I Frödinge ska vi ha ett möte i Bygdegården den 19 april kl 18.30
Kostnaderna för samhällsservicen har ökat med ökande priser och löner. Intäkterna har sjunkit med sjunkande skatter. Marginalerna mellan intäkter och kostnader finns inte idag.
Vi (alla medborgare) har blivit tillvanda vid att kommunen (och landstinget och staten) ska stå för allsköns service.
Det är dags att tänka om.
Att rätta munnen efter matsäcken måste gälla även det allmänna. Tyvärr, eftersom det idag verkligen behövs bättre ekonomiska resurser till all samhällsservice. Ekonomiska resurser som inte finns.
Verkligheten, den grymma som många ser det, det är väl spara eller höjd kommunalskatt som gäller i Västervik såväl som i så många andra kommuner. I synnerhet kommuner med låg lönebild.
Det är nog VAD man ska spara på och HUR man ska spara det gäller. Inte OM man ska spara.
Spara på RÄTT saker, dvs. den svåra balansgången att prioritera. Det är nog den verklighet vi alla lever i just nu.
För vem vill betala högre skatt?
Inte många - det kan jag sätta en krona i pant på.
Dessutom vinner oftast kommunen inget i längden på att höja kommunalskatten, på grund av skatteutjämningssystemet.
Att vi får en ökad andel äldre som behöver vård och omsorg eftersom många lever mycket länge, är en del av ökade kostnader, men inte hela sanningen. Självklart ska våra gamla ha den vård och omsorg de behöver. Men man måste se över HUR ibland eftersom behoven ständigt växlar. Förändringar behöver inte vara dåliga bara för att det är en förändring!
Skolorna där elevunderlaget stadigt har minskat. Behövs verkligen lika många lärare där? Svår fråga, eftersom det inte enbart är i EN klass eller i EN skola som eleverna minskar.
När mina grabbar, födda 1980 och 1983 gick i vår skola i Frödinge var eleverna inte så många. Då gjorde man om klasserna så det delvis blev en s.k. B-skola där flera klasser läste tillsammans. Med färre lärare. Det gick bra. Sedan när elevantalet ökade igen gick man tillbaka till att ha en klass per årskull.
Det var en flexibel lösning som lätt kunde accepteras och genomföras eftersom man visste att elevantalet skulle stiga igen.
I skolor där elevantalet stadigt minskar och man inte under överskådlig tid (ca 5år med antalet födda barn) kan se att elevantalet drastiskt ökar igen kanske man måste ta ett obekvämt beslut att lägga ner. Det är oftast landsbygdsskolor som drabbas. Det kan också vara svårt att få behöriga lärare till alltför små skolor.
Landsbygdsskolorna är viktiga för landsbygdens överlevnad, men där finns en smärtgräns. Det är alltid smärtsamt när en skola försvinner. Den är ofta navet i en bygd.
Sedan har vi infrastrukturen, kommunikationerna. Våra vägar, fysiska och interaktiva. Det är oerhört viktigt för alla, men inte minst för företag och boende på landsbygden att vi har farbara vägar. Att det finns allmänna färdmedel för de som inte kan köra själva.
Vägarna på landsbygden är urusla bitvis. Det är som att köra på en puckelpist på många vägar. Inte bara i kälhävningens tid. Grusvägarna är smala och dåliga. De mindre belagda vägarna uppvisar med tydlighet bristande underhåll. Bärigheten på de flesta vägarna är under all kritik.
De stora riksvägarna är så slitna, så när det regnar uppstår det fyra vattenfyllda "diken" på körbanorna, med uppenbar risk för vattenplaning.
Det är önskvärt och viktigt att Internet har tillräcklig kapacitet. Att telefoner både fasta och mobila fungerar. Så är det tyvärr inte idag. Vi gamlingar kanske nöjer oss med detta? Det gör definitivt inte den yngre delen av befolkningen. De flyttar dit där det finns bra Internet så de kan ladda hem filmer och se på TV, spela spel mm.
I min egen värld i Frödinge by ser det ut så här.
Internet ADSL via kopparkabel. Fungerar, men inte särskilt snabbt.
Internet mobilt med Telia som operatör - fungerar ibland på övervåningen i huset.
Utmärkt inne i stan. Bäst täckning på det upplevde jag när jag var i Visby!!!
Fast telefoni. Fungerar bra
Mobil telefoni- Fungerar dåligt. Min androida telefon med Telia som operatör, har ingen/dålig täckning där jag bor, men utmärkt inne i Vimmerby och andra städer.
Min jobbtelefon, en vanlig GSM telefon också den med Telia, fungerar dåligt och samtalen bryts ofta på landsbygden, även i Frödinge.
Vi har också en android mobil med 3 abonnemang. Den funkar oftast. Hemma, men inte överallt på landsbygden.
Vad kan då kommunen göra åt detta? Inte mycket med de kunskaper man har idag. Eller med den ekonomi man har idag. Den ekonomiska verkligheten för många kommuner är att pengarna inte ens räcket till det basala. Då kan man inte kosta på sig en massa extra.
Jag hoppas att det blir så och att vi kan fortsätta ha en hel levande kommun med en levande landsbygd där människor kan bo och verka!
För utan det så kommer alltfler skolor på landsbygden att läggas ned med svikande elevunderlag. Affärer och mackar, där de finns, får svårare att överleva om de får färre kunder.
Det betyder som jag ser det att man som kommuninnevånare får ta egna initiativ Att man går samman i en bygd och gör saker själva, tillsammans. Kanske kan man få bidrag till en del för att underlätta. Det gäller att samla de resurser som faktiskt finns på landsbygden i form av företagare föreningar och enskilda landsbygdsbor. Att se de möjligheter som ändå finns.
Så jag hoppas det blir god uppslutning på MÖJLIGHETS-träffen i Frödinge Bygdegård den 19 april kl 18.30!!!!
Jag ska i alla fall bege mig dit!
