Angående den omtalade "sprickan" i Alliansen

Att man skriver i Vimmerby Tidning idag den 25  om att man har en spricka i alliansen är nog att hårdra det utifrån en enskild fråga.

Jag var på detta alliansmöte och min uppfattning var att alla, såvitt jag kunde erfara, inklusive kommunstyrelsens ordförande Mikael Glennfalk var överens om att det rådande ekonomiska läget i kommunen inte tillåter fler dyra investeringar inom den närmaste tiden. Man har  t.ex. byggt ny förskola, Lunden, och håller på att bygga ett stort äldreboende vid cirkusplatsen. Även att iordningställa industritomter invid Ceos och på Krönsmon kostar en hel del.
Att man ändå bör göra en ny utredning, var man också överens om,  om vad det kan kosta att bygga ett nytt s.k. Trygghetsboende eftersom den utredning Vimarhem AB gjorde i våras inte föll i god jord.
Detta för att se om det ändå är genomförbart, oavsett VEM som står som byggherre.
Alla de fyra Allianspartierna var överens om att man behöver Trygghetsboenden i Vimmerby kommun. Och att man behöver fler lägenheter för äldre i Tätorten Vimmerby.
Även om många äldre på landsbygden helst vill bo kvar i den närmiljö de bott i när de flyttar till ett äldreboende.
I en artikel i Vimmerby tidning den 2 mars 2013 skriver de:
"Kommunens egen skulder ligger i dag på 286 miljoner, men ska höjas till 320 miljoner nästa år. Samtidigt bli kommunkoncernens totala skuld nära 1,3 miljarder. Men då ligger närmare en miljard av det hos de kommunala bolagen. Men kommunen står i borgen för hela kakan.
Uppdelat på varje kommuninvånare blir det 81 737 kronor för hela koncerns lån, och 20 775 för kommunens egna lån på 320 miljoner."

Inte undra på då att man som fritidspolitiker vill dra lite i investeringsbromsen.

En personlig reflektion är att utifrån min egen erfarenhet och ekonomiska kunskap så skulle vi aldrig låna "över skorstenen"  i mitt och makens företag .

Vi skulle också, om vi skulle investera i något nytt, göra en ordentlig kalkyl/ekonomisk utredning med värsta scenariot för att se om vi överhuvudtaget har råd med investeringen. En kalkyl måste gå ihop oavsett hur gärna man vill göra investeringen. Det går inte att hoppas på att någon annan ska betala ens skulder.

Som fritidspolitiker kan det vara svårt att inse när man når toppen på skorstenen, d.v.s. hur mycket lån orkar en kommun med eller för den delen kommunens bolag? Som ägs av kommunen.

Det skulle inte förvåna mig det allra minsta om det rödgröna blocket försöker göra en Valfråga av detta med Trygghetsboende.

Söndagsfunderingar om offentlig upphandling med mera

Har just avslutat söndagsfrukosten tillsammans med maken. Idag tog det en och en halv timme. Inte för att vi äter så himla mycket utan för att vi hade en hel del att diskutera om stort och smått.

Till småttigheterna hör det lokala läget i kommuner i allmänhet och vår egen kommun i synnerhet. Det som diskuterades mest idag var hanteringen av det så kallade ”Trygghetsboendet” och hur man behandlar Vimarhem AB.

Även Lagen om offentlig upphandling fick några minuter av vår diskussion. Att kommuner i allmänhet inte har den kunskap som krävs för att göra en gedigen upphandling oavsett vad den handlar om har nog tyvärr bekräftats gång efter annan.

Skulle inte tro att en privat aktör skulle agera med lika lösa boliner. Ta en sådan jätte som IKEA till exempel. Ingen människa tror väl att de gör upphandlingar med sina entreprenörer och leverantörer utan att kontrakten är vattentätare än en rymddräkt.

Där finns inga utrymmen för några "ojsan" eller "hoppsan, det tänkte vi inte på".

Vi diskuterade utifrån hur man driver ett företag. Vårt företag är visserligen otroligt litet i jämförelse med IKEA, men vi har i gengäld otroligt begränsade marginaler jämförelsevis.

Om vi ska köpa en maskin så säger vi inte till maskinfirman att vi har X antal kronor att handla för. Ge oss en maskin till det priset.

Nej vi besöker och ringer till en hel drös olika maskinfirmor där vi lämnar en specifikation på ALLA de egenskaper och prestanda maskinen ska ha som vi eventuellt ska köpa . Ett underlag.

Därefter får maskinfirmorna räkna på det och ge oss förslag på maskinens egenskaper, pris och leveransdatum.

Efter några turer till där vi kommunicerar med de som verkar mest intressanta kan vi kanske slå till och skriva kontrakt. Där allt finns med. Från maskinen med ev. extrautrustning, leveransdatum till serviceschema och sist men inte minst priset och hur och när betalningen ska ske.

Nu vet jag att en kommun inte kan göra precis som ett vanligt företag, eftersom LOU, Lagen om offentlig upphandling gäller, men det hindrar inte från att skriva in i upphandlingsunderlagat alla de olika saker och processer man kan förutse eller befara.

Det gäller för en kommun att ha både ”hängslen och livrem”, för det är absolut säkerställt att det inte är på själva upphandlingskontraktet som företagen, entreprenörerna, uppdragstagarna tjänar pengarna.

Det är på allt det som tillkommer utöver det som finns med i kontraktet. För man KAN inte förutse precis allting.

Men man gör klokt i att lyssna på de som har kunskap och erfarenhet.

Att tänka efter före.

Annars står man där med eftertankens kranka blekhet.

Som kostar kommuninnevånarna en hel del.

Levande landsbygd

För att en bygd ska leva och frodas behövs utveckling. Allting kan inte bli vid vad det en gång var. Visst ska vi vara rädda om vårt kulturarv. Det är viktigt att vi vet vad som varit viktigt för tidigare generationer. Hur de bodde och levde. Hur de försörjde sig. Historia är viktigt för att vi ska förstå hur det blivit som det är idag.

Om vi inte kan vidareutveckla det som finns stannar allt upp. Till slut självdör det.

Om det inte hade funnits någon utveckling skulle människan fortfarande bo i grottor.
Vill man ha en levande landsbygd måste man bejaka utveckling. Vi måste erkänna att allt inte kan vara som det var förr. Även om vi i ett romantiskt skimmer minns att det fanns kor i varenda ladugård och hur man körde med hästar och att många människor deltog i skördearbetet.

Allt har sin tid.

Numera finns det inte kor i många ladugårdar. De hästar som finns är oftast för nöjes skull, de arbetshästar som fanns förr har ersatts av traktorer.

De människor som förr arbetade i lantbruket är borta.
Det går inte åt lika mycket arbetskraft för att bruka jorden.

Idag arbetar man med andra saker.

Utvecklingen har gjort att vi fått andra behov och därmed andra arbetstillfällen.
En attraktiv landsbygd där människor vill bo och verka är inget självklart.
Det kräver ganska mycket tid och engagemang av bygdens folk.
Det är människorna som finns på landsbygden som ska stå för utvecklingen men man kan behöva hjälp av sin kommun.

I många kommuner i vårt land får bygdens folk hjälp av en kommunalt anställd Landsbygdsutvecklare. Det tycker jag är bra! Det betyder att den kommunen anser att landsbygden är viktig! Att människorna som bor där är viktiga! Att en levande landsbygd är viktig!

Har tittat lite på innevånarantal och andel som bor i tätort repektive landsbygd i tre av länets kommuner. Siffrorna är några år gamla och ska tas för vad de är, men det är andelen boende på landsbygden som är viktig!

 I till exempel Kalmar kommun, som är länets största till folkmängd med ca 63000 invånare, där ungefär 22 % av befolkningen bor på landsbygden har man insett betydelsen av att ha en Landsbygdsutvecklare.

De tycker att 22 % är en betydande andel av kommuninnevånarna.

Vår grannkommun Västervik har också en Landsbygdsutvecklare. Där organiserar man möten med landsbygdens folk för att kunna få till en positiv utveckling!

I Västervik bor ungefär 36000 invånare, vara drygt 21000 i centralorten. Det blir ungefär 42 % som bor på landsbygden och i mindre tätorter.

I vår lilla kommun Vimmerby bor det ungefär 15600 människor, varav ca 7800 bor i tätorten. Det innebär att ungefär 50 % av befolkningen bor på landbygden och i mindre tätorter.

50 % av befolkningen i en kommun är en icke föraktfull andel.
Men Vimmerby kommun har ingen Landsbygdsutvecklare. Inte ännu i varje fall. Kanske kan en så liten kommun inte bära kostnaden för en Landsbygdsut vecklare på heltid? Kan man dela med någon annan kommun?

Min personliga förhoppning är att man i Vimmerby kommun kan komma fram till att landsbygden och dess innevånare är så viktiga att man åtminstone kan ta det i övervägande att man behöver en Landsbygdsutvecklare.

Här kan du läsa om hur Västerviks Landsbygdsutvecklare Lotti Jilsmo arbetar

www.vastervik.se/landbygd

 

God eftermiddag

 

ER

Eva S i Frödinge

Landsbygdsentusiast

Det finns många råd i Vimmerby kommun

Jag vet inte ens var jag ska börja.
Jag vet inte ens hur många "råd" det finns i vår kommun.

Egentligen borde jag nog veta, men det ändrar sig hela tiden och råden byter namn, så vem är jag som ska komma ihåg alla?
Det finns information om det på kommunens hemsida, om den är aktuell vill säga. Se länken längst ned.

JAG vet i alla fall vilka råd jag är personligen knuten till och invald i.
Jag är ledamot och sekreterare i Landsbygdsrådet och ersättare i Tillgänglighetsrådet (som politiker).

Sedan känner jag till att det finns ett Näringslivsråd. Det känner jag till eftersom LRFs kommungrupp har en representant i det rådet.

Det finns även Pensionärsrådet och Ungdomsrådet

Det enda råd jag aldrig varit i kontakt med är Pensionärsrådet, men vem vet ? Jag har ju chansen om ungefär två år. Dvs om det finns kvar då.

I alla råden finns politiker som är valda att vara med på rådens möten.

De flesta råden har möten dagtid.

Det har inte Landsbygdsrådet som består av människor som är valda att vara med på Landsbygdsrådets möten och som är där i egenskap av representanter för sin bygd och kommundel.
Det är också tre politiker som är utsedda av kommunstyrelen att representera kommunen och som ska vara med på de fyra möten som Landsbygdsrådet har med politiker varje år.

Varför har då inte Landsbygdsrådet möten dagtid kanske någon undrar.

Jo det beror på att de allra flesta som sitter med i Landsbygdsrådet är människor som arbetar på dagarna och därför inte har möjlighet att vara med då.
Men får de inte arvode?
Nej det får de inte eftersom det bara är ett råd och inte en nämnd eller styrelse under kommunfullmäktige.
Alla ledamöter som är valda av de olika socknarna eller kommundelarna är med på helt ideell basis. De får inte ens reseersättning, fast en del kan ha flera mil att åka. De deltar i mötena av rent intresse för landsbygdsrågorna.

Ibland kommer så många som 25-30 människor på de här mötena med Landsbygdsrådet för att få aktuell information om kommunens arbete och andra för landsbygden viktiga frågor. Ibland är det betydligt färre, men de flesta bygder är representerade av någon varje gång.

Det är politikerna som ska informera och ta emot information som Landsbygdens människor kan framföra.

Det är Landsbygdens representanter som ska få informaton av politikerna och som ska ge politikerna information och synpunkter, råd, på vad Landsbygdens befolkning tycker och tänker i vissa frågor.

Då krävs det att politikerna är där. Att de tar sig tid att komma, även om det är kvällstid. Att de respekterar sitt uppdrag att representera kommunen i det råd som ska tillvarata Landsbygdens intressen. Vissa politiker kommer varje gång, vissa kommer mer sällan, för att uttrycka sig milt.

Ofta har man från Landsbygdsrådets sida bjudit in sakkunniga i något ämne som är aktuellt för dagen.

Alla representanter kan om de har förhinder skicka någon annan från sin bygd.
Det gäller även politikerna, såvitt jag vet.

Det senaste året har focus varit på två viktiga frågor.
Lokala utvecklingsplaner och Fiberbredband.
Men även andra frågor har varit på tapeten. Senaste mötet hölls i Vimmerby Energi och Miljö ABs lokaler, där man fick information om det nya sophanteringssystemet.
Många tycker att det ska bli skönt att slippa åka till återvinningsstationerna med alla förpackningar. Det tycker jag också, även om jag personligen har ganska nära till en sådan station.

Nästa möte med Landsbygdsrådet är sista tisdagen i augusti om inget oförutsett inträffar! Då ska vi åter lyfta frågan om hur långt kommunen kommit i sin planering för att alla (nåja nästan alla) kommuninnevånare ska kunna få riktigt fiberbredband.


Länk till kommunens sida med de olika råden hittar du här
Rådgivande organ

Med förhoppning om en fortsatt trevlig söndag

Er Eva S i Frödinge

Fundering mitt i veckan

Satt och funderade på vad som är viktigt - EGENTLIGEN...

Kan det vara så att vissa saker blir viktigare ju närmare man kommer valet 2014 ?

Det tycker ju inte jag, men jag har förståelse för att man i ett parti måste markandsföra sig inför ett val. Att man då måste tala om för sina väljare vad man vill åstadkomma inom sin kommun, landsting och riksdag.

Att vissa frågor är lika viktiga hela tiden, alltid, året runt, genom mandatperioder är väl oomkullrunkeligt.

Det svåra är bara att man ska samsas med många andra partier för att komma fram till lösningar som passar de flesta och som väljarna är nöjda med. Det kräver en finess och fingertoppskänsla av oss som är aktiva politiker. Det kräver också att man kan vara ödmjuk och kompromissbenägen.

Man kan inte slå sina kollegor i andra partier i huvudet med "färdiga" lösningar. Då åker man på motstånd redan från början.

För att komma framåt är samtalet det viktigaste. Det näst viktigaste är att det måste få ta lite tid för att kunna bli så bra som möjligt för de som valt oss politiker.

Att man ska ha bråttom med att få igenom beslut bara för beslutets skull är absolut ingen bra lösning.

Ibland måste man fatta snabba beslut för att lagen kräver det, men annars är det mycket bättre om så många som möjligt blir nöjda med det beslut man så småningom kommer fram till.

Ett gott exempel är arenastaden i Växjö. Där var man helt överens politiskt när beslutet väl fattades. Det tog sin rundliga tid med många turer hit och dit, men när man så var överens så blev det verkligen bra!

Ibland undrar man varför en del ställer sig på barrikaderna och skriker ut sitt budskap innan man förankrat det åtminstone i de egna leden.

Kan det vara så att man i det senaste valet lovade sina väljare många saker som sedan visade sig svåra att genomföra? Eftersom man inte fick majoriteten att gå med på allt?

Visst ska alla partier ha sin profil, sina ideal och sina visioner! Det är viktigt för att inte allt ska slätas ut till en grå massa. Det är viktigt i en demokrati!

Jag vet att man kan få vänta båden en och två mandatperioder på att en vision blir verklighet. Jag vet också att tidens tand gnager på visionerna så att de blir omoderna och att man då måste kunna ändra kursen för att följa med i samhällsutvecklingen.

Nu har man i de olika partierna så smått börjat fila på sina vallöften  inför valet 2014.

Det ska bli spännande att läsa valmanifesten och lyssna på debatten.

God eftermiddag

Er Eva S i Frödinge

Att bo på landsbygden är fint!

 Utsikt idag från mitt fönster i Frödinge by

Alla vi som valt att bosätta oss på landsbyden har en undebar livsmiljö. Man skulle kunna tro att det är tyst på landet.
Men icke! Här hörs naturens ljud. Fåglar som kvittrar, bin som surrar, ett barn som leker och skrattar. Man kan till och med höra grannarna prata, även om man inte uppfattar orden, så finns ljudet av prat och skratt där. Man känner igen de flesta man möter i affären och kan kanske få sig en pratstund.
Man kan vara lite som man vill. Nästan i alla fall.

Visst kan man ibland sakna en del service. Men oftast finns den inte längre bort än att man med ganska enkla medel kan nå den.

Det har blivit svårare att ta bussen till stan eftersom Länstrafiken inte längre trafikerar samhället med alla turer och det har varit förenat med livsfara, särskilt för barn och äldre, att gå längs med den ganska smala infartsvägen, där det inte funnits någon gångbana alls och lastbilar och andra svischar förbi några decimeter ifrån de gående.
Men det ska bli bättre. Genom påtryckningar och genom att man tidigt fått det inskrivet i kommunens översiktsplan så kommer det nu att byggas en ny gång-cykelväg ut till busshållplatsen. Man ska också göra en refug, mitt i den starkt trafikerade riksvägen, som man kan "landa" på när man ska gå över.
Dessutom finns det närtrafik vardagar om man ska uträtta ett snabbt ärende i stan.
Synd bara att den marknadsförts så dåligt.
Du hittar mer information på KLTs hemsida
Här en länk till information och tidtabell för Närtrafíken i Vimmerby kommun
Skulle kunna förbättras, visst, men man får vara glad över det lilla som vi brukar säga.

