torsdag 1 maj 2014

Första Maj


Idag är det första maj.

Arbetarrörelsens dag.
En viktig dag för väldigt många.

Varför arbetar vi?

Arbetar vi för att vi ska ha råd att leva?
Är det för att vi ska få förmånen att betala skatt till samhället?
Eller är det för att vi ska ha råd med vår konsumtion?
Är det för att vi helt enkelt trivs med att arbeta?
Eller kanske är det för att vi förväntas arbeta för att vi annars ses som en andra klassens människa av en del?

Det finns nog väldigt många orsaker till att man arbetar och hur mycket.

Det ser nog lite olika ut för många av oss.

Jag hörde en kvinna i min ålder som var förtvivlad efter att ha läst på om sin kommande pension. Hon sa att om hon hade vetat skulle hon ha arbetat mer. Hon hade arbetat deltid större delen av sitt liv och varit hemma med barnen när de var små. När barnen flyttat hemifrån hade hennes och makens vägar skilts åt så numera är hon ensam. Hon arbetar fortfarande deltid eftersom hon är sliten och inte orkar mer. En ganska vanlig situation för kvinnor som snart ska bli pensionärer.

Första maj är Arbetarnas egen dag.
Det vet alla.

Vem är då arbetare?

Jag har arbetat i stort sett hela mitt vuxna liv. Mitt första riktiga avlönade arbete fick jag nyss fyllda sjutton år. Jag har arbetat med många olika saker. Jag har tidvis varit hemmafru. Numera är jag anställd för att arbeta på kontor. Deltid. Jag har ett år, lite drygt, kvar till pensioneringen.
Är jag verkligen arbetare som sitter på kontoret? Är min man arbetare när han jobbar med vägarbete? Enligt en del är vi inte det eftersom jag är tjänsteman (fast jag jobbar häcken av mig tidvis) Min man är det inte, enligt somliga, eftersom han är egenföretagare (fast han jobbar mycket mer än fyrtio timmar i veckan för 20timmarslön)
Skiljelinjen är smal - eller bred - beroende på hur man ser det. Om en arbetare är en som har låg lön är vi båda definitivt arbetare. Om man ska vara anställd för att få kalla sig arbetare är det bara jag som är arbetare.
Vi betalar båda två skatt till samhället. Maken betydligt mer än jag. Berättigar det till att kallas arbetare?
Jag högaktar alla som jobbar och sliter och med det bidrar till välfärden med sin skatt.
En skatt som politikerna, de folkvalda, ska fördela på ett klokt och rättvist sätt så att den gör så mycket nytta som möjligt i samhällsapparaten.

Idag arbetar jag inte.
Det gör däremot maken. Han tjänar inte en krona idag. Han jobbar med att lägga i dräneringar på åkrarna.
 
Hoppas att alla får en härlig Första Maj!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar