Lite funderingar så här i början av sommaren

Jag har personligen funderat en hel del sista tiden på det politiska klimatet i vår kommun.
Jag gillar det inte alls. Inte överhuvudtaget.

Idag får jag läsa i tidningen att man kritiserar Centerpartiet från yttersta kommunledningen. Det är så jag uppfattar det i alla fall.
Enbart för att Centerpartiet tänker efter före och vill göra rätt i en specifik fråga och tänker ekonomiskt och på kommunens bästa. Nu blev Centerpartiets förslag nedröstat och då får man finna sig i majoritetsbeslutet. Sådan är demokratin. Även om det är förargligt.

Att Centerpartiet inte äger majoriteten har under den senaste mandatperioden blivit uppenbart.
Med tanke på utfallet.
Kommunens ekonomiska status har definitivt inte blivit bättre.
Att man i bästa samförstånd (koncensus) kan lösa olika frågor verkar ha gått en del förbi.
Att man måste ge frågor god tid för att alla ska få det rådrum som behövs för att lösa frågan på allra bästa sätt är också sällsynt.
Att snabba beslut är inte alltid det bästa, även om det visst kan behövas ibland.

Nu är ju jag inte en person av någon större betydelse för framgångarna eller misslyckandena i kommunen. Jag har varken någon presidieplats i någon nämnd eller ordinarie plats i Kommunfullmäktige.
Jag har dock varit med några år. Har suttit som förtroendevald i Vimmerby Energis styrelse, Bildningsnämnden, Omsorgsnämnden och numera i Kultur och Fritidsnämnden. Har tidvis varit ersättare i Kommunfullmäktige de två senaste mandatperioderna och fått tjänstgöra vid ett antal tillfällen.

Så visst har jag lite erfarenhet av det polititiska livet.
Nu har dock något förändrats till det sämre.
Aldrig tidigare har någon på ett så flagrant sätt kritiserat sina medspelare inom politiken.
Aldrig tidigare har så många personliga påhopp stått att läsa om i vår lokaltidning och på sociala medier, som drabbat fina Centerpartister.
Aldrig tidigare har lagandan inom politiken varit så dålig som den är nu.

Saklig kritik måste alla stå ut med, men hur tror man att någon ska bli samarbetsvillig och göra sitt allra bästa för laget om man hela tiden får, oftast oförtjänt, kritik och smädelser för i stort sett allt man säger och gör som inte passar ledningen.
Dessutom offentligt på insändarsidorna i vår tidning, på bloggar och Facebook.
Man kan undra vad kommuninnevånarna tänker när de får läsa sådana gallstinna insändare.

Om en lagledare inom idrotten skulle ha gjort något liknade skulle den ledaren troligen få silkesnöret ganska omgående.

Övriga medspelare i "laget" har såvitt jag kan bedöma, utan att fördenskull veta allt, skött sig enligt spelets regler förutom något enstaka övertramp i stridens hetta. Det kan vi alla göra.

Jag trodde i min enfald att man skulle hålla ihop inom laget för att kunna vinna matchen. Att man skulle lägga upp strategier för att nå gemensam framgång.
Så fel jag hade.
Sätter man en stor del av laget på "bänken" kan man inte vinna matchen som jag ser det. Om man inte börjar spela med motståndarlaget vill säga.

Det är inte synd om Centerpartiet.
Vi klarar oss. Vi vet vad vi vill.
Men tyvärr kan vi inte göra som vi vill när vi inte får gehör för våra, i vårt tycke, goda idéer. Vi är på inget sätt i majoritet just nu och får då finna oss i att bli nedröstade, av de övriga, oavsett om våra ideer och förslag är genomtänkta, goda och ekonomiska och därför bra för kommunen.

Nu hoppas jag att vi kan få tillbaka förtroendet från väljarna när de går till val den 14 september så att vi kan få ordning på Vimmerby kommun igen.

Så att ALLA som arbetar åt kommunen kan få lugn och arbetsro att göra det de ska, vilket de så väl förtjänar.
Utan att behöva  vara rädda för många plötsliga förändringar som ställer till oreda och kostar en massa pengar. Pengar som borde gå till verksamhet i stället för omorganisationer.

Självklart ska man handskas med kommunens reurser på ett ekonomiskt och väl planerat sätt så att inte onödiga fördyringar och kostnader uppstår.

Jag var ytterst tveksam till om jag skulle ställa upp en mandatperiod till.
Just på grund av den något infekterade atmosfären inom politiken.
Men jag ger mig inte så lätt.
Jag är kvinna, men först och främst kommuninnevånare, och vill bli respekterad för det jag gör.
(Inte alla respekterar kvinnor som arbetar politiskt)
Jag är Centerpartist sedan ca 50 år tillbaka och jag är oerhört stolt över att vara det. Numera är jag också ordförande i avdelningen i Frödinge, ochjag är väldigt glad för att ha fått det förtroendet.

Så därför har jag ställt mig till förfogande i kommunvalet i höst.

Jag hoppas få sällskap av många Centerpartistiska kvinnor och män  i mitt politiska arbete. Förhoppningsvis betydligt yngre än jag.

Och jag hoppas slippa det politiska käbblet med personliga påhopp i fortsättningen.

Nu blommar syrenerna i Frödinge så nu känns det som om sommaren har kommit.

Detta är mina personliga reflektioner, sexton veckor före valet.

Söndagsfunderingar om offentlig upphandling med mera

Har just avslutat söndagsfrukosten tillsammans med maken. Idag tog det en och en halv timme. Inte för att vi äter så himla mycket utan för att vi hade en hel del att diskutera om stort och smått.

Till småttigheterna hör det lokala läget i kommuner i allmänhet och vår egen kommun i synnerhet. Det som diskuterades mest idag var hanteringen av det så kallade ”Trygghetsboendet” och hur man behandlar Vimarhem AB.

Även Lagen om offentlig upphandling fick några minuter av vår diskussion. Att kommuner i allmänhet inte har den kunskap som krävs för att göra en gedigen upphandling oavsett vad den handlar om har nog tyvärr bekräftats gång efter annan.

Skulle inte tro att en privat aktör skulle agera med lika lösa boliner. Ta en sådan jätte som IKEA till exempel. Ingen människa tror väl att de gör upphandlingar med sina entreprenörer och leverantörer utan att kontrakten är vattentätare än en rymddräkt.

Där finns inga utrymmen för några "ojsan" eller "hoppsan, det tänkte vi inte på".

Vi diskuterade utifrån hur man driver ett företag. Vårt företag är visserligen otroligt litet i jämförelse med IKEA, men vi har i gengäld otroligt begränsade marginaler jämförelsevis.

Om vi ska köpa en maskin så säger vi inte till maskinfirman att vi har X antal kronor att handla för. Ge oss en maskin till det priset.

Nej vi besöker och ringer till en hel drös olika maskinfirmor där vi lämnar en specifikation på ALLA de egenskaper och prestanda maskinen ska ha som vi eventuellt ska köpa . Ett underlag.

Därefter får maskinfirmorna räkna på det och ge oss förslag på maskinens egenskaper, pris och leveransdatum.

Efter några turer till där vi kommunicerar med de som verkar mest intressanta kan vi kanske slå till och skriva kontrakt. Där allt finns med. Från maskinen med ev. extrautrustning, leveransdatum till serviceschema och sist men inte minst priset och hur och när betalningen ska ske.

Nu vet jag att en kommun inte kan göra precis som ett vanligt företag, eftersom LOU, Lagen om offentlig upphandling gäller, men det hindrar inte från att skriva in i upphandlingsunderlagat alla de olika saker och processer man kan förutse eller befara.

Det gäller för en kommun att ha både ”hängslen och livrem”, för det är absolut säkerställt att det inte är på själva upphandlingskontraktet som företagen, entreprenörerna, uppdragstagarna tjänar pengarna.

Det är på allt det som tillkommer utöver det som finns med i kontraktet. För man KAN inte förutse precis allting.

Men man gör klokt i att lyssna på de som har kunskap och erfarenhet.

Att tänka efter före.

Annars står man där med eftertankens kranka blekhet.

Som kostar kommuninnevånarna en hel del.

Hur man får en ny soffa med lite list och tålamod

Söndra och härska (latin divide et impera) är en angreppsmetod, problemlösningsmetod respektive krigföringsmetod som går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget.

Det är en procedur vi använder oss av lite till mans eller kvinns för den delen när vi vill ha resultat längre fram. Inte minst inom politiken.

Men även hemmavid är det synnerligen användbart.
Det är särskilt effektivt när man ska försöka påverka maken om något man i förväg vet att han inte är så där himla förtjust i. T.ex. om man vill ha en ny soffa där hemma.
Då börjar man med att påpeka att den soffan man har är si eller så gammal. Och tänk att den håller än... Fast den börjar nog bli lite lite sliten.
Efter ett litet tag börjar man prata om hur bra det skulle se ut om  man kunde klä om soffan eftersom den nog fått en och annan fläck av barn och barnbarns framfart.
Sedan säger man ingenting under några veckor.
Tar bara en trasa och något medel som luktar lite starkt och försöker "tvätta bort " en fläck då och då lagom innan sportnytt på TV och meddelar maken att han tyvärr inte kan sitta just där eftersom man nyss försökt städa bort fläcken.

Sedan nämner man att man kanske skulle ta tag i det där med att klä om soffan, och föreslår i samma andetag att maken kanske kan ringa runt till tapetserarverkstäder och fråga om priser.

Eftersom man vet att maken absolut inte kommer att göra det så är det ingen risk.

Efter några veckor, helst en lördag vid frukosten frågar man om han ringt.

Sedan föreslår man att man kanske ska åka runt till någon eller några möbelaffärer och titta på soffor för att få inspiration inför den nya klädseln.

Sagt och gjort, man åker till ett par, tre olika möbelaffärer.
(Givetvis har man som strateg redan varit där och spanat och väljer ordningen på rundturen. Som ska sluta i den affär där man redan sett ut en lämplig ny soffa)

Väl inne i affärerna så provsitter man några lämpliga exemplar och därefter frågar man expediten om han/hon vet vart man ska vända sig för att få en soffa omklädd. Och om de vet hur mycket det kostar.
(Det har man givetvis också tagit reda på i förväg så man kan lägga in ett förslag när expediten tvekar).

Eftersom det visar sig att det är väldigt dyrt att klä om den gamla soffan, ja rent av lika dyrt som en ny, bestämmer  maken där och då att det är kanske lika bra att köpa en ny!
Han är nu ganska trött på att åka runt till möbelaffärer.
Då tvekar man lite, men bara lite och nämner ordet IKEA.
Att han då blir säker på att han ska bestämma i den här frågan kan alla vara övertygade om. Han hatar IKEA.
Alla är nöjda, inte minst maken som fått bestämma än en gång.

Soffan i salen är ett åbäke som snart fyller 30 år och som är hopplöst nersutten.
Ska lägga upp en strategi som jag hoppas ska ge utfall lagom till jul.
Och nejdå maken läser inte några bloggar.

God söndag på er alla.