Jag sitter och njuter idag, men känslan är rätt så kluven. Bitterljuv är ett slående ord.
Nu kommer nog en del att sätta kaffet i vrångstrupen och undra vad som hänt?
Det har egentligen inte hänt någonting ännu. Men det blir förändringar direkt efter Centerpatiet i Vimmerby kommuns kretsårsmöte.
Det är aldrig lätt att släppa taget om något som man brinner för, men efter att ha konfererat med mina närmaste i familjen så har jag nu tagit beslutet att trappa ner mitt ideella engagemang.
I går skickade jag in till valberedningen och kretsens ordförande att jag inte längre står till förfogande som det kallas.
Det gällde den styrelsepost jag haft nu i ca 8 - 9 år i Centerpartiets kretsstyrelse. Det kommer nog att bli vemodigt att inte längre få gå på styrelsemöte alla första måndagar i månaden, eller att hålla i alla trådar man kan för att hjulen ska snurra. Jag har ju de senaste 5-6 åren haft sysslan som Centerpartiets organisatör och det senaste året även som sekreterare.
Anledningen till att jag avsagt mig är inte att jag inte längre är Centerpartist - det förblir jag nog alltid - nej det är min hälsa som måste prioriteras framöver och då måste jag välja bort en del ideella uppdrag.
Jag vill ha kvar det förtendeuppdrag jag har i Omsorgsnämnden, det är inte så att jag helt ger upp mitt intresse för politik.
Även om det numera stundtals blåser hårda vindar inom politiken och man inte riktigt vet åt vilket håll det kommer att blåsa framöver så kommer jag att ha Centerpartiets ideologi som en ledstjärna.
Nu ska jag framöver försöka återfå hälsan och då krävs ett visst engagemang från mig själv. Det kan ingen annan göra åt mig.
Bra gjort Eva! Jag vet vad det innebär att ta sin hälsa på allvar. Och om man inte gör det barkar det åt fel håll. Jag har ju mina återkommande depressioner och de måste jag ta på allvar. Men det är lätt att köra över sig själv för att man vill så mycket, man vill inte att sjukdomen ska segra. Men ibland gör den det och då känns allt svårt. Men ger man det tid, tillåter sig att bara vara så brukar det ge med sig. Nu har jag ju inte riktig koll på vad som är galet med din hälsa men hursomhelst-man måste lyssna på sin kropp. KRAM!!!
SvaraRaderaDu gör rätt Eva! Man måste ta sin hälsa på allvar - annars slutar det illa. Jag har mina återkommande depressioner som jag inte kan ignorera, hur mycket jag än vill. Man vill så mycket och ibland segrar sjukdomen och då känns livet tungt. Men genom att lyssna på sitt jag och sin kropp reser man sig igen. Låt det bara få ta sin tid. Att acceptera läget är inte lätt men många gånger ett faktum. Var rädd om dig!
SvaraRaderaEva, allt har sin tid säger man, men hälsa och familj är inget självklart. Det blir ett stort tomrum, men det får någon annan fylla.
SvaraRadera