Nätet dras åt...

”Tålamod är en konst man förvärvar”,  sa mormor.

Telia skrotar kopparnätet, men har ännu inte kommit till vår bygd.

Jag har i dagarna varit utsatt för att mobila nätet inte fungerat. DVS min kontakt med nätet, eller Internet som det ju heter. Jag bor mitt i Frödinge by.

Här i den avkrok av cybervärlden som heter Frödinge är underlaget, det ekonomiska, av så ringa karaktär att man från min Internet- och mobil-leverantör Telia inte ser det som världens viktigaste att jag har en bra uppkoppling vare sig på mobilt bredband eller mobiltelefon. Det har alltid varit dåligt men nu under juli har det varit mer eller mindre obefintligt.  Att prata eller surfa i mobiltelefon där jag bor är riktigt svårt, inte omöjligt, men nästan. Om någon ringer till mig måste jag gå ut ur huset och ställa mig på en viss fläck och stå alldeles stilla medan jag pratar – om jag hinner innan samtalet bryts. Har ringt Telia otaliga gånger och de lovade att det skulle vara reparerat den 2 augusti.  Jag har en modern ”android” mobil privat och en vanlig ”gammaldags” två år gammal i jobbet. Det är lika dålig täckning på båda två här i Frödinge. Åker jag till stan, Vimmerby är täckningen alldeles utmärkt på båda två.
Maken som har en bra mobil har jour i arbetet ibland och nu i sommar har det hänt att man inte fått tag i honom på mobilen med följd att de har ringt på hemnumret och frågat varför han inte svarar. Det kan man säga är mycket allvarligt. Det är nu den 3 augusti och det har inte blivit mycket bättre, inget som märks i alla fall.

Jag har idag både fast och mobilt bredband från Telia. Och mobil och fast telefoni även det från Telia. Det fasta bredbandet funkar för det allra mesta. Det är s.k. ADSL genom telefonjacket via kopparkabel. Det kopparnät som Telia håller på att skrota eftersom det är så ålderdomligt att man ”har svårt att hitta reservdelar”. Sägs det i alla fall. Konstigt eftersom i stort sätt all fast telefoni går via kopparkabel i världen. Om det inte är trådlöst eller fiber.

Trådlöst, mobilt bredband som jag har både privat och i jobbet funkar väl om man har världens tålamod. I måndags kväll skulle jag t.ex. ladda hem en uppdatering till mitt jobbmodem. Det tog mer än en timme, det vet jag eftersom jag gav upp väntan och lät datorn jobba själv medan jag gick och lade mig.

På morgonen var det klart. Jag installerade uppdateringen och tro det eller ej men hastigheten ökade inte det minsta. Inte förrän jag letade upp en förlängningssladd till USB-modemet, ”dongeln”, och hängde upp den i skrivbordslampan, så ökade hastigheten något.

Hur kan jag då veta det? Jo jag använder mig av bredbandskollen.se där det finns ett utmärkt test.

Jag fick upp en ”enorm” hastighet.

Resultatet blev

Hastighet nedladdning: 0.76 Mbit/sek

Hastighet uppladdning: 0.45 Mbit/sek

Omdömet blev ”Dåligt mätresultat”.

Då hade det ökat från tidigare nästan noll.

Det som irriterar mest och som verkligen tär på tålamodet är när man ska koppla upp sig. Då får man lite olika svar som resultat.

Inget nät – en ganska vanlig upplevelse.

Uppringningen misslyckades – försök igen – är ännu vanligare.

Att man blir utkastad eller nerkopplad efter ca två minuter är också ganska vanligt.

Är man då igång med att betala räkningar på sin Internetbank kan man verkligen hålla sig för skratt eftersom man då blir utslängd från den sidan i och med att uppkopplingen bryts. Man får vara så god att börja om från början, med inloggning och har man otur så har allt man skrivit in ”försvunnit” och man får börja om från början.

I mitt arbete – jag jobbar hemifrån åt Hela Sverige ska leva, Länsbygderådet i Kalmar län - ingår att uppdatera något som heter ”Bygdebanken” en del av Hela Sverige ska levas hemsida som rör de lokala utvecklingsgrupperna/föreningarna i Kalmar län, Ca 170 st i dagsläget.

Dessutom ska jag uppdatera Länsbygderådets hemsida.

Det innebär att jag via ett mobilt modem ska försöka göra detta. En ganska omöjlig situation.

Jag ska också maila och ringa till våra medlemmar, vilket är ganska svårt när mobiltäckningen meddelar att det endast går att ringa nödsamtal.

Jag har nu under senaste tiden lånat ut mitt privata fasta bredband och vår privata telefon för att överhuvudtaget kunna jobba.

Jag vill också kunna välja att se TV genom bredbandet.

Jag längtar efter den dagen när jag sitter på en säker snabb fiberlina och den mobila täckningen fungerar tillfredsställande. Hoppas mitt tålamod inte är slut innan dess.  Men ännu har vi kopparkabeln kvar så vi kan sköta vårt företags affärer via nätet i alla fall. Det skulle vara totalt omöjligt med endast mobilt bredband.

Annars blir jag väl tvingad att hyra ett kontor inne i Vimmerby för på landsbygden kan man tydligen inte bedriva verksamhet med dagens moderna teknik.

Detta blogginlägg har jag givetvis lagt ut med det fasta ADSL bredbandet.

Facebook och skåpsstädning

Blev inbjuden av sonen till en ny community. Google+. Den ska väl vara som en konkurrent till fejsboken. Det verkar som om en del tröttnat på FB. Där har kommit in så mycket konstigt. Det har också hänt att man fått virus om man klickat på länkar i FB av ren nyfikenhet. Det gör att många blir försiktiga och dessutom har man annat för sig än att fastna i Facebookträsket.

Som att skirva blogg t.ex.

När det är sommar och solen skiner vill jag vara ute så¨mycket som möjligt. När det regnar måste jag göra det jag inte gjort när solen skiner.

Hushållsarbete är en aldrig sinande ström av sysslor. Om man vill kan man hålla på hela dagarna med denna otacksamma gärning.
Nu är ju inte jag den som städar ihjäl mig precis, men ibland måste man ta sig själv i kragen och dra ett par drag med snabeldraken,
Brukar städa köksskåpen ordentligt varje sommar. Även de skåp där man förvarar de grejor man sällan använder.
Varför sparar jag på alla gamla plastbunkar? Det är risk att de rasar ut när jag öppnar skåpsdörren.
Ett fenomen som alltid uppstår i mina skåp är att det finns fler lock än burkar. Ta glassbyttorna. Jag har väl ett tiotal glassbyttor men där finns säkert tjugo lock.
Eftersom vårt kök är ganska högt i tak (2,70 m) innebär det att överskåpen är ointagliga för mig som bara mäter 162 cm i strumplästen. Och vid mina år ska man inte klättra för mycket har man talat om för mig. Då kallar jag på min make som är 30 cm längre och har betydligt längre armar, med en avundsvärd räckvidd.
Eftersom maken arbetar från bittida till sent återstår endast helgerna för den hjälpen, och vem har lust att städa skåp när barn och barnbarn tittar in.
Inte jag i alla fall. Så överskåpen får nog vänta...

Att umgås med nära och kära är väl livets kärna?

Hur man får en ny soffa med lite list och tålamod

Söndra och härska (latin divide et impera) är en angreppsmetod, problemlösningsmetod respektive krigföringsmetod som går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget.

Det är en procedur vi använder oss av lite till mans eller kvinns för den delen när vi vill ha resultat längre fram. Inte minst inom politiken.

