Angående den omtalade "sprickan" i Alliansen

Att man skriver i Vimmerby Tidning idag den 25  om att man har en spricka i alliansen är nog att hårdra det utifrån en enskild fråga.

Jag var på detta alliansmöte och min uppfattning var att alla, såvitt jag kunde erfara, inklusive kommunstyrelsens ordförande Mikael Glennfalk var överens om att det rådande ekonomiska läget i kommunen inte tillåter fler dyra investeringar inom den närmaste tiden. Man har  t.ex. byggt ny förskola, Lunden, och håller på att bygga ett stort äldreboende vid cirkusplatsen. Även att iordningställa industritomter invid Ceos och på Krönsmon kostar en hel del.
Att man ändå bör göra en ny utredning, var man också överens om,  om vad det kan kosta att bygga ett nytt s.k. Trygghetsboende eftersom den utredning Vimarhem AB gjorde i våras inte föll i god jord.
Detta för att se om det ändå är genomförbart, oavsett VEM som står som byggherre.
Alla de fyra Allianspartierna var överens om att man behöver Trygghetsboenden i Vimmerby kommun. Och att man behöver fler lägenheter för äldre i Tätorten Vimmerby.
Även om många äldre på landsbygden helst vill bo kvar i den närmiljö de bott i när de flyttar till ett äldreboende.
I en artikel i Vimmerby tidning den 2 mars 2013 skriver de:
"Kommunens egen skulder ligger i dag på 286 miljoner, men ska höjas till 320 miljoner nästa år. Samtidigt bli kommunkoncernens totala skuld nära 1,3 miljarder. Men då ligger närmare en miljard av det hos de kommunala bolagen. Men kommunen står i borgen för hela kakan.
Uppdelat på varje kommuninvånare blir det 81 737 kronor för hela koncerns lån, och 20 775 för kommunens egna lån på 320 miljoner."

Inte undra på då att man som fritidspolitiker vill dra lite i investeringsbromsen.

En personlig reflektion är att utifrån min egen erfarenhet och ekonomiska kunskap så skulle vi aldrig låna "över skorstenen"  i mitt och makens företag .

Vi skulle också, om vi skulle investera i något nytt, göra en ordentlig kalkyl/ekonomisk utredning med värsta scenariot för att se om vi överhuvudtaget har råd med investeringen. En kalkyl måste gå ihop oavsett hur gärna man vill göra investeringen. Det går inte att hoppas på att någon annan ska betala ens skulder.

Som fritidspolitiker kan det vara svårt att inse när man når toppen på skorstenen, d.v.s. hur mycket lån orkar en kommun med eller för den delen kommunens bolag? Som ägs av kommunen.

Det skulle inte förvåna mig det allra minsta om det rödgröna blocket försöker göra en Valfråga av detta med Trygghetsboende.

Söndagsfunderingar om offentlig upphandling med mera

Har just avslutat söndagsfrukosten tillsammans med maken. Idag tog det en och en halv timme. Inte för att vi äter så himla mycket utan för att vi hade en hel del att diskutera om stort och smått.

Till småttigheterna hör det lokala läget i kommuner i allmänhet och vår egen kommun i synnerhet. Det som diskuterades mest idag var hanteringen av det så kallade ”Trygghetsboendet” och hur man behandlar Vimarhem AB.

Även Lagen om offentlig upphandling fick några minuter av vår diskussion. Att kommuner i allmänhet inte har den kunskap som krävs för att göra en gedigen upphandling oavsett vad den handlar om har nog tyvärr bekräftats gång efter annan.

Skulle inte tro att en privat aktör skulle agera med lika lösa boliner. Ta en sådan jätte som IKEA till exempel. Ingen människa tror väl att de gör upphandlingar med sina entreprenörer och leverantörer utan att kontrakten är vattentätare än en rymddräkt.

Där finns inga utrymmen för några "ojsan" eller "hoppsan, det tänkte vi inte på".

Vi diskuterade utifrån hur man driver ett företag. Vårt företag är visserligen otroligt litet i jämförelse med IKEA, men vi har i gengäld otroligt begränsade marginaler jämförelsevis.

Om vi ska köpa en maskin så säger vi inte till maskinfirman att vi har X antal kronor att handla för. Ge oss en maskin till det priset.

Nej vi besöker och ringer till en hel drös olika maskinfirmor där vi lämnar en specifikation på ALLA de egenskaper och prestanda maskinen ska ha som vi eventuellt ska köpa . Ett underlag.

Därefter får maskinfirmorna räkna på det och ge oss förslag på maskinens egenskaper, pris och leveransdatum.

Efter några turer till där vi kommunicerar med de som verkar mest intressanta kan vi kanske slå till och skriva kontrakt. Där allt finns med. Från maskinen med ev. extrautrustning, leveransdatum till serviceschema och sist men inte minst priset och hur och när betalningen ska ske.

Nu vet jag att en kommun inte kan göra precis som ett vanligt företag, eftersom LOU, Lagen om offentlig upphandling gäller, men det hindrar inte från att skriva in i upphandlingsunderlagat alla de olika saker och processer man kan förutse eller befara.

Det gäller för en kommun att ha både ”hängslen och livrem”, för det är absolut säkerställt att det inte är på själva upphandlingskontraktet som företagen, entreprenörerna, uppdragstagarna tjänar pengarna.

Det är på allt det som tillkommer utöver det som finns med i kontraktet. För man KAN inte förutse precis allting.

Men man gör klokt i att lyssna på de som har kunskap och erfarenhet.

Att tänka efter före.

Annars står man där med eftertankens kranka blekhet.

Som kostar kommuninnevånarna en hel del.