Söndra och härska (latin divide et impera) är en angreppsmetod, problemlösningsmetod respektive krigföringsmetod som går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget.
Det är en procedur vi använder oss av lite till mans eller kvinns för den delen när vi vill ha resultat längre fram. Inte minst inom politiken.
Men även hemmavid är det synnerligen användbart.
Det är särskilt effektivt när man ska försöka påverka maken