Men även hemmavid är det synnerligen användbart.
Det är särskilt effektivt när man ska försöka påverka maken om något man i förväg vet att han inte är så där himla förtjust i. T.ex. om man vill ha en ny soffa där hemma.
Då börjar man med att påpeka att den soffan man har är si eller så gammal. Och tänk att den håller än... Fast den börjar nog bli lite lite sliten.
Efter ett litet tag börjar man prata om hur bra det skulle se ut om  man kunde klä om soffan eftersom den nog fått en och annan fläck av barn och barnbarns framfart.
Sedan säger man ingenting under några veckor.
Tar bara en trasa och något medel som luktar lite starkt och försöker "tvätta bort " en fläck då och då lagom innan sportnytt på TV och meddelar maken att han tyvärr inte kan sitta just där eftersom man nyss försökt städa bort fläcken.

Sedan nämner man att man kanske skulle ta tag i det där med att klä om soffan, och föreslår i samma andetag att maken kanske kan ringa runt till tapetserarverkstäder och fråga om priser.

Eftersom man vet att maken absolut inte kommer att göra det så är det ingen risk.

Efter några veckor, helst en lördag vid frukosten frågar man om han ringt.

Sedan föreslår man att man kanske ska åka runt till någon eller några möbelaffärer och titta på soffor för att få inspiration inför den nya klädseln.

Sagt och gjort, man åker till ett par, tre olika möbelaffärer.
(Givetvis har man som strateg redan varit där och spanat och väljer ordningen på rundturen. Som ska sluta i den affär där man redan sett ut en lämplig ny soffa)

Väl inne i affärerna så provsitter man några lämpliga exemplar och därefter frågar man expediten om han/hon vet vart man ska vända sig för att få en soffa omklädd. Och om de vet hur mycket det kostar.
(Det har man givetvis också tagit reda på i förväg så man kan lägga in ett förslag när expediten tvekar).

Eftersom det visar sig att det är väldigt dyrt att klä om den gamla soffan, ja rent av lika dyrt som en ny, bestämmer  maken där och då att det är kanske lika bra att köpa en ny!
Han är nu ganska trött på att åka runt till möbelaffärer.
Då tvekar man lite, men bara lite och nämner ordet IKEA.
Att han då blir säker på att han ska bestämma i den här frågan kan alla vara övertygade om. Han hatar IKEA.
Alla är nöjda, inte minst maken som fått bestämma än en gång.

Soffan i salen är ett åbäke som snart fyller 30 år och som är hopplöst nersutten.
Ska lägga upp en strategi som jag hoppas ska ge utfall lagom till jul.
Och nejdå maken läser inte några bloggar.

God söndag på er alla.

Host host!

Idag har jag varit hemma hela dagen och försökt kurera min hosta. Hostade hela natten. Framåt småtimmarna satt jag på sängkanten och somnade. Bäddade upp med en massa kuddar i soffan i stället så jag mer eller mindre satt och sov.
Det är ju tusan att man inte kan få slippa den här infernaliska hostan.
I kväll skulle jag ha varit på gruppmöte.
Först en stund med Centerpartiet sedan med Alliansen. Fick avstå eftersom jag är helt slut.
Det var ett extramöte med anledning av Vimmerby kommuns budget. Viktiga frågor. Alla nämnder har fått sparbeting och föreslås få minskade ramar. D.v.s. mindre med pengar att använda.
Jag är ledamot i omsorgsnämnden. En riktig "sorgenämnd" som verkar gå med underskott även detta år, liksom i fjol. Pengarna räcker inte.
Hur ska man då kunna minska budgeten? Hur ska man kunna få mindre pengar att räcka när behovet bara öäkar?
Jag bara frågar.
Jag vet att våra duktiga killar och tjejer ute i verksamheten jobbar häcken av sig och försöker slå knut på sig själva för att få scheman att gå ihop så de inte behöver ta in vikarier "i onödan". Både omsorgen om funktionshindrade och äldre är personalkrävande. Det behövs många händer för att brukarna ska kunna leva ett gott liv.
Det finns lagar som styr verksamheten Socialtjänstlagen SoL och lagen om särskilt stöd LSS. Det finns kriterier som brukare måste uppfylla för att få hjälp efter den ena eller den andra lagen.
Uppfyller brukaren de kriterierna har omsorgen bara att leverera den service och det stöd som brukaren har rätt till. Självklart att de ska få detta.
Tycker jag och många andra.
Om man inte verkställer inom en viss tid får man som kommun betala ”böter” motsvarande det belopp omsorgen skulle ha kostat.
Visst kan man effektivisera och omstrukturera, men om man gör det hela tiden så får våra anställda ingen arbetsro. Och när blir det effektiva ineffektivt?
Ibland får man ta ett steg tillbaka, när ett förslag till besparing visar sig inte vara så himla bra.
Ta detta med förslaget om sammanslagningen av hemtjänstområden. Det var nog bra tänkt, men när man fick tänka lite till så blev det inte så, utan man gör lite grann av det. De berörda områdena får samarbeta mer och jämka sina scheman.
Då kan det bli bra för alla, inte minst för brukarna. Visst, man sparar inte lika mycket pengar som det var tänkt, men personalen får en drägligare arbetssituation, vilket de är väl värda.  Den största besparingen hade varit om man kunnat gå ur ett hyreskontrakt, men det löper på hela 2012 ut så där kunde man ändå inte spara det man tänkt.

För att tala ekonomispråk Det finns en punkt där lönsamheten går över i olönsamhet om man försöker spara för mycket. D.v.s. när man når break even, den kritiska punkten.
Nu har jag nått min kritiska punkt för tiden vid datorn.
Ska ta mig en mugg te med närproducerad honung.

Nu var det ett tag sedan

Jag sitter på min kammare och "tycker synd om mig själv" idag. Hade velat åka till Yxern för årets premiärdopp. Men det går inte för nu är jag förkyld.
Inte skönt att vara ute i solen heller. Har hunnit läsa ikapp i veckans tidningar i alla fall.
Konstaterar att kommunfullmäktige fattat en del viktiga beslut för allas vår trevnad i vår lilla fina landsbygdskommun.
Jodå jag har fullt förtroende för de som är förtroendevalda till att få besluta över hur våra skattepengar ska användas i vår kommun.
Jag tror att de fattar kloka och väl avvägda beslut. Att man haft rejäla genomgångar innan och att en del ärenden varit ute på remiss i olika instanser. Att det fått tagit den tid som behövs. Så att alla de 49 ledamöterna i Kommunfullmäktige kan fatta kloka bra beslut. På demokratiska grunder.

Jag hoppas och tror att alla som är inblandade fått det rådrum de behöver för att sätta sig in i alla viktiga frågor.

Det är inte lätt. Det ska det inte vara heller. Att en gång per månad fatta beslut som rör kommunens verksamheter. Både stora och små beslut. En del får långtgående konsekvenser.
 
Ett av besluten man fattade nu senast, var att man ska lägga ut ett av de planerade vård- och omsorgsboendena för äldre på entreprenad (privat drift som en del säger). Det är välkommet att man kan tänka sig alternativa former mot det som är idag.
Fast jag har fullt förtroende för de duktiga tjejjer och killar som arbetar i omsorgen idag. Det är inte det frågan gäller.
Jag hade gärna sett att man gjort samma inom fler områden. Kanske inte först inom vård och omsorgsboendena som är ganska personalintensiva. Kanske inom ”Gata Park” som tillhör Teknik och Serviceförvaltningen idag.
Vi har ju redan entreprenörer inom barnomsorgen. Där funkar det. Såvitt jag vet.

Vi får väl se hur det går nu med vård- och omsorgsboendena. De ska väl byggas först. Sedan sker det väl en offentlig upphandling på driften?
En procedur där även kommunen kan vara med och erbjuda sina tjänster. Både som det är idag och som t.ex. Intraprenad. Sedan är det väl bästa budet som vinner upphandlingen om det nu är så man tänkt gå tillväga. Vad vet jag?

Jag vet med säkerhet att jag ska gå och ta mig en sked hostmedicin och en värktablett.

God middag!

Idag är jag lite trött

Var till Stockholm i måndags. Utbildning i uppdatering av hemsida. Ingår i mitt jobb som administartör för Länsbygderådet i Kalmar län. Tröttheten kommer oftast dag tre. Som idag då.
Tur då att jag kan ta kompledigt för att jag var på utbildning. Då får jag tid över för andra viktiga saker.
Umgås med nära och kära för att ta ett exempel.
I går kväll träffade jag yngsta barnbarnet. Hon har börjat prata riktigt mycket så man får tänka på vad man säger så att inte man säger något man inte vill att det ska upprepas.
"Små grytor har också öron"  fick jag höra när jag var barn.
Ett annat uttryck var
" Man har fått två öron och en mun för att man ska lyssna dubbelt så mycket som man talar"
Det tycks som om en del idag har två munnar och kanske ett litet öra.

Ha en fortsatt bra dag!

Eva

Glömska och tålamod

God Morgon!
Ibland undrar jag om jag bär på någon slags "glömske-gen". Hur ska man annars förklara att man från ena minuten till den andra kan glömma vad man tänkt göra. I morse skulle jag gå upp i köket, som i vårt hus är på övre våningen, och hämta en del papper som blev liggande i går kväll. Halvvägs upp för trappan stannade jag och undrade varför jag var på väg upp. Gick ner igen och började om från början så att säga. Då kom jag direkt på att det var pappren jag skulle hämta.
Detta fenomen har jag levat med hela livet. Erfarenheten har så småningom lärt mig att ta det lugnt och börja om för att fånga upp tanken jag hade innan.
Jag har många gånger fått be om ursäkt för att jag t.ex. glömt att jag lovat ringa någon. Det bara "försvinner" ur medvetandet för att dyka upp senare, ofta efter den tidpunkt man kommit överens om. Det är retfullt men det är bara att bita i det sura äpplet.
Det blir alltid värre när jag är stressad och eftersom stresstålighet inte är min starkaste sida så inträffar denna glömska oftast när det är som jobbigast. Stresskänslighet är ett av mina funktionshinder.

När jag var ung och hade alla fyra ungar hemma inträffade denna glömska ideligen. Vilket ofta resulterade i mer eller mindre irriterade utbrott från min sida. Inte alltid så lustiga för omgivningen har jag förstått.
Som tur är har jag fått en make med en ängels tålamod.
Detta tålamod har så småningom smittat av sig på mig. Jag har erfarit att man kommer mycket längre med tålamod än med irritation och frustration över att allt inte blir som man vill eller tänkt.

Jag har arbetat med barn under totalt ett kvarts sekel. Att då inte ha tålamod skulle ha varit en katastrof.
Barn behöver en tålmodig och lugn förebild. Visst kan man som vuxen få visa att man blir irriterad när barn gör något som är utanför reglerna. Och visst ska man tala om för dem när något är galet, men de måste få tid på sig att lära sig genom att begå misstag när det egentligen inte betyder så mycket. Hur ska de annars lära sig att ha tålamod. Tänk på det lilla barnet som ideligen ramlar när det försöker lära sig att gå. Det blir "fel" många många gånger innan det lyckas.

Har dagens unga vuxna fått tillåtelse att misslyckas i tillräckligt hög grad under uppväxten? Har de lärt sig tålamodets svåra konst? Har de fått lärt sig att vänta på resultatet av sina ansträngningar och önskningar?
 Jag vet inte, men hoppas att det är så. Annars kommer de ofta bli besvikna och irriterade för att allt inte går deras väg.
Undrar vad mer jag ska glömma idag? Försöker skriva upp det jag ska komma ihåg, men man har ju inte alltid tillgång till papper och penna.
Ska börja arbeta om en knapp halvtimme så nu blir det frukost.