Lite funderingar så här i början av sommaren

Jag har personligen funderat en hel del sista tiden på det politiska klimatet i vår kommun.
Jag gillar det inte alls. Inte överhuvudtaget.

Idag får jag läsa i tidningen att man kritiserar Centerpartiet från yttersta kommunledningen. Det är så jag uppfattar det i alla fall.
Enbart för att Centerpartiet tänker efter före och vill göra rätt i en specifik fråga och tänker ekonomiskt och på kommunens bästa. Nu blev Centerpartiets förslag nedröstat och då får man finna sig i majoritetsbeslutet. Sådan är demokratin. Även om det är förargligt.

Att Centerpartiet inte äger majoriteten har under den senaste mandatperioden blivit uppenbart.
Med tanke på utfallet.
Kommunens ekonomiska status har definitivt inte blivit bättre.
Att man i bästa samförstånd (koncensus) kan lösa olika frågor verkar ha gått en del förbi.
Att man måste ge frågor god tid för att alla ska få det rådrum som behövs för att lösa frågan på allra bästa sätt är också sällsynt.
Att snabba beslut är inte alltid det bästa, även om det visst kan behövas ibland.

Nu är ju jag inte en person av någon större betydelse för framgångarna eller misslyckandena i kommunen. Jag har varken någon presidieplats i någon nämnd eller ordinarie plats i Kommunfullmäktige.
Jag har dock varit med några år. Har suttit som förtroendevald i Vimmerby Energis styrelse, Bildningsnämnden, Omsorgsnämnden och numera i Kultur och Fritidsnämnden. Har tidvis varit ersättare i Kommunfullmäktige de två senaste mandatperioderna och fått tjänstgöra vid ett antal tillfällen.

Så visst har jag lite erfarenhet av det polititiska livet.
Nu har dock något förändrats till det sämre.
Aldrig tidigare har någon på ett så flagrant sätt kritiserat sina medspelare inom politiken.
Aldrig tidigare har så många personliga påhopp stått att läsa om i vår lokaltidning och på sociala medier, som drabbat fina Centerpartister.
Aldrig tidigare har lagandan inom politiken varit så dålig som den är nu.

Saklig kritik måste alla stå ut med, men hur tror man att någon ska bli samarbetsvillig och göra sitt allra bästa för laget om man hela tiden får, oftast oförtjänt, kritik och smädelser för i stort sett allt man säger och gör som inte passar ledningen.
Dessutom offentligt på insändarsidorna i vår tidning, på bloggar och Facebook.
Man kan undra vad kommuninnevånarna tänker när de får läsa sådana gallstinna insändare.

Om en lagledare inom idrotten skulle ha gjort något liknade skulle den ledaren troligen få silkesnöret ganska omgående.

Övriga medspelare i "laget" har såvitt jag kan bedöma, utan att fördenskull veta allt, skött sig enligt spelets regler förutom något enstaka övertramp i stridens hetta. Det kan vi alla göra.

Jag trodde i min enfald att man skulle hålla ihop inom laget för att kunna vinna matchen. Att man skulle lägga upp strategier för att nå gemensam framgång.
Så fel jag hade.
Sätter man en stor del av laget på "bänken" kan man inte vinna matchen som jag ser det. Om man inte börjar spela med motståndarlaget vill säga.

Det är inte synd om Centerpartiet.
Vi klarar oss. Vi vet vad vi vill.
Men tyvärr kan vi inte göra som vi vill när vi inte får gehör för våra, i vårt tycke, goda idéer. Vi är på inget sätt i majoritet just nu och får då finna oss i att bli nedröstade, av de övriga, oavsett om våra ideer och förslag är genomtänkta, goda och ekonomiska och därför bra för kommunen.

Nu hoppas jag att vi kan få tillbaka förtroendet från väljarna när de går till val den 14 september så att vi kan få ordning på Vimmerby kommun igen.

Så att ALLA som arbetar åt kommunen kan få lugn och arbetsro att göra det de ska, vilket de så väl förtjänar.
Utan att behöva  vara rädda för många plötsliga förändringar som ställer till oreda och kostar en massa pengar. Pengar som borde gå till verksamhet i stället för omorganisationer.

Självklart ska man handskas med kommunens reurser på ett ekonomiskt och väl planerat sätt så att inte onödiga fördyringar och kostnader uppstår.

Jag var ytterst tveksam till om jag skulle ställa upp en mandatperiod till.
Just på grund av den något infekterade atmosfären inom politiken.
Men jag ger mig inte så lätt.
Jag är kvinna, men först och främst kommuninnevånare, och vill bli respekterad för det jag gör.
(Inte alla respekterar kvinnor som arbetar politiskt)
Jag är Centerpartist sedan ca 50 år tillbaka och jag är oerhört stolt över att vara det. Numera är jag också ordförande i avdelningen i Frödinge, ochjag är väldigt glad för att ha fått det förtroendet.

Så därför har jag ställt mig till förfogande i kommunvalet i höst.

Jag hoppas få sällskap av många Centerpartistiska kvinnor och män  i mitt politiska arbete. Förhoppningsvis betydligt yngre än jag.

Och jag hoppas slippa det politiska käbblet med personliga påhopp i fortsättningen.

Nu blommar syrenerna i Frödinge så nu känns det som om sommaren har kommit.

Detta är mina personliga reflektioner, sexton veckor före valet.

Lite söndagsfunderingar om ekonomi

Idag har tankarna flugit mellan lite olika spörsmål som ändå på något sätt hänger ihop.

Det finns många viktiga saker som betalas med skattemedel.

De flesta tänker nog automatiskt

·         Vård

·         Skola

·         Omsorg

Det har blivit ett slags mantra som upprepas gång på gång. I synnerhet i valtider. Man glömmer ofta att ingenting av detta fungerar utan en bra infrastruktur.

Vägar, järnvägar, flyg, färjor, telefon, Internet, TV, radio.

Finns inte bra vägar kan man kanske inte ta sig till sitt arbete, då kan inte ambulanser, räddningstjänst, poliser, bussar, godstrafik och bilar och andra färdas på ett snabbt och bra sätt.

Finns inte bra järnvägar kan man inte resa snabbt och säkert. Då kan man inte heller köra godstrafiken där.
Varje dag arbetar väldigt många med att hålla våra vägar och järnvägar i körbart skick.
Visst betalar vi vägskatt och visst betalar vi resan med buss eller tåg. Men det räcker inte alls till allt som behöver göras för att underhålla och förbättra våra vägar och järnvägar. Utan skattemedel skulle vägarna snart vara sönderkörda och järnvägarna ofarbara.
Utan att vägarna är bra kan bussar och andra fordon inte ta barnen till skolan på ett säkert sätt, i synnerhet på landsbygden där väldigt många åker skolskjuts till skolan.
Tyvärr är det så idag att väldigt mycket av det ekonomiska kapitalet går åt till administration. Där kanske man kunde se över rutiner och processer, så att en större del av kakan verkligen går till det under håll och de förbättringar som så väl behövs.

Finns inte flyg tar det betydligt längre tid för många att ta sig från ett ställe till ett annat. Kanske är flyget det vi minst behöver? Även om en hel del gods fraktas med flyg idag. Utan skattemedel skulle de allra flesta flygplatser läggas ned och därmed en stor del av flygtrafiken.

Utan färjor och båtförbindelser skulle många öar bli isolerade. På många håll har man byggt broar i stället för att trafikanterna ska kunna komma snabbare fram, men det finns fortfarande väldigt många s.k. vägfärjor.  

Det finns i Sverige ca 40, för trafikanterna, avgiftsfria vägfärjor och 16 avgiftsbelagda färjeleder - mer eller mindre subventionerade med statliga medel. Dessa kan trafikeras av ett eller flera fartyg.

