Om min viktresa

Funderar på hur jag kunde bli så himla tjock.

Äldsta dottern Helen och jag 2014 Vikt 141 kg

Det var nog flera orsaker. Dels fick jag värk, sov dåligt, åt fel och för mycket. Ju tjockare jag blev desto mindre rörde jag mig. Det fanns tusen ursäkter till varför jag inte ville gå ut och gå. Ingen av dem (nästan) var egentligen godtagbar. Visst hade jag ont som tusan. Särskilt i ryggen. Visst hade jag problem med balansen. Och visst hade jag bensår. När de hade läkt vägde jag modiga 141,7 kg. Då fick jag tips av en läkare om magsäcksoperation. Jag fick en remiss till Västervik dit jag så småningom blev kallad. Jag passerade alla "stationer" fick göra en massa tester och blev slutligen godkänd. Fick en tid för operation. Jag hade ångest på riktigt. Jag läste allt jag kom över om magsäckskirurgi. Ju mer jag läste desto räddare blev jag. Tre dagar före ingreppet ringde jag och avbeställde. Har väl aldrig känt mig mer förnedrad än då. Sjuksystern jag pratade var riktigt otrevlig. I alla fall var det min upplevelse av samtalet. Jag storgrät när jag lagt på luren. Av förtvivlan, eftersom hon sagt att nu fick jag klara mig själv. Det fanns ingen mer hjälp att få därifrån. Av lättnad eftersom jag hade sluppit ifrån något jag visste alldeles för lite om. Tiden direkt efter var jag både lättad och deprimerad. Jag ömkade mig själv och åt upp mig de kilon jag tappat inför op. Snart vägde jag 141 kg igen. Hade jag fortsatt så hade jag säkerligen ätit ihjäl mig. Hösten 2015 sov jag allt sämre. Gick till doktorn för att få hjälp med sömnen. Han skrev ut piller. Jag fick väga mig. Jodå jag vägde verkligen 141,7 kg. Jag skämdes över mig själv. Blodtrycket var för högt. Inte mycket, men jag har alltid haft lågt tryck tidigare. Blodsockret var också lite högt sa de. Det var inget fel på ämnesomsättningen. Jag hade varit inne någon vecka innan för blodprover av alla möjliga slag. När jag gick ut från hälsocentralen den dagen, satte jag mig i bilen och åkte direkt hem. Utan piller. Där och då bestämde jag mig. Det var bara JAG som kunde göra något åt min övervikt. Jag vägde ju mer än dubbelt mot min normalvikt som de räknat ut skulle vara 66,4 kg. Det närmade sig julhelger. Jag gjorde upp en plan. Jag bestämde mig för att börja min viktresa den 6 januari 2016. Det ångrar jag verkligen inte. Startade med att ta bort allt socker, läsk, kakor och andra bakverk ur menyn.Jag bestämde mig för att bara ta en portion mat vid måltiderna.Den första månaden hände nästan ingenting. jag gick ner något kilo. Då hade jag kunnat tappa sugen. Läste om en app som man kunde ladda ner i telefonen till hjälp att räkna kalorier. NU hände det. Första veckan med appen gick jag ner över två kilo. Jag kom underfund med vad jag åt fel. Jag åt alldeles för mycket bröd, pasta och ris till exempel. Jag minskade på sådant och ökade grönsaker i stället för att bli mätt. Efter några veckor märkte jag att jag inte orkade äta så stora portioner längre. Jag minskade även på kött, i synnerhet korv och leverpastej. Nu började det fungera med dagliga intaget av kalorier. Efter ca fem månader hade jag gått ner 15 kg. Nu försökte jag gå promenader. Det hade jag inte kunnat innan. Jag minns första gången jag gick runt kyrkan hemma. Det är ungefär en kilometer. Det tog mig mer än en halvtimme. Men jag fortsatte att gå varje dag när det var bra väder. För att få bättre kondition cyklade jag hemma på träningscykeln. I början orkade jag knappt fem minuter. omkring 1 maj bestämde jag mig för att cykla tre gånger per dag, minst. Första dagen fem minuter varje gång. nästa dag ökade jag en minut per gång. Dag två likaså. Jag la på en minut varje dag så i slutet av maj var jag uppe i en halvtimme per träningspass. Jag var stolt och glad och nu kunde jag plötsligt gå längre sträckor utan större problem. Nåja, två tre kilometer någon gång ibland om jag ska vara ärlig.

Hela våren hade jag också gått på vattengymnastik en gång i veckan. Det bidrog säkerligen till att min ork blev bättre. Jag har fortsatt med promenader. Det blir inte så långt alla gånger, men flera gånger per dag och ibland lite längre ca 4-5 km. Kilometern runt kyrkan avverkar jag numer på 12 minuter, med hunden. Jag skaffade en promenadapp nu i våras där jag ser hur långt jag gått och hur fort och länge.

-44 kg 20170509

Idag har jag tappat 53 av de 75 

extra kilona.

Jag sover jättebra. Nästan för bra...Värken i ryggen och resten av kroppen är betydligt lindrigare. Jag äter INGA mediciner. (Nåja någon panodil mot huvudvärk kan det bli) Jag rör på mig så mycket jag orkar, ja lite mer ändå. Min viktresa går sakta men säkert mot målet.

Nästa delmål är 79,5 kg. Med nuvarande takt borde det ta ca 13-14 v Dvs. Strax innan jul. Jag jobbar vidare... Det gör sig inte självt.

-53 kg 20170901

Tack alla vänner för stöd och peppning! Ha en fortsatt skön dag!

EvaS i Frödinge

Föreningslivet är otroligt viktigt för en kommun

Ja du Mikael Glennfalk, f.d. kommunalråd i Vimmerby. 

Läste ditt inlägg i Vimmerby Tidning idag. "Pessimism ger inga nya idrottshallar i Vimmerby"
Du tar till stora ord, slår dig för bröstet och häcklar Centerpartiet (som vanligt). Om jag inte missminner mig så är det bäst att sopa rent framför egen dörr. 
Vi som bor i Frödinge och är aktiva inom föreningslivet minns med tydlighet hur politiken med moderaterna i spetsen var med på ett stormöte i Frödinge bygdegård inför uppstarten av FBSKs byggnation av nya lokaler. De gamla var tvungna att rivas på grund av mögelskador. 
På det mötet, framkom att kommunen, representerad av politiker från Kultur- och Fritidsnämnden, Annica Carlsson och Peter Högberg, som brukligt skulle bidra med 30 % av byggkostnaden. Det motsvarade lite över 1 miljon som kommunen skulle bidra med. Villkoret var att föreningarna skulle samarbeta. Bygdegårdsföreningen och Frödinge Brantestad Sport Klubb. FBSK. 
Samarbetet inleddes. Man höll ett antal möten, utsåg arbetskommitteer. Lade upp planer. 
Man lät göra ritningar. Avtal skrevs om att FBSK skulle få bygga sina lokaler i direkt anslutning till Bygdegården. Man ansökte om bidrag från Arvsfonden och Smålandsidrotten. Fick beviljat. Man ansökte samtidigt om bidrag från kommunen. 
Väntade. Väntade. Väntade...
Man ville komma igång med bygget. Då avslår kommunen, med Moderaterna i ledning,ansökan och meddelar att man inte kan/vill ge något bidrag alls. Efter många turer och förtvivlade försök att få kommunen att ändra sig, och efter påtryckningar från Centerpartister i kommunstyrelsen, så "hittar" kommunen integrationspengar. FBSK bedriver nämligen integrationsarbete med bl.a nyanlända ensamkommande ungdomar. 
Kommunen beviljar ett bidrag på 500000 kr. 
MEN inget bidrag på de 30 % i investeringsstöd. 
Så "hjälper" den ledande majoriteten föreningslivet. 
Visst var de 500000 kronorna välkomna och till viss hjälp, men de räckte inte. 
En insamling startades.. Man fick ihop över 300000 kr i frivilliga bidrag. 
Resten blev man tvungen att finansiera med banklån. Som skall räntas och betalas. 
Otaliga är de ideella arbetstimmar som lagts ner och som fortfarande läggs på bygget. Man måste bl.a fixa utemiljön. Även inne ska det kompletteras. 
De fina ändamålsenliga lokalerna har invigts och tagits i bruk. 
"Mötesplats Frödinge" är verklighet. 
I Frödinge är människorna bakom verksamheterna i föreningarna optimistiska. Man tror verkligen på sin bygd, sin del av Vimmerby kommun, och sina föreningars verksamheter. Det ideella arbetet som läggs ner kan inte nog värderas. Ett ideellt kapital som betyder en hel del för att Vimmerby kommun är en fin och attraktiv kommun att bo och verka i. 
Men folket och då främst FBSK väntar fortfarande på att de ledande kommunpolitikerna ska göra rätt för sig och fullgöra löftet om 30% bidrag till den stora investeringen man gjort. "Vimmerby kommun är inte fattig" skriver Glennfalk. 
Så Micael Glennfalk. Stora ord betalar inte föreningarna i hela kommunens behov. 
Inte då, inte nu, och inte i framtiden. Varken i tätorten, i de mindre kransorterna eller ute på landsbygden. 
Försäsongen för VH på några veckor löste sig i år. 
Hoppas verkligen det löser sig även kommande år både för hockeyn och alla andra verksamheter inom föreningslivet. 
Så att hela kommunen kan vara en attraktiv och tilltalande kommun att bo och verka i.

Läs här Glennfalks Blogg i Vimmerby Tidning

Läs här om FBSKs satsning