Översiktsplaner en viktig del av demokratin

Det har varit en del diskussioner angående Vimmerby kommuns Översiktsplan.
Den senaste gjordes färdig 2007, under förra mandatperioden.
Det är nu sju år sedan.
Enligt Boverket bör man se över den varje mandatperiod och ev göra fördjupningar där man anser att det behövs.
Man kan spekulera i varför det inte blivit gjort något förrän nu under denna mandatperiod, men vi får vara glada att man nu har tagit tag i frågan.
Att man först koncentrerar sig på tätorten kan jag till viss del förstå eftersom det varit ganska turbulent med alla nya ideer när det gäller planområden, vilka inte alltid stämt överens med gällande ÖP.
Om det finns inskrivet i Översiktsplanen att ett visst geografiskt område lämpar sig för exempelvis bostader, underlättar det när man ska planlägga området mer specifikt.
Sedan har det funnits det de som gjort gällande att det inte händer något i resten av kommunen, så man behöver inte ändra så mycket i den del av Översiktsplanen som gäller för landsbygden och kransorterna.

Då kan man kontra med: Varför har det inte hänt så mycket på landsbygden?
Är det ointressant ur utvecklingssynpunkt eller är det helt enkelt så att man från medborgarnas sida är nöjd?
Jag tror inte riktigt på det senare med tanke på det engagemang bland landsbygdens folk man har sett under de senaste två åren för att genom ett stort projekt, ta fram förslag till Lokala utvecklingsplaner.
I december blev de Lokala utvecklingsplanerna, LUP 2013. för kommunens alla delar i kransorterna och landsbygden klara.
Alla som engagerat sig i dessa Lokala utvecklingsplaner vill något med sin bygd.
Det är olika i olika delar av kommunen. Behoven är olika. En hel del i dessa Lokala utvecklingsplaner kan man lägga in i en Översiktsplan.
Det gjordes på ett bra sätt 2007.
Det behövs en Översiktsplan även för landsbygden. Särskilt eftersom man antagit nya LIS-planer sedan förra ÖP vilket öppnat upp för nybyggnation på attraktiva strandnära platser på landsbygden.
Nu ska Vimmerby kommuns landsbygdsberedning lägga fram ett förslag hur man kan lägga upp arbetet med detta. Förslaget ska presenteras på Kommunfullmäktiges möte 31 mars. Därefter ska det ut på en remissrunda för i nämnder och partigrupper. I Juni ska sedan ett beslut fattas om när man ska göra en Översiktsplan och om/hur man kan lägga till de lokala utvecklingsplanerna till den.

Som landbygdskämpe och centerpartist ser jag fram emot en ny ÖP med LUP och önskar alla som arbetar med detta lycka till!

Läs gärna mer på Boverkets hemsida om Översiktsplaner

Läs också om den nu gällande Översiktsplanen och om arbetet med den nya på Vimmerby kommuns hemsida

Fria Sjukresor – en likställdhetsfråga?

Har funderat en stund, efter att ha läst en del inlägg på en sida på Facebook och i tidningar mm .

Vill också, för att inte missförstånd ska uppstå, meddela att jag inte konfererat om detta med mina partikollegor.

Detta är helt och hållet mina egna personliga funderingar.

Rättvisan och likställdheten när det gäller kostnaden för sjukresor.

Hur är det ställt med det?

Det kostar 100 kronor enkel resa om man inte kan åka buss eller tåg.

S.k. serviceresor (personbil/minibuss och specialfordon) Det kostar lika mycket i hela länet oavsett hur långt eller kort man åker. Och då får man åka från hemmet till sjukvårdsinrättningen.

Jag kan tycka att det kan kännas onödigt dyrt med 100 kronor om man bara ska åka en liten bit för Serviceresa/sjukresa, men jag antar att de som ska åka från exempelvis Virserum till Västervik (Kostar 96 kr med buss med byte i Hultsfred och ev. i Vimmerby) kan känna sig tacksamma för att de inte behöver betala mer än 100 kronor för sin Serviceresa/sjukresa. 200 kronor tur och retur.

Den anropsstyrda närtrafiken i Vimmerby kommun som för landsbygden går, måndag - fredag, till och från stan en gång per dag, där man kan åka med taxi, kostar lika mycket som en kollektiv bussresa. I mitt fall 36 kronor enkel resa.

Tror inte att KLT bryr sig om VAD man gör i stan egentligen om man åker med närtrafiken, men man får då givetvis gå till vårdcentralen själv, från "hållplatsen" i stan som, enligt tidtabellen, finns vid "hälsocentralen"! Dessutom måste man ha en tid för läkarbesöket så man hinner med detta innan närtrafiken går hem igen. I mitt fall har jag två timmar på mig , eftersom beräknad ankomsttid till Vimmerby C är kl 9.45 och avgång mot hemmet från Vimmerby C är 12.00.

Det står inget i tidtabellen när man är vid hållplatsen vid hälsocentralen.

 

Skulle, med den erfarenhet jag har av sjukvården, inte tro att jag skulle hinna.

Det är dessutom inte det optimala om man är rörelsehindrad eller sjuk.

I synnerhet om man är rullstolsburen och det är snömodd på trottoarerna!

(Undrar om närtrafiken tar med rullstolsburna?)

Man kan också undra varför det i mitt fall ska kosta drygt tre gånger mer om man åker till sjukvårdsinrättningen med Serviceresa/sjukresa i stället för med närtrafiken?

Den som är skapligt frisk och kan åka buss/tåg till läkarbesöket gör det dessutom alldeles GRATIS. Man kan skicka in biljetterna om man inte haft tid eller möjlighet att beställa sin sjukresa i förväg eller fått dem som kupong med kallelsen.

Kanske vore det mer likställt om det kunde kosta lika även för de mest utsatta?

Att man ska ha ett läkarintyg på att man behöver åka Serviceresa/sjukresa är väl ganska självklart. Ett intyg där det står att man är i behov av detta borde vara enkelt att ordna.

Om man nyttjar Serviceresa/sjukresa akut borde man få ut kostanden i efterskott när man kan visa ett läkarintyg.

Så här står det bland annat på KLTs hemsida

”

Landstinget ersätter alltid sjukresorna efter billigaste möjliga färdsätt. Med buss och tåg åker du gratis. I första hand använder du den kupong som följer med din kallelse. Kupong och legitimation visas för chauffören.

Har du ingen kupong betalar du resan och får ersättning i efterhand. Då ska du skicka in en reseblankett, som du får från vårdenheten du besökt, tillsammans med biljetten.

Skicka till:
KLT sjukresor
Box 54
579 22 Högsby

”

Läs mer på KLT:s hemsida om http://klt.se/Serviceresor/Sjukresor/

Tidtabellen för närtrafiken hittar du också på KLTS HEMSIDA

 

VAR finns likställdheten här?

VILKA kan nyttja de "fria" resorna?

 

Detta var som sagt mina alldeles egna funderingar kring ett ständigt aktuellt problem.

 

Eva i Frödinge

 

 

 

 

Svenskproducerad mat ger jobb i Sverige

Har mycket tid att fundera på när jag har svårt att sova om nätterna. Men det är svårt att få ner tankarna i ord.

Funderade på detta med hamburgare (eftersom det varit en sådan debatt om en viss kedja) och hur det är ställt med de stora hamburgerkedjorna. Var kommer deras råvaror ifrån?

Gick in på två av de störstas hemsidor och kollade lite, vilket är helt och hållet min egen ovetenskapliga undersökning i all enkelhet.

MAX, (som är ett svenskt företag), skriver så här på sin hemsida:

"Max är den enda rikstäckande hamburgerkedjan som har svenskt nötkött, svensk kyckling och svenskt bacon i sina produkter."

Mc Donalds, (som är ett multinationellt företag) skriver så här på sin hemsida:

” ...tyvärr finns det idag inte tillräckligt med svenskt nötkött för att möta vår efterfrågan. Så i dagsläget samarbetar vi med Scan och även med OSI Group i Polen som har ett kött av precis lika hög kvalitet, och som är lika noggrant kontrollerat på alla nivåer i leverantörs-kedjan.” ” Ursprunget på kycklingen är dels dansk men även europeisk och brasiliansk”

Det är bara det att om de köpt svensk kött från början hade det funnits tillräckligt med råvaror.

Men min egen reflektion blir då att eftersom Mc Donalds använt/använder importerat kött i sina hamburgare så har lönsamheten för svenska köttproducenter minskat vilket gjort att många köttproducenter slutat.

Jag vet vilken kedja jag skulle välja mellan dessa två, om jag fick för mig att äta hamburgare. Fär att inte tala om kycklingen...

Så kan det gå när man får fundera en stund. Oavsett momsen... 

Svenskproducerad mat ger jobb i Sverige.

Fritidsintressen mot skola barnomsorg och äldreomsorg...

Med risk för att bli påhoppad av diverse hockeyfans sticker jag ut hakan en smula!

Jag är positiv till att det bedrivs föreningsverksamheter på många olika nivåer i vår kommun. Jag vet att det läggs oroligt många ideella arbetstimmar inom föreningsrörelsen.

Jag vet också att det är bra för de ungdomar som är intresserade av just den föreningsverksamhet de tillhör att föreningarna orkar driva den verksamhet man har. Att föreningar kan behöva kommunalt bidrag för att det ska gå runt.

Behoven kan ändå se väldigt olika ut.

De största inom idrotten i vår kommun torde vara fotboll, hockey och ridsport, utan inbördes ordning. Jag vet inte alls hur många ungdomar som finns med i respektive grupp. Men det finns otroligt många fler som jobbar med ungdomar.

Läste idag att sportchefen för Vimmerby Hockey uttalat sig i radion om den i hans tycke dåliga ishallen i Vimmerby. Kan hålla med om att det inte är OK att taket läcker, men om jag inte är felunderrättad, så är det på gång att detta ska ses över och åtgärdas.

Vimmerby Hockey vill ha en bättre och större ishall. Man har lämnat in förslag till kommunen på hur man vill att det ska se ut. Antar att de vill att kommunen ska betala kalaset också.

Jovisst, det är lovvärt, men då får de kanske se om de kan ordna sponsring från företagen, eftersom Vimmerby kommuns ekonomi är ansträngd till det yttersta på grund av grundläggande orsaker.

Bland annat byggande av nytt äldreboende och förskola, iordningsställande av industrimark och utbyggnad av bredband för att nämna några stora investeringar. Därtill kommer löpande drift och underhåll av skola, barnomsorg, äldreomsorg, gator, vägar (Vi kan ju bara nämna vinterväghållning som varit på tapeten i flera sociala medier), grönytor mm mm.

Lagstadgade verksamheter kommer alltid före fritidsintressen.

Jag har full förståelse för att Vimmerby Hockey siktar mot högre divisioner. Det är bara att önska dem lycka till.

Kommunen har dock bara en "pennigasjö" att ösa ur och den ska räcka till otroligt mycket.

Vimmerby Hockey har redan kommunalt stöd i form av föreningsbidrag, så som många andra föreningar har. De ligger definitivt inte i botten av den kategorin.

Har också hört att våra två stora skolor i Vimmerby, AL och Vimar, är i stort behov av renovering och upprustning på grund av eftersatt underhåll.

Den som kan övertyga mig om att en ny/bättre ishall är viktigare än en fräsch skola, en bra äldreomsorg, bra förskolor och en bra och framkomlig infrastruktur är välkommen att höra av sig!

 

Antar att Vimmerby Hockey får ställa sig i kö, eftersom det redan finns ett antal föreningar som aviserat att de behöver hjälp med investeringsstöd.

Artikel och ljudklipp från Radio Kalmar idag den 3 januari:

 

 

FATTIGDOM ÄR INGET NYTT PÅFUND!

Det pratas väldigt mycket om att tiggeriet har ökat i vårt land.

Jag har själv sett att det blir allt fler som sitter utanför varuhus och andra platser där det passerar många människor.

Att många människor blir utslagna och fattigdomen breder ut sig skrivs det mycket om. Att många därför tvingas bo i gamla husvagnar och skjul.

När jag var barn på femtiotalet fanns det kvarter där bostäderna var gamla och inte hade särskilt hög standard, men även fattiga människor hade råd att bo där. Ibland delade flera vuxna på en liten lägenhet. Ibland kunde man hyra rum hos någon som inneboende.
Ungdomar delade ofta på ett rum för att ha råd.

Vår familj bodde på "gamla norr" i Västervik. Där bodde många "mindre bemedlade" människor då. Det fanns otroligt många barn i de kvarteren. Många äldre som hade det väldigt knapert.

Vi bodde först i ett rum och kök, efter några år fick vi ett rum till när familjen växte. Det fanns vedspis och kallvatten i kranen i köket. Mor värmde tvättvattnet på spisen. Vi barn fick bada i en bleckbalja på köksgolvet. Rörspisar och kakelugnar fanns för att hålla varmt med på vintern. Gemensam toa (vattenspolande) ute på gården, så vi hade nattpotta eftersom vi inte kunde eller ville gå ut på natten.

Sådana boende finns inte idag. De gamla husen är sedan länge antingen rivna eller restaurerade till fina gamla kulturhus, där bara de som har det bättre ställt har råd att bo.

Jag säger inte att vi ska tillbaka till den fattigdom som rådde då, men ibland blir standardhöjning av bostäder, även allmännyttans, till något som gör det omöjligt för de med små inkomster att hyra där. Det borde finnas olika standard på bostäder för olika plånböcker.

I den bästa av världar skulle det inte finnas fattiga som tvingas tigga för att få ihop några kronor till livets nödtorft, men så ser inte världen ut idag.

Vi är alla olika och har olika förutsättningar. En del lyckas hitta ett bra jobb med hyfsad inkomst, andra har inte turen med sig hur de än försöker.

Jag tycker nog att jag själv haft turen med mig i livet även om det ibland gått på vindlande krokvägar för att komma dit där jag är idag, men jag glömmer aldrig hur det är att vara fattig och vara tvungen att vända på vartenda korvöre.

I slutet av sextiotalet och de första åren på sjuttiotalet levde jag som man brukar säga "Ur hand i mun".
I mitt minne finns tydligt inetsat hur jag hade det.

Att behöva gå till socialen för att få pengar till mat och hyra.
(Minns att jag fick totalt 570 kronor per månad när första flickan var nyfödd och behövde blöjor och mjölkersättning. Det skulle räcka till både hyran på 159 kr/mån el mm och hushåll)

Att inte ha råd att köpa nya kläder till barnen, när de behöver.

Att vara nödsakad att handla begagnade kläder på myrorna eller tigga av andra,  för att sy om till barnen.

Att ”trolla med knäna”  för att få ihop mat till hela månaden.

Att aldrig, aldrig kunna unna sig själv någonting.

Att vara tacksam om man får ett par begagnade skor av någon när de gamla ramlat i bitar.

Att få en sliten, men hel, kappa av någon som köpt en ny.

Att känna hålet i bröstet när gråten kryper över en innan man till slut somnar om kvällen.

 

Att knappt våga gå ut för man tror att "alla" ser hur man har det.

 

Det glömmer jag ALDRIG!

När jag sedan hade turen att få ett arbete på Electrolux 1972 var jag himlastormande lycklig! Jag kunde äntligen känna ett egenvärde och att jag kunde klara mig själv och mina flickor.

Var rädd om din lanthandel!!