Undrar hur vi skulle klara oss utan fungerande telefoner idag? En hel del skattepengar har använts för att vi ska ha ett fungerande (nåja) telefonsystem. Mobiltelefonerna skulle inte heller fungera utan telemaster och samband dem emellan. Strömförsörjningen till dessa master måste också fungera annars stängs det mobila nätet ned ganska fort. Vem minns inte stormarna Gudrun och Per när ingenting fungerade.

Internet är i stort sett alla beroende av idag. Kanske inte personligen, alla har inte dator och internet hemma, men de flesta har nog sin lön eller pension via en bank? Bankerna kommunicerar via internet. Kommuner landsting polisväsende, ja alla samhällsfunktioner kommunicerar via Internet. Företag är beroende av ett fungerande Internet.

Vi kan betala räkningar, skicka e-post, vara på sociala medier, läsa tidningar mm via Internet.
Skolan har otroligt stor nytta av Internet idag. Eleverna kan läsa dagsfärska nyttigheter via datorn. Skolböckerna är i mångt och mycket föråldrade i en allt snabbare föränderlig värld.

TV får många via Internetuppkoppling.

Vi får nyheter och annan information direkt via TV och radio.

För ca sextio år sedan var det vanligt att man varken hade TV eller telefon i hemmen. Livet gick lite långsammare. Man hade inte så bråttom. De allra flesta arbetade nära eller i hemmet, så nära att de kunde cykla eller gå till sitt arbete. Barnen gick eller cyklade till skolan. Det kunde de göra eftersom vägarna inte var så starkt trafikerade som idag.

Man handlade närproducerade varor. Inte bara mat utan nästan allt man behövde för ett bra liv. Alltså behövdes inte så mycket godstransporter och därför inte så breda eller bra vägar. Det mesta godset som kom långt bortifrån gick med båt eller järnväg eftersom det oftast inte var så bråttom innan man fick det till slutdestinationen. Det kördes sedan ut med små lastbilar till butiker och andra företag.

Idag hör man ofta att det är viktigt att alla arbetar heltid för att samhällsapparaten ska fungera. För att samhället ska få in högsta möjliga skatt, källskatt och arbetsgivaravgifter. För att medborgarna ska konsumera mera och på det sättet betala in moms och andra avgifter.

DET är en sanning med modifikation.

Dels beror det på totala antalet arbetade timmar, inte hur många som arbetar, dels beror det på hur mycket samhällstjänster vi konsumerar.
Det kostar också väldigt mycket för samhällsapparaten om alla arbetar heltid. Fördyrade kostnader med barnomsorg, äldreomsorg, vård av funktionsnedsatta, familje- och individomsorg. Idag förväntar sig nog de flesta medborgare att samhället ska stå för notan av detta.

Men man glömmer ofta att det är vi alla som betalar skatt som bidrar till att det ska fungera. Kommunerna, i synnerhet, får allt större bekymmer med att få ekonomin att gå ihop. Det läggs sparkrav på precis allting inom den kommunala förvaltningen. Samtidigt behövs allt fler som tar hand om barn, svaga och äldre. Den ekvationen går inte ihop.

Det blir som ”Ebberöds bank”. Mer pengar går ut än vad som kommer in.

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.
Om alla män och kvinnor ställde sig frågan: Hur mycket måste jag arbeta för att min vardag och personliga ekonomi ska gå ihop?
Om familjer ställde sig frågan: Hur mycket måste vi i vår familj arbeta och hur kan vi i så fall fördela arbetstiden?
Då kanske det skulle se annorlunda ut.
Det är inte alls säkert att de sista korvörena, jag eller min familj tjänar, blir kvar i plånboken efter att vi betalat vad det kostar att arbeta in dem.
Hur slår det på barnomsorgsavgiften? Måste man i familjen ha två bilar? Vad kostar resorna till och från arbetet? Vad kostar det extra i matpengar för att jag arbetar heltid? Vilket boende är jag villig att betala för, med mina arbetade timmar? Det måste var och en själva bestämma.

Sedan är det en annan sak att få arbetsgivarna med på båten om man vill gå ner i arbetstid. Det är en svår nöt att knäcka. Det gäller i synnerhet männen som av hävd arbetat heltid i generationer.

Jag hörde en kvinna som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Maken hade betydligt högre livsinkomst och får därmed högre pension. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.
Hon hade inte pensionssparat.
Om alla lågavlönade, deltidsarbetande satte av ett eller ett par hundra i månaden till en egen pensionsförsäkring, redan från start när de börjar arbeta, kanske det skulle se annorlunda ut.

En annan slutsats som jag personligen dragit är att om fler arbetar mindre tid så kan fler individer få arbete. Förutsatt att den totala potten av arbetstimmar blir konstant eller inte minskar så mycket.

Då behöver inte lika många gå arbetslösa och samhället sparar därmed pengar i form av t.ex. a-kassa och familjestöd.

Det är inte lätt att lösa samhällsproblem, men funderingar kan alla ha.

Trevlig fortsatt söndag önskar jag er alla!

Första Maj

Idag är det första maj.

Arbetarrörelsens dag.

En viktig dag för väldigt många.

Varför arbetar vi?

Arbetar vi för att vi ska ha råd att leva?

Är det för att vi ska få förmånen att betala skatt till samhället?
Eller är det för att vi ska ha råd med vår konsumtion?
Är det för att vi helt enkelt trivs med att arbeta?
Eller kanske är det för att vi förväntas arbeta för att vi annars ses som en andra klassens människa av en del?

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.

Jag hörde en kvinna i min ålder som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.

Första maj är Arbetarnas egen dag.

Det vet alla.

Vem är då arbetare?

Jag har arbetat i stort sett hela mitt vuxna liv. Mitt första riktiga avlönade arbete fick jag nyss fyllda sjutton år. Jag har arbetat med många olika saker. Jag har tidvis varit hemmafru. Numera är jag anställd för att arbeta på kontor. Deltid. Jag har ett år, lite drygt, kvar till pensioneringen.

Är jag verkligen arbetare som sitter på kontoret? Är min man arbetare när han jobbar med vägarbete? Enligt en del är vi inte det eftersom jag är tjänsteman (fast jag jobbar häcken av mig tidvis) Min man är det inte, enligt somliga, eftersom han är egenföretagare (fast han jobbar mycket mer än fyrtio timmar i veckan för 20timmarslön)
Skiljelinjen är smal - eller bred - beroende på hur man ser det. Om en arbetare är en som har låg lön är vi båda definitivt arbetare. Om man ska vara anställd för att få kalla sig arbetare är det bara jag som är arbetare.
Vi betalar båda två skatt till samhället. Maken betydligt mer än jag. Berättigar det till att kallas arbetare?
Jag högaktar alla som jobbar och sliter och med det bidrar till välfärden med sin skatt.
En skatt som politikerna, de folkvalda, ska fördela på ett klokt och rättvist sätt så att den gör så mycket nytta som möjligt i samhällsapparaten.

Idag arbetar jag inte.

Det gör däremot maken. Han tjänar inte en krona idag. Han jobbar med att lägga i dräneringar på åkrarna.

 

Hoppas att alla får en härlig Första Maj!

Jämställdhet i teori och verklighet

Var på en mycket bra föreläsning i tisdags där Gertrud Åström, expert på genusperspektivet och jämställdhet talade om Jämställdhet. Fick nog många av deltagarna att tänka till både en och två gånger.
Är flickor och pojkar, män och kvinnor lika mycket värda?
Självklart är de det, säger nog de flesta om man frågar.
Men ibland undrar jag hur det är på riktigt. I den kalla verkligheten...
Idag när jag slog upp Vimmerby Tidnings sidor för Vimmerby fick jag braskande rubriker under ögonen.
Det gällde Vimmerby Ryttarförening som brottas med tunga ekonomiska problem och en konkurs är nära.
Direkt slog det mig att det är en förening som till allra största delen sysselsätter flickor.
Hur ser man på detta från kommunens sida ur ett genusperspektiv?
Hur jämför man olika sporter och fritidssysselsättningar när det gäller pojkar och flickor?
Kanske är det dags att på djupet belysa den här frågan ur ett jämställdhetsperspektiv. Kommunen har ett dokument

"Jämställdhetsplan för
Vimmerby kommun
2006/2007"
Länk till dokumentet
http://www.vimmerby.se/PageFiles/3584/j%C3%A4mst%C3%A4lldhetsplan_vimmerby_kommun_2006_2007_120618.pdf
antaget av kommunfullmäktige 2006-11-27. I det står det ingenting om föreningsliv. Eller för den delen fritidssysselsättningar för pojkar och flickor. Den är mer inriktad på den kommunala förvaltningen.
Däremot står det
”Kvinnor och män skall ha samma rättigheter inom alla väsentliga områden i livet” Det är grundbulten när det gäller jämställdhet!
Min personliga uppfattning är att Jämställdhetsplanen, så att säga, inte räcker ända uppifrån och ned ut i alla verksamheter.
Om ens alla vet om att den finns?

Hoppas nu att någon vågar ta tag i detta. Jag sitter för Centerpartiet, med i den nämnd,  Kultur- och fritidsnämnden, som har att fördela de förhållandevis små medel som kommunen ger som föreningsbidrag.
Det är verkligen inga stora summor i jämförelse med kommunens totala budget.
Kommunens ekonomiska "kaka" ska räcka till så otroligt mycket.
Det finns många som vill ha och behöver pengar för de åtagande som en kommun har att uppfylla.

Jag hoppas verkligen att man kan hitta en bra lösning på Vimmerby Ryttarförenings akuta problem, så de inte behöver gå i konkurs. Det skulle drabba väldigt många ungdomar och då företrädesvis flickor.

Länk till Vimmerby tidnings artikel http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/57014/1/68/

En dator är lika viktig för dagens elev som räknesticka, penna, linjal och suddgummi var 1966

 

Min räknesticka årsmodell 1966

Idag är en dator med fungerande nätuppkoppling lika viktig som papper, penna, suddgummi, formelsamling och räknesticka var för mig när jag gick i skolan på sextiotalet.

Läste idag, tisdag den 11 februari, i vår lokala dagstidning att man i Västervik satsar på att dels ge varje elev, som till hösten börjar ettan i gymnasiet, en egen dator, dels ska de bygga ut nätet där.

 

Förra veckan, den 4 februari, kunde man i samma tidning läsa att eleverna på Teknikprogrammet, Vimmerby gymnasium är frustrerade eftersom de inte kan göra sina arbetsuppgifter på skolans datorer. Det finns inte tillräckligt utrymme i det interna nätet så det räcker till en hel klass när de ska jobba med tekniska program. Det så kallade molnet (1) blir fullt. Lektioner kan inte hållas, de har t.o.m fått ställas in enligt artikeln i tidningen, och eleverna kan inte göra de arbeten som krävs.

De berättade också att man inte ens kunde streama nyhetsprogram när man hade lektion i samhällskunskap!

Det kunde bara vara 17 elever inloggade samtidigt i den klass tidningen intervjuat.

VILKEN klass innehåller endast 17 elever?

Bandbredden är inte tilltagen efter behovet.
Uppkopplingen är för långsam och drabbas av återkommande driftstopp när hundratals elever belastar nätet.

Innan systemet ändrades fungerade det.

Tidigare hade de stationära datorer och det fungerade bättre. ”Molnlösning fungerar i teorin men inte i praktiken”, säger en elev till tidningen.

Jag blir djupt oroad av att läsa sådant.

Man får innerligt hoppas att Vimmerby kommun löser detta, helst igår, så att inte det här påverkar våra elevers val av gymnasium inför hösten.

(1)   Förklaring till vad molnet, Cloud computing, är:

Cloud computing betyder att du jobbar som vanligt på din dator, men inte behöver installera program på den. De program och de filer du använder finns istället på en server som du ansluter dig till på internet. Du kan nå samma program och filer från vilken annan uppkopplad dator som helst.

Översiktsplaner en viktig del av demokratin

Det har varit en del diskussioner angående Vimmerby kommuns Översiktsplan.
Den senaste gjordes färdig 2007, under förra mandatperioden.
Det är nu sju år sedan.
Enligt Boverket bör man se över den varje mandatperiod och ev göra fördjupningar där man anser att det behövs.
Man kan spekulera i varför det inte blivit gjort något förrän nu under denna mandatperiod, men vi får vara glada att man nu har tagit tag i frågan.
Att man först koncentrerar sig på tätorten kan jag till viss del förstå eftersom det varit ganska turbulent med alla nya ideer när det gäller planområden, vilka inte alltid stämt överens med gällande ÖP.
Om det finns inskrivet i Översiktsplanen att ett visst geografiskt område lämpar sig för exempelvis bostader, underlättar det när man ska planlägga området mer specifikt.
Sedan har det funnits det de som gjort gällande att det inte händer något i resten av kommunen, så man behöver inte ändra så mycket i den del av Översiktsplanen som gäller för landsbygden och kransorterna.

Då kan man kontra med: Varför har det inte hänt så mycket på landsbygden?
Är det ointressant ur utvecklingssynpunkt eller är det helt enkelt så att man från medborgarnas sida är nöjd?
Jag tror inte riktigt på det senare med tanke på det engagemang bland landsbygdens folk man har sett under de senaste två åren för att genom ett stort projekt, ta fram förslag till Lokala utvecklingsplaner.
I december blev de Lokala utvecklingsplanerna, LUP 2013. för kommunens alla delar i kransorterna och landsbygden klara.
Alla som engagerat sig i dessa Lokala utvecklingsplaner vill något med sin bygd.
Det är olika i olika delar av kommunen. Behoven är olika. En hel del i dessa Lokala utvecklingsplaner kan man lägga in i en Översiktsplan.
Det gjordes på ett bra sätt 2007.
Det behövs en Översiktsplan även för landsbygden. Särskilt eftersom man antagit nya LIS-planer sedan förra ÖP vilket öppnat upp för nybyggnation på attraktiva strandnära platser på landsbygden.
Nu ska Vimmerby kommuns landsbygdsberedning lägga fram ett förslag hur man kan lägga upp arbetet med detta. Förslaget ska presenteras på Kommunfullmäktiges möte 31 mars. Därefter ska det ut på en remissrunda för i nämnder och partigrupper. I Juni ska sedan ett beslut fattas om när man ska göra en Översiktsplan och om/hur man kan lägga till de lokala utvecklingsplanerna till den.

Som landbygdskämpe och centerpartist ser jag fram emot en ny ÖP med LUP och önskar alla som arbetar med detta lycka till!

Läs gärna mer på Boverkets hemsida om Översiktsplaner

Läs också om den nu gällande Översiktsplanen och om arbetet med den nya på Vimmerby kommuns hemsida

Fria Sjukresor – en likställdhetsfråga?

Har funderat en stund, efter att ha läst en del inlägg på en sida på Facebook och i tidningar mm .

Vill också, för att inte missförstånd ska uppstå, meddela att jag inte konfererat om detta med mina partikollegor.

Detta är helt och hållet mina egna personliga funderingar.

Rättvisan och likställdheten när det gäller kostnaden för sjukresor.

Hur är det ställt med det?

Det kostar 100 kronor enkel resa om man inte kan åka buss eller tåg.

S.k. serviceresor (personbil/minibuss och specialfordon) Det kostar lika mycket i hela länet oavsett hur långt eller kort man åker. Och då får man åka från hemmet till sjukvårdsinrättningen.

Jag kan tycka att det kan kännas onödigt dyrt med 100 kronor om man bara ska åka en liten bit för Serviceresa/sjukresa, men jag antar att de som ska åka från exempelvis Virserum till Västervik (Kostar 96 kr med buss med byte i Hultsfred och ev. i Vimmerby) kan känna sig tacksamma för att de inte behöver betala mer än 100 kronor för sin Serviceresa/sjukresa. 200 kronor tur och retur.

Den anropsstyrda närtrafiken i Vimmerby kommun som för landsbygden går, måndag - fredag, till och från stan en gång per dag, där man kan åka med taxi, kostar lika mycket som en kollektiv bussresa. I mitt fall 36 kronor enkel resa.

Tror inte att KLT bryr sig om VAD man gör i stan egentligen om man åker med närtrafiken, men man får då givetvis gå till vårdcentralen själv, från "hållplatsen" i stan som, enligt tidtabellen, finns vid "hälsocentralen"! Dessutom måste man ha en tid för läkarbesöket så man hinner med detta innan närtrafiken går hem igen. I mitt fall har jag två timmar på mig , eftersom beräknad ankomsttid till Vimmerby C är kl 9.45 och avgång mot hemmet från Vimmerby C är 12.00.

Det står inget i tidtabellen när man är vid hållplatsen vid hälsocentralen.

 

Skulle, med den erfarenhet jag har av sjukvården, inte tro att jag skulle hinna.

Det är dessutom inte det optimala om man är rörelsehindrad eller sjuk.

I synnerhet om man är rullstolsburen och det är snömodd på trottoarerna!

(Undrar om närtrafiken tar med rullstolsburna?)

Man kan också undra varför det i mitt fall ska kosta drygt tre gånger mer om man åker till sjukvårdsinrättningen med Serviceresa/sjukresa i stället för med närtrafiken?

Den som är skapligt frisk och kan åka buss/tåg till läkarbesöket gör det dessutom alldeles GRATIS. Man kan skicka in biljetterna om man inte haft tid eller möjlighet att beställa sin sjukresa i förväg eller fått dem som kupong med kallelsen.

Kanske vore det mer likställt om det kunde kosta lika även för de mest utsatta?

Att man ska ha ett läkarintyg på att man behöver åka Serviceresa/sjukresa är väl ganska självklart. Ett intyg där det står att man är i behov av detta borde vara enkelt att ordna.

Om man nyttjar Serviceresa/sjukresa akut borde man få ut kostanden i efterskott när man kan visa ett läkarintyg.

Så här står det bland annat på KLTs hemsida

”

Landstinget ersätter alltid sjukresorna efter billigaste möjliga färdsätt. Med buss och tåg åker du gratis. I första hand använder du den kupong som följer med din kallelse. Kupong och legitimation visas för chauffören.

Har du ingen kupong betalar du resan och får ersättning i efterhand. Då ska du skicka in en reseblankett, som du får från vårdenheten du besökt, tillsammans med biljetten.

Skicka till:
KLT sjukresor
Box 54
579 22 Högsby

”

Läs mer på KLT:s hemsida om http://klt.se/Serviceresor/Sjukresor/

Tidtabellen för närtrafiken hittar du också på KLTS HEMSIDA

 

VAR finns likställdheten här?

VILKA kan nyttja de "fria" resorna?

 

Detta var som sagt mina alldeles egna funderingar kring ett ständigt aktuellt problem.

 

Eva i Frödinge