Inne i stan (Vimmerby) har Staten beslutat att ta bort Skattekontoret och Försäkringskassan från den 1 juli. De har tidigare dragit ned från riktiga kontor till en servicepunkt i Focushuset.

För oss som bor på landsbygden gör det inte så stor skillnad. Mer än att vi får ett antal mil längre att åka eftersom närmaste kontor numera finns i Västervik. Mest synd är det om de som inte har bil och lätt kan åka när de vill.

Det finns ju också Internet med ganska mycket service som vanligt folk och företagare erbjuds använda.
Då är det bra om man har en hyfsad Internetuppkoppling.

Det ska även vi på LANDSBYGDEN få men ingen vet riktigt när. Det planeras för fiberbredband i hela kommunen, men Vimmerby kommun vill att byalagen ska gräva ned rör för fibern, så kallad kanalisation.
Det är nog en bra idé. Synd då bara att det inte finns tillräckligt med bidrag för byalagen att söka för finansieringen och att det inte finns byalag överallt. Det är också otroligt krångligt att söka de bidrag som finns. Det krävs en mycket god kompetens hos den som ska skriva ansökan till Länsstyrelsen. Man kan undra varför kommunen inte kan stå som projektägare? Finns säkert en väldigt bra anledning till det.

Jag ser fram emot att det blir av i alla fall. Det löser sig nog på något mirakulöst sätt! Det är ju valår nästa år.

Trots allt vill jag inte bosätta mig i en stad. Även om det finns bättre service där.
Jag trivs på landet där jag kan höra vindens sus i trädkronorna och känna lukten av blommor och träd. Höra hästar gnägga och kor råma, svalor snattra och syrsor spela. Inte minst gillar jag den friska luften man kan gå ut i precis när man känner för det.

Kunde man marknadsföra alla de fördelar som finns med att bo på landet så skulle nog många många fler välja att bosätta sig här.
Då skulle skolorna fyllas av glada barn. Lanthandlarna skulle få sälja fler varor. Mackarna (där de finns) skulle få sälja mer bränsle.
Föreningslivet skulle kanske få en skjuts framåt.

En levande landsbygd är levande för att människor bor och verkar där hela året!

Fortsatt Trevlig helg till er alla!
Er Eva S i Frödinge.

Lokalsamhälle och hållbarhet - Har vi tid med det?

Jag har funderat en hel del kring detta med Hållbara samhällen i vårt dagliga liv.

Ett uthålligt samhälle med hög livskvalitet.

Hur är det egentligen, om man ser till sig själv?

Jag har levat i snart sextiotre år och varit med om en tidsresa från ett ganska bra lokalsamhälle till ett inte fullt så bra enligt mitt sätt att se det.

Med det menar jag att när jag var barn i Västervik gick husmödrarna(oftast de i alla fall) och handlade sina hushållsprodukter i lokala affärer. De gick till slakteri/charkuteributiken när de skulle köpa kött, fläsk, korv och andra charkuterier. Dessa kom oftast från lokala producenter. Man visste i butiken varifrån varorna kommit.

Likaså gick husmor till den lokala mjölk och brödbutiken. Där köpte man lös mjölk i medhavd kruka, levererad från mejeriet som fått den samma dag från närbelägna gårdar. Brödet var bakat av ett lokalt bageri.

Fisk köpte man i en fiskaffär eller på fiskartorget eller av någon kringresande fiskförsäljare. Den var fångad i sjön utanför Västervik, eller i någon av de närbelägna insjöarna.

Grönsaker och frukt kunde man sommartid köpa på fiskartorget och vintertid i källaren under saluhallen av lokala odlare. Det fanns också livsmedelsbutiker i kvarteren, ofta konsumbutiker med varierat sortiment.

Det jag menar är att man visste varifrån limpan man köpte kom. Den hade inte åkt land och rike kring innan den hamnade på vårt bord.

Vi åt bra och rejäl husmanskost med lokala råvaror efter årstiden.

Mor hade tid med oss barn. Vi fick vara med överallt. Till och med i tvättstugan och mangelboden.

Vi hade precis så mycket kläder som vi faktiskt behövde. Alla mina kläder fick plats i en liten garderob och en byrålåda. Då menar jag även ytterkläderna och skor och stövlar.

Man använde olika kläder för olika tillfällen. Skolkläder till skolan, vardagskläder för utevistelse och lek. Sedan hade man en uppsättning finkläder till festliga tillfällen.
Mor sydde en hel del till oss barn och sig själv. Ofta ändringssydde hon ärvda kläder som vi fått från någon släkting. Kläderna användes och ärvdes så länge det bara gick. Lappades och lagades om det behövdes. Klädvård var något man som barn tidigt fick lära sig för att vara rädd om kläderna så de skulle hålla länge.

Var vi fattiga? Nej det vill jag inte påstå. Vi hade bil sommarstuga och segelbåt.

Mor var hemmafru och tog hand om hemmet och fyra ungar. Det var nog tillräckligt med arbete för henne. Far arbetade som plåtslagare och resemontör.

Idag ska alla arbeta heltid, även kvinnor, i jämställdhetens tecken.

Jag har inte något emot att kvinnor arbetar, inte alls. Jag har själv arbetat hela mitt vuxna liv, men inte så ofta heltid. Men det har ett pris att BÅDA vuxna i en familj arbetar så mycket! För att få råd med ”allting”.

Priset man får betala är mindre kontakt med barnen, som är i förskolan från ett års ålder ibland tio timmar per dag. Jo det blir så mycket om föräldrarna arbetar åtta timmar mellan t.ex. 7 till 16.

Det blir ingen tid över i veckorna för mys, bokläsning, gå på utflykter eller följa med till affären. Inte heller blir det någon tid över för att stå bredvid och hjälpa till, när föräldern lagar maten från grunden för att lära sig hur maten blir till. Det finns ingen tid över för att barnen ska delta i vardagssysslorna hemma, t.ex. städning och klädvård.

Det är bara helgerna som är tillgängliga för umgänge. Då ska man sno och gno för att hinna allt det man inte hann under veckodagarna. Har man en villa ska trädgården skötas också. Man ska hälsa på hos far- och morföräldrar och andra man har i sitt sociala nätverk. Både föräldrar och barn blir stressade och frustrerade.

Det är inte konstigt att den moderna familjen inte hinner handla lokalproducerade basvaror att laga mat av.
Det förstår jag verkligen.
Jag förstår att man måste sköta veckohandlingen utan att barnen är med. Det går betydligt fortare och man slipper trötta hungriga barn, som kanske blir ledsna och irriterade. De är ju också otroligt trötta efter en hel vecka på sitt ”jobb” – i förskolan/skolan.

För att ta sig till och från arbetet och skjutsa barnen till förskola/fritids/skola måste föräldrarna kanske ha var sin bil. Eller om det finns kollektivtrafik som passar med arbetstiden måste man köpa biljett för dryga pengar.

Det skulle verkligen vara intressant om någon kunde göra en jämförelse på olika levnadssätt.

Till exempel olika grupper
En med familjer där båda föräldrarna jobbar heltid.
En med familjer där barnen bor växelvis hos båda föräldrarna
En med ensamstående förälder som arbetar heltid eller deltid
En med familjer där man valt att arbeta deltid ena eller båda föräldrarna.
En med familjer där endast ena föräldern förvärvsarbetar.

Det skulle vara intressant att se hur mycket mer den gruppen med familjen där båda arbetar heltid har kvar i plånboken, än de andra familjerna, när alla fasta kostnader t.ex bostad försäkringar el tele vvs, avbetalningar/värdeminskning på bilar mm mm, och övriga kostnader som resekostnader, barnomsorgskostnader, livsmedel- och hushållskostnader är betalade.

Vad skulle man vinna i familjen och samhällsekonomiskt på att arbeta mindre? Jag vet inte.

En sak som man kanske skulle vinna om fler arbetade mindre, förutom att föräldrarna får mer tid för barnen, skulle troligen vara att det blev fler lediga jobb. Men det vet jag inte. Det är bara något jag tror själv.

Man kan också långsiktigt få ned transporterna och därmed oljeberoendet.

Ska fundera vidare medan jag går ut i det vackra vårvädret och njuter av fåglarnas kvitter och alla dofter.