Såg debatten på SVT i går kväll den 4 november om den s.k. butiksdöden. Jag blev lite upprörd.

Två äldre herrar som nog inte bor på landet. Den ene upprepade som ett mantra om vård, skola , omsorg som motsats till lanthandeln. Han visste nog inte mycket mer om landsbygden än att det växer gräs och träd där. Den andre var väl mer för stöd till lanthandeln på något sätt, men hur framkom inte.

Men inte heller han sa något om att det är de stora grossistdrakarna som lanthandlaren köper sina varor ifrån som är de verkliga bovarna. De tar nämligen extra betalt för att köra ut varorna på landet.

I ett annat inslag intervjuades en lanthandlare. För honom var det billigare att åka till stormarknaden och handla vissa varor än att skicka efter dem från grossisten. Då är något väldigt väldigt fel!

Om lanthandeln lägger ner så tar det bara något/några tiotal år så kan de lägga ner skolan också om det finns en vill säga.
Och vården på landsbygden den finns väl inte på så hemskt många ställen?
Omsorg om de gamla finns redan genom hemtjänst.

Såg dessutom ett inslag där en dam sa att hon åkte flera mil för att handla i en större affär för att det var för dyrt att handla i lanthandeln.

Hallååå!

Men resekostnaden då? Räknas inte den?
Har försökt jämföra genom att beräkna kostnaden för samma varor i butiken i stan som i "min" lanthandel. Mest vanliga varor som bröd smör pålägg mjöl mjölk kaffe toapapper osv. Båda affärerna tillhör samma koncern ICA. Jag "handlade" för ca 500 kronor och det blev ca 8 kronor dyrare i lanthandeln.
Jag körde tre mil och min bil drar ungefär 0,8 l per mil när jag åker till stan. 3 mil totalt och 14,80 kr per liter  blir nästan 45 kronor bara i bensinkostnad.
Så INGEN kan övertyga mig om att det blir dyrare att handla i lanthandeln.
Jag handlar dessutom ett par tre gånger i veckan. Minst. 12 - 15 ggr per månad. Det skulle gå åt ganska mycket bensinpengar...
Ska göra om jämförelsen igen om någon vecka. Nästa gång jag har ärende till stan.

Sedan kan det ju vara så att inte allt jag vill ha finns i lanthandeln och jag därför tvingas åka till stan och handla ändå, men det är en annan femma det. 
En liten lanthandel kan ju inte förväntas hålla samma sortiment som en jättestor affär inne i stan.

Så om man ska göra något för lanthandeln och en levande landsbygd ska man i första hand handla i sin affär och kanske försöka påverka de stora grossisterna att de inte ska ta ut dessa högre avgifter från de lanthandlare man kör ut varor till. Man kan också tala väl om sin affär, när man träffar andra.

Nu ska jag åka och handla lite i affären och passar då på att tanka på macken också här i Frödinge!

Var rädd om din lanthandel!
Den är navet i din bygd!
Det är väl värt någon tia per gång du handlar att den finns kvar!

Ungdomarna i Vimmerby vill ha Prao

När politiker och tjänstemän träffade ungdomarna på stadshuset i Vimmerby tillsammans med Vimmerby Ungdomsråd, tisdagen den 8 oktober, efterfrågade ungdomarna de borttagna Praoveckorna. Den ena skolans högstadie hade Temaveckor, där de kunde fördjupa sig i olika ämnen medan den andra skolan inte hade det.
Jag kan tycka det är olyckligt att det är olika på de båda skolorna!

 Kanske kunde man i Vimmerby kommun ta efter ett projekt man har i Bredängsskolan utanför Stockholm, med en modell med Temaveckor där man även gör studiebesök på företag. En slags kombination där eleverna får en glimt av företagets verksamhet samtidigt som man fördjupar sig i olika yrken under Temaveckorna.
Naturligtvis på BÅDA skolorna!
I tidningen Metro har de en artikel om detta.

Länk till artikeln i Metro