.

Vi kan inte heller ta ut pengar hos lantbrevbäraren. Det kunde man göra förr.

Försäkringskassan. Närmaste finns i Västervik. Från Vimmerby är det dryga fem mil dit.

Skattemyndigheten Det är likadant med en Västervik fem mil bort från Vimmerby. Bor man i Gullringen är det ytterligare ett par mil.
Arbetsförmedlingen. Den finns kvar men har MYCKET begränsade öppettider och bara efter tidsbokning.
Polisen. Ja jag bara undrar vart de har tagit vägen? I Vimmerby finns en polisstation, men inga poliser. Öppet måndagar mellan kl 13.00 och 18.00. Det är så man tar sig för pannan!

Allmänna kommunikationer.
Bussarna. Dessa har de lagt utanför vissa samhällen i något de kallar stråktrafik. De som bor i samhällena kan i bästa fall ta skolbussen om de inte kan ta sig ut till riksvägarna. De har lagt till något som kallas närtrafik där människor på landsbygden ska ringa beställningscentralen en viss tid innan man ska åka. Detta kan man göra, det är bara det att de glömt bort att tala om det. Dessa närtrafikfordon går dessutom på sådana tider att man absolut inte kan nyttja dem vid arbetspendling. Deras tider är till för daglediga och pensionärer.
Tågen. De är ett sorgebarn. I vår kommun har vi endast en station där tågen stannar.Det är många som kämpat för en ändring så att tågen kan stanna på fler ställen. Om de nu går. Det är ofta ersättningsbussar. Då hinner man inte till ev anslutning man ska med.

Kommunal "service#.
Skolor och förskolor Just nu vill majoriteten lägga ned fyra skolor och några förskolor. Man har inte gjort någon konsekvensbeskrivning av vad som händer med landsbygden om man lägger ned skolor och förskolor. Elever och förskolebarn finns. Har man överhuvudtaget satt sig in i hur det är för en liten femåring att åka buss själv flera mil till en stor skola? För det är ju så att det är en del barn som bara är fem år när de vid höstterminens start börjar i Förskoleklassen. Jag minns hur vilsen jag själv var när jag som sjuåring skulle börja i en skola med två ettor och två tvåor. Fyra klasser. Det var Västerviks stad på femtiotalet. Jag kan känna nypet i bröstet än. Hur ska det då vara för en liten unge som ännu inte fyllt sex?
Förskolor har man tänkt lägga ned. Föräldrarna får då skjutsa sina barn till Vimmerby eller till någon annan förskola som fortfarande är öppen. OM det finns plats. Det är inte så många veckor sedan vi läste att det var lång kö i Vimmerby till förskolorna. Att man skulle hyra eller köpa baracker för att komma tillrätta med problemet. Undrar verkligen hur de tänkt att få plats med de barn de tänkt flytta genom att  lägga ned de förskolor som finns och fungerar idag på landsbygden

Allt för att Socialens pengar inte räcker. Det har de inte gjort på länge. De stödjer sig mot att de måste följa lagar och bestämmelser som gäller utsatta människor vuxna och barn. Men om nu pengarna inte räcker så kanske man skulle titta över varför. Varför har Vimmerby så mycket högre kostnader än andra liknande kommuner? Varför placeras t.ex betydligt fler barn och ungdomar i andra hem än sitt eget hos de biologiska föräldrarna? Är föräldrarna i Vimmerby så väldigt mycket sämre på att ta hand om sina barn? Skulle inte tro det. Men något är det som gör att socialarbetarna väljer att placera om barnen i stället för att sätta in insatser i hemmet. Jag vet inte. Jag har inte någon utbildning på detta område. Men jag kan få undra och fråga.
För några år sedan lades ett sparbeting på Socialen. Då valde man att lägga ned Bubblan. Där jobbade man med förebyggande och man hade personal som kunde gå hem till familjer med bekymmer för att stötta och hjälpa innan problemen blev alltför stora.
Äldreomsorgen verkar fungera bra. Det är tack vare alla de som varje dag sliter för att få tiden att räcka till. Att scheman ska hålla. Detta slit tär på personalen. Sjuktalen är höga. Väldigt höga.
Det är inte konstigt. Man orkar bara springa tills man stupar. Man har aviserat ökade kostnader även inom äldreomsorgen. Man undrar var det ska sluta?
Infrastruktur vägar fysiska och digitala. 
Vägarna blir allt sämre. Groparna, sprickorna och hjulspåren blir allt djupare och fler. Vissa vägar är kommunens vissa är statliga och vissa enskilda. Alla behöver underhållas och för detta behövs pengar, ganska mycket pengar. Både till att hålla vägarna i stånd och till vinterväghållning.
Det finns gator i vår kommun som inte fått någon ny beläggning sedan kommunsammanslagningen 1971.
Bredband, fiber. Detta har varit en följetong i vår kommun som man skulle kunna göra TV-program om. Folk på landsbygden har uppmanats att själva gräva ned fiber i vad man kallar byalag. Att man från kommunens sida inte från börja hjälpte till att starta dessa byalag är för mig en gåta. Trodde man att det fanns byalag redan innan? Det fanns det INTE. Det fanns föreningar i kommunen. sockenföreningar, intresseföreningar hembygdsföreningar idrottsföreningar mfl mfl. MEN dessa skulle inte vara byalag för fiberutbyggnad. Det skulle kunna drabba medlemmarna i föreningen hårt om ekonomin inte gick ihop. Nu har man sagt att man ska göra uppehåll i bredbandsutbyggnaden där kommunen ska gräva. Det saknas pengar. Undrar vad de företagare tycker som verkar ute i de orter på landsbygden där de nu får vänta. Men de är luttrade. Kanske ska de flytta in till stan och bygga nya lokaler.
Industrimark finns det ju gott om numera - i stan.

Det finns säkert mer man skulle kunna fylla på med, men detta får räcka just nu.

Mycket av allt detta tär på servicen till människor som bor både i stan och på landsbygden. Människor som bor och verkar på landsbygden. De har inte alltid något val. De kan inte alltid flytta in till stan. De bor i hus som blir ganska svårsålda ju mer service som försvinner eller läggs allt längre bort från de boende.
När de valde att bosätta sig på landsbygden och i de mindre kransorterna så fanns det en viss nivå av service. När den undan för undan tas ifrån dem så får de ofta höra att de får skylla sig själva som bor där de bor. På landsbygden.

Jag själv bor på en bondgård. Vi har inga djur längre, och har gården kvar, marken är utarrenderad till viss del. De bästa åkrarna. Vi kan bara flytta om vi säljer vår släktgård där vår familj bott i många generationer. Det gör man inte i första taget. Man härdar ut. Och försöker påverka för att vi ska kunna ha en levande landsbygd även i fortsättningen

Nu är det kväll här i Frödinge by.

Leve Landsbygden!

Allas er EvaS i Frödinge

Fundering kring industritomter på Ceos och Krönsmon

I kväll ska jag vara med på kommunfullmäktige. Har försökt förstå de senast tillkomna handlingarna jag fick i fredagsJag har funderat kring hur kommunen sätter tomtpriser på industrimark.I förra veckan kunde man läsa i Vimmerby tidning om vad kostnaderna för iordningställandet av nya industriområdena på Ceos och Krönsmon kommer att kosta. Det vill säga det finns en viss skillnad i om man tar med det ena eller det andra.

Jag har varit ersättare i kommunfullmäktige några perioder nu. Jag har följt detta på lite avstånd så att säga.Informationen har varit något diffus. Än har man beräknat på vissa grunder än har manberäknat på andra grunder. Min egen okunskap i ämnet har blivit alltmer höljd i dimmor. Nu hoppas jag att dimmorna så småningom ska skingras, för mig och alla andra kommuninnevånare i allmänhet och för politikerna som ska fatta beslut i synnerhet.

Att Centerpartiet blev utmålad som det svarta fåret när man inte ville bygga ut hela Krönsmon direkt har vi fått läsa i vårt eminenta lokalorgan Vimmerby tidning, liksom på kommunalrådets blogg mm. 

Att man åtminstone skulle kunna få en alltigenom ärlig och lättbegriplig redovisning av ALLA kostnader för både Ceos och Krönsmon är nog en dröm som vi kanske inte får se gå i uppfyllelse. Alla kostnader är t.ex. inte med i underlaget till kommunfullmäktige ikväll. Alla fakturor har inte kommit in än. Man är inte färdig.

Vad har man räknat in? Vad väljer man att lägga bredvid?Har man räknat in kostnaden för väganslutningen mot RV34/23?

Anbudet från Entreprenören låg på 22, 3miljoner lite drygt.

Kostnaderna hitintills som man hitintills fakturerats av Entreprenören är nästan 56,1 miljoner kr.  Dvs nästan 34 miljoner mer än anbudet. Beroende på en massa anledningar. Därtill kommer andra kostnader.

Nåja så här långt menar en del att kostnaden kan komma att hamna på ca 85 Miljoner totalt för båda industriområdena. Då räknar man inte in kostnaderna för vatten avlopp el mm. Det ska "betala sig självt" när något presumtivt företag vill etablera sig i Vimmerby och då köpa tomt någon gång i framtiden och då betala anslutningsavgift.Ingen vet idag hur länge detta dröjer, Allt annat är spekulationer.

Det ska också finnas schaktmassor som enligt den upphandlade entreprenören är värda ca 4,5 Miljoner

Men vad kostar då en industritomt?Om totalkostnaden för att ställa i ordning de två industriområdena blir 85 Miljoner kronor. Drar man ifrån det uppskattade värdet av täktmassorna 4,5 Miljoner kr så blir det ändå ca 80,5 Miljoner i kostnad för kommunen

Totala arealen på de två områdena är ca 33 hektar, varav tomtmark drygt 23 hektar, 231276 kvm.Då blir kvadratmeterpriset 348 kronor för iordningställandet.Jag vet inte om man räknat in priset på marken som den var innan. Ca 20 kronor/kvm skulle jag tro att den var värd. OM man nu inte redan räknat i dessa ca 20 kr/kvm så tillkommer de, men som sagt jag vet inte.

En annan aspekt är att man inte kan, hur gärna man än vill, sälja ALL mark.

Det går åt en del till gator och allmänna ytor. Hur mycket är svårt att säga idag. Men kommunen kommer att ha framtida kostnader i service och underhåll där .

Det blir, mina vänner, 348 kronor kvadraten i investeringskostnad för "säljbar" tomtmark om slutnotan hamnar på 80,5 Miljoner kronor om man slår ut det på hela tomtarealen!Vimmerby kommun vill nu "rea" ut marken genom att sänka priset vid Ceos till 130 kronor kvadratmetern under 2015 enligt uppgift i Vimmerby tidning fredagen den 20 februari.Det gör en skillnad på 258 kronor per kvadratmeter.

Ceos området är 52567 kvm tomtyta.

Kostnaden för Ceos 52567 kvm blir ungefär en femtedel av den totala kostnaden d.v.s. 18,3 miljoner

Intäkterna om man säljer tomter på Ceos borde då bli för ca 52567 kvm X 130kr = ca 6,8 miljoner kronor.En nätt liten förlust på ca 11,5 Miljoner. Eller intäktsbortfall om man väljer att kalla det så. Bara på Ceos-områdetEfter 2015 ska priset vara 195 kr/kvm på Ceos. då förlorar man inte fullt så mycket...

På Krönsmon har man tänkt ta 175 kronor /kvmDet området är på 178709 kvm tomtytaBeräknad intäkt ca 31,3 miljoner om priset är 175 kr/kvmKostnaden där är ca 62,2 Miljoner krEn skaplig liten förlust/intäktsbortfall på 30,9 miljonerSkillnaden ska kommunens innevånare/skattebetalare stå för antar jag.Jag undrar HUR man tänker? Hur hanterar man våra gemensamma tillgångar?

Nu ska jag försöka läsa vidare i Kommunfullmäktiges handlingar. Ser med spänning fram emot kvällens förhandlingar. De har satt tiden till 17.30. En himla dålig tid för alla som jobbar. Tidigare har man haft 18.30, vilket var ett gränsfall för affärsanställda och lantbrukare exempelvis

Allas Er

EvaS i Frödinge

PS. Som jämförelse har jag tittat lite på andra kommuners hemsidorVad kostar industrimark på andra orter?

I Linköping har de lite olika priser

Priset på marken ligger mellan 150 kr/kvm i de minsta orterna och 1200 kr/kvm i centralortens bästa lägen. Markpriset avser en planlagd och avstyckad tomt med en tillfart från gata utbyggd enligt gällande detaljplan. Skulle en framtida ny detaljplan medföra att befintliga gator måste byggas om, eller fastigheten får utökad byggrätt, kan kommunen kräva att fastighetsägaren bidrar ekonomiskt för att täcka plan- och ombyggnadskostnaderna.

I Vaggeryd kan man läsa följande

Skyltläge i första byggnationslinjen mot motorväg- 210 kr/kvm
Skillingaryd: Båramo/Götaström - 110 kr/kvm
Vaggeryd: Travbanan/Östermo/Gärahov/Torsbo - 100 kr/kvm
Övrigt inom Vaggeryd/Skillingaryd tätort - 100 kr/kvm
Industriområden i Klevshult/Hok - 50 kr/kvm

Samtliga markpriser inkluderar avverkning av tomten samt fiberkabel till tomtgräns.

Utöver markpriset tillkommer diverse olika anslutningskostnader samt en avstyckningskostnad. Skulle detaljplanen behöva ändras för att tillmötesgå planerad verksamhet tar kommunen ut en kostnad även för detta.

I Heby kommun kan man läsa

Heby kommun har ett antal färdigplanerade industritomter till försäljning i de olika kommundelarna. För varje område finns specifika tomtkartor, se nedan. En del mark är redan avstyckad och färdig att sälja, medan annan mark måste styckas först. I sådana lägen har köparen möjlighet att själv bestämma tomtens storlek och form.

Mark för verksamhetsändamål upp till 5000 m2kostar 50 kr/m2.
Mark för verksamhetsändamål överskridande 5000 m2kostar 25 kr/m2 för den del som överskrider 5000 m2.

Vad ingår i tomtpriset?
I priset för tomten ingår kostnader för avstyckning samt dragning av gata och VA-ledningar fram till tomtgräns. Till priset för tomten tillkommer anslutningsavgift för vatten och avlopp, elanslutning, lagfart samt bygglovskostander. 

 

Länk till artikeln i Vimmerby Tidning

http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/63113/1/68/

Som källa har jag också använt mig av de siffror som finns i Kungörelsen med handlingar till Kommunfullmäktige den 23 februari 2015

 

Söndagsfunderingar om offentlig upphandling med mera

Har just avslutat söndagsfrukosten tillsammans med maken. Idag tog det en och en halv timme. Inte för att vi äter så himla mycket utan för att vi hade en hel del att diskutera om stort och smått.

Till småttigheterna hör det lokala läget i kommuner i allmänhet och vår egen kommun i synnerhet. Det som diskuterades mest idag var hanteringen av det så kallade ”Trygghetsboendet” och hur man behandlar Vimarhem AB.

Även Lagen om offentlig upphandling fick några minuter av vår diskussion. Att kommuner i allmänhet inte har den kunskap som krävs för att göra en gedigen upphandling oavsett vad den handlar om har nog tyvärr bekräftats gång efter annan.

Skulle inte tro att en privat aktör skulle agera med lika lösa boliner. Ta en sådan jätte som IKEA till exempel. Ingen människa tror väl att de gör upphandlingar med sina entreprenörer och leverantörer utan att kontrakten är vattentätare än en rymddräkt.

Där finns inga utrymmen för några "ojsan" eller "hoppsan, det tänkte vi inte på".

Vi diskuterade utifrån hur man driver ett företag. Vårt företag är visserligen otroligt litet i jämförelse med IKEA, men vi har i gengäld otroligt begränsade marginaler jämförelsevis.

Om vi ska köpa en maskin så säger vi inte till maskinfirman att vi har X antal kronor att handla för. Ge oss en maskin till det priset.

Nej vi besöker och ringer till en hel drös olika maskinfirmor där vi lämnar en specifikation på ALLA de egenskaper och prestanda maskinen ska ha som vi eventuellt ska köpa . Ett underlag.

Därefter får maskinfirmorna räkna på det och ge oss förslag på maskinens egenskaper, pris och leveransdatum.

Efter några turer till där vi kommunicerar med de som verkar mest intressanta kan vi kanske slå till och skriva kontrakt. Där allt finns med. Från maskinen med ev. extrautrustning, leveransdatum till serviceschema och sist men inte minst priset och hur och när betalningen ska ske.

Nu vet jag att en kommun inte kan göra precis som ett vanligt företag, eftersom LOU, Lagen om offentlig upphandling gäller, men det hindrar inte från att skriva in i upphandlingsunderlagat alla de olika saker och processer man kan förutse eller befara.

Det gäller för en kommun att ha både ”hängslen och livrem”, för det är absolut säkerställt att det inte är på själva upphandlingskontraktet som företagen, entreprenörerna, uppdragstagarna tjänar pengarna.

Det är på allt det som tillkommer utöver det som finns med i kontraktet. För man KAN inte förutse precis allting.

Men man gör klokt i att lyssna på de som har kunskap och erfarenhet.

Att tänka efter före.

Annars står man där med eftertankens kranka blekhet.

Som kostar kommuninnevånarna en hel del.

Lokalsamhälle och hållbarhet - Har vi tid med det?

Jag har funderat en hel del kring detta med Hållbara samhällen i vårt dagliga liv.

Ett uthålligt samhälle med hög livskvalitet.

Hur är det egentligen, om man ser till sig själv?

Jag har levat i snart sextiotre år och varit med om en tidsresa från ett ganska bra lokalsamhälle till ett inte fullt så bra enligt mitt sätt att se det.

Med det menar jag att när jag var barn i Västervik gick husmödrarna(oftast de i alla fall) och handlade sina hushållsprodukter i lokala affärer. De gick till slakteri/charkuteributiken när de skulle köpa kött, fläsk, korv och andra charkuterier. Dessa kom oftast från lokala producenter. Man visste i butiken varifrån varorna kommit.

Likaså gick husmor till den lokala mjölk och brödbutiken. Där köpte man lös mjölk i medhavd kruka, levererad från mejeriet som fått den samma dag från närbelägna gårdar. Brödet var bakat av ett lokalt bageri.

Fisk köpte man i en fiskaffär eller på fiskartorget eller av någon kringresande fiskförsäljare. Den var fångad i sjön utanför Västervik, eller i någon av de närbelägna insjöarna.

Grönsaker och frukt kunde man sommartid köpa på fiskartorget och vintertid i källaren under saluhallen av lokala odlare. Det fanns också livsmedelsbutiker i kvarteren, ofta konsumbutiker med varierat sortiment.

Det jag menar är att man visste varifrån limpan man köpte kom. Den hade inte åkt land och rike kring innan den hamnade på vårt bord.

Vi åt bra och rejäl husmanskost med lokala råvaror efter årstiden.

Mor hade tid med oss barn. Vi fick vara med överallt. Till och med i tvättstugan och mangelboden.

Vi hade precis så mycket kläder som vi faktiskt behövde. Alla mina kläder fick plats i en liten garderob och en byrålåda. Då menar jag även ytterkläderna och skor och stövlar.

Man använde olika kläder för olika tillfällen. Skolkläder till skolan, vardagskläder för utevistelse och lek. Sedan hade man en uppsättning finkläder till festliga tillfällen.
Mor sydde en hel del till oss barn och sig själv. Ofta ändringssydde hon ärvda kläder som vi fått från någon släkting. Kläderna användes och ärvdes så länge det bara gick. Lappades och lagades om det behövdes. Klädvård var något man som barn tidigt fick lära sig för att vara rädd om kläderna så de skulle hålla länge.

Var vi fattiga? Nej det vill jag inte påstå. Vi hade bil sommarstuga och segelbåt.

Mor var hemmafru och tog hand om hemmet och fyra ungar. Det var nog tillräckligt med arbete för henne. Far arbetade som plåtslagare och resemontör.

Idag ska alla arbeta heltid, även kvinnor, i jämställdhetens tecken.

Jag har inte något emot att kvinnor arbetar, inte alls. Jag har själv arbetat hela mitt vuxna liv, men inte så ofta heltid. Men det har ett pris att BÅDA vuxna i en familj arbetar så mycket! För att få råd med ”allting”.

Priset man får betala är mindre kontakt med barnen, som är i förskolan från ett års ålder ibland tio timmar per dag. Jo det blir så mycket om föräldrarna arbetar åtta timmar mellan t.ex. 7 till 16.

Det blir ingen tid över i veckorna för mys, bokläsning, gå på utflykter eller följa med till affären. Inte heller blir det någon tid över för att stå bredvid och hjälpa till, när föräldern lagar maten från grunden för att lära sig hur maten blir till. Det finns ingen tid över för att barnen ska delta i vardagssysslorna hemma, t.ex. städning och klädvård.

Det är bara helgerna som är tillgängliga för umgänge. Då ska man sno och gno för att hinna allt det man inte hann under veckodagarna. Har man en villa ska trädgården skötas också. Man ska hälsa på hos far- och morföräldrar och andra man har i sitt sociala nätverk. Både föräldrar och barn blir stressade och frustrerade.

Det är inte konstigt att den moderna familjen inte hinner handla lokalproducerade basvaror att laga mat av.
Det förstår jag verkligen.
Jag förstår att man måste sköta veckohandlingen utan att barnen är med. Det går betydligt fortare och man slipper trötta hungriga barn, som kanske blir ledsna och irriterade. De är ju också otroligt trötta efter en hel vecka på sitt ”jobb” – i förskolan/skolan.

För att ta sig till och från arbetet och skjutsa barnen till förskola/fritids/skola måste föräldrarna kanske ha var sin bil. Eller om det finns kollektivtrafik som passar med arbetstiden måste man köpa biljett för dryga pengar.

Det skulle verkligen vara intressant om någon kunde göra en jämförelse på olika levnadssätt.

Till exempel olika grupper
En med familjer där båda föräldrarna jobbar heltid.
En med familjer där barnen bor växelvis hos båda föräldrarna
En med ensamstående förälder som arbetar heltid eller deltid
En med familjer där man valt att arbeta deltid ena eller båda föräldrarna.
En med familjer där endast ena föräldern förvärvsarbetar.

Det skulle vara intressant att se hur mycket mer den gruppen med familjen där båda arbetar heltid har kvar i plånboken, än de andra familjerna, när alla fasta kostnader t.ex bostad försäkringar el tele vvs, avbetalningar/värdeminskning på bilar mm mm, och övriga kostnader som resekostnader, barnomsorgskostnader, livsmedel- och hushållskostnader är betalade.

Vad skulle man vinna i familjen och samhällsekonomiskt på att arbeta mindre? Jag vet inte.

En sak som man kanske skulle vinna om fler arbetade mindre, förutom att föräldrarna får mer tid för barnen, skulle troligen vara att det blev fler lediga jobb. Men det vet jag inte. Det är bara något jag tror själv.

Man kan också långsiktigt få ned transporterna och därmed oljeberoendet.

Ska fundera vidare medan jag går ut i det vackra vårvädret och njuter av fåglarnas kvitter och alla dofter.