I Frödinge ska vi ha ett möte i Bygdegården den 19 april kl 18.30
Kostnaderna för samhällsservicen har ökat med ökande priser och löner.
Intäkterna har sjunkit med sjunkande skatter. Marginalerna mellan intäkter och
kostnader finns inte idag.
Vi (alla medborgare) har blivit tillvanda vid att kommunen (och landstinget
och staten) ska stå för allsköns service.
Det är dags att tänka om.
Att rätta munnen efter matsäcken måste gälla även det allmänna. Tyvärr,
eftersom det idag verkligen behövs bättre ekonomiska resurser till all
samhällsservice. Ekonomiska resurser som inte finns.
Verkligheten, den grymma som många ser det, det är väl spara eller höjd
kommunalskatt som gäller i Västervik såväl som i så många andra kommuner. I
synnerhet kommuner med låg lönebild.
Det är nog VAD man ska spara på och HUR man ska spara det gäller. Inte OM
man ska spara.
Spara på RÄTT saker, dvs. den svåra balansgången att prioritera. Det är nog
den verklighet vi alla lever i just nu.
För vem vill betala högre skatt?
Inte många - det kan jag sätta en krona i pant på.
Dessutom vinner oftast kommunen inget i längden på att höja kommunalskatten,
på grund av skatteutjämningssystemet.
Att vi får en ökad andel äldre som behöver vård och omsorg eftersom många
lever mycket länge, är en del av ökade kostnader, men inte hela sanningen.
Självklart ska våra gamla ha den vård och omsorg de behöver. Men man måste se
över HUR ibland eftersom behoven ständigt växlar. Förändringar behöver inte
vara dåliga bara för att det är en förändring!
Skolorna där elevunderlaget stadigt har minskat. Behövs verkligen lika många
lärare där? Svår fråga, eftersom det inte enbart är i EN klass eller i EN skola
som eleverna minskar.
När mina grabbar, födda 1980 och 1983 gick i vår skola i Frödinge var
eleverna inte så många. Då gjorde man om klasserna så det delvis blev en s.k.
B-skola där flera klasser läste tillsammans. Med färre lärare. Det gick bra.
Sedan när elevantalet ökade igen gick man tillbaka till att ha en klass per
årskull.
Det var en flexibel lösning som lätt kunde accepteras och genomföras
eftersom man visste att elevantalet skulle stiga igen.
I skolor där elevantalet stadigt minskar och man inte under överskådlig tid
(ca 5år med antalet födda barn) kan se att elevantalet drastiskt ökar igen
kanske man måste ta ett obekvämt beslut att lägga ner. Det är oftast
landsbygdsskolor som drabbas. Det kan också vara svårt att få behöriga lärare
till alltför små skolor.
Landsbygdsskolorna är viktiga för landsbygdens överlevnad, men där finns en
smärtgräns. Det är alltid smärtsamt när en skola försvinner. Den är ofta navet
i en bygd.
Sedan har vi infrastrukturen, kommunikationerna. Våra vägar, fysiska och
interaktiva. Det är oerhört viktigt för alla, men inte minst för företag och
boende på landsbygden att vi har farbara vägar. Att det finns allmänna
färdmedel för de som inte kan köra själva.
Vägarna på landsbygden är urusla bitvis. Det är som att köra på en
puckelpist på många vägar. Inte bara i kälhävningens tid. Grusvägarna är smala
och dåliga. De mindre belagda vägarna uppvisar med tydlighet bristande
underhåll. Bärigheten på de flesta vägarna är under all kritik.
De stora riksvägarna är så slitna, så när det regnar uppstår det fyra
vattenfyllda "diken" på körbanorna, med uppenbar risk för
vattenplaning.
Det är önskvärt och viktigt att Internet har tillräcklig kapacitet. Att
telefoner både fasta och mobila fungerar. Så är det tyvärr inte idag. Vi gamlingar
kanske nöjer oss med detta? Det gör definitivt inte den yngre delen av
befolkningen. De flyttar dit där det finns bra Internet så de kan ladda hem
filmer och se på TV, spela spel mm.
I min egen värld i Frödinge by ser det ut så här.
Internet ADSL via kopparkabel. Fungerar, men inte särskilt snabbt.
Internet mobilt med Telia som operatör - fungerar ibland på övervåningen i
huset.
Utmärkt inne i stan. Bäst täckning på det upplevde jag när jag var i
Visby!!!
Fast telefoni. Fungerar bra
Mobil telefoni- Fungerar dåligt. Min androida telefon med Telia som
operatör, har ingen/dålig täckning där jag bor, men utmärkt inne i Vimmerby och
andra städer.
Min jobbtelefon, en vanlig GSM telefon också den med Telia, fungerar dåligt
och samtalen bryts ofta på landsbygden, även i Frödinge.
Vi har också en android mobil med 3 abonnemang. Den funkar oftast. Hemma,
men inte överallt på landsbygden.
Vad kan då kommunen göra åt detta? Inte mycket med de kunskaper man har
idag. Eller med den ekonomi man har idag. Den ekonomiska verkligheten för många
kommuner är att pengarna inte ens räcket till det basala. Då kan man inte kosta
på sig en massa extra.
Jag hoppas att det blir så och att vi kan fortsätta ha en
hel
levande kommun med en levande landsbygd där människor kan bo och verka!
För utan det så kommer alltfler skolor på landsbygden att läggas ned med
svikande elevunderlag. Affärer och mackar, där de finns, får svårare att
överleva om de får färre kunder.
Det betyder som jag ser det att man som kommuninnevånare får ta egna
initiativ Att man går samman i en bygd och gör saker själva, tillsammans.
Kanske kan man få bidrag till en del för att underlätta. Det gäller att samla
de resurser som faktiskt finns på landsbygden i form av företagare föreningar
och enskilda landsbygdsbor. Att se de
möjligheter som ändå
finns.
Så jag hoppas det blir god uppslutning på
MÖJLIGHETS-träffen i Frödinge
Bygdegård den 19 april kl 18.30!!!!
Jag ska i alla fall bege mig dit!