Idag har vi, maken och jag, ätit en god frukost. Den tog lite längre tid än vanligt eftersom vi kom in på en del frågor som är aktuella idag.
Bl.a. kom vi in på bondekooperationen och att den är på väg att självdö.
Det beror på många saker som var och en medverkat till den långsamma döden.
Bland många andra har det varit ett mycket diffust ägardirektiv. Detta har medfört att tjänstemännen fått alltför stort svängrum. Det har idag fått till följd att de bönder som slutar med sin verksamhet inte kan få ut sina egna medlemsinsatser på grund av dålig ekonomi. Det kan röra sig om flera hundra tusen kronor i enskilda fall.
Tyvärr är det här något som upprepas även inom den kommunala sfären. Ta till exempel Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB. Där bolaget blöder pengar.
2008 gick man med dryga 3,6 miljoner i förlust, 2009 var det mer än 4,4 miljoner och 2010 omkring 6 miljoner. Vilket annat bolag kan tillåta sig så röda siffror år efter år som dessutom eskalerar. Soliditeten har dessutom sjunkit dramatiskt.
Hur kan en styrelse få sköta en sådan verksamhet med så dåligt resultat?
Vad står det i ägardirektivet? Är det meningen att kommunen ska skjuta till stora belopp år efter år?
Vad beslutades från början när man tog initiativ till detta Kulturkvarter?
Vem har nytta av att Näs finns? Vad vet kommuninnevånarna om Näs och vet de varför de ska betala för att Näs finns?
Eller är det så att Näs är till för en liten elit av kulturarbetare.
Frågar man folk ute på gatan så har de ingen aning om allt detta. Däremot tycker man att det är viktigare att man lägger skattepengarna på kommunens kärnverksamheter.
Jag håller till fullo med dem som tycker så. Kommunens första och största uppgift är att se till att det finns bra skolor, barnomsorg och bra äldre och handikappomsorg. Vi ska ha en god infrastruktur i hela kommunen så att människor kan bo och verka här.
Vimmerby Kommuns motto är Ansvar Mod & Fantasi
Det är dags att börja ta Ansvar för att barn, gamla och funktionshindrade kan känna trygghet.
Barn och ungdomar förtjänar en säker skolväg och en bra skola. De ska inte behöva gå upp till 12 km varje dag på smala och under vinterhalvåret mörka och hala landsvägar för att komma till bussen eller taxin som kör till skolan. De ska kunna få den hjälp de behöver i skolan om de har det svårt med matten eller vad det nu är. Det är inte tillfredsställande att ett stort antal av våra ungdomar går ut nian utan att vara godkända.
Inom omsorgen om våra äldre och funktionshindrade ska man spara på det mesta. Personalen springer allt fortare. De är jätteduktiga på att pussla med sina scheman för att få det att gå ihop, men det finns en bortre gräns för hur duktig man orkar vara. Och visst vill vi väl att våra gamla föräldrar ska ha det bra på sin ålderdom.
Inom socialförvaltningen med familj- och individomsorgen ser man att allt fler behöver hjälp på olika sätt. Allt fler blir utförsäkrade ur de system som staten står för - Försäkringskassa och Arbetslöshetskassa. Då finns bara kommunens system kvar som hjälp. Det kostar stora pengar för kommunen.
Det behövs Mod för att ställa detta mot annat som vi inte behöver och som vi enligt kommunallagen inte är skyldiga att tillhandahålla.
Om man inte har det modet kommer det att behövas en hel del Fantasi för att ge människorna de besked man kommer att bli tvungen att ge, så att man på ett bra pedagogiskt sätt kan förklara varför man förordar andra värden än att tillgodose barn, ungdomar, handikappade och gamla det de har rätt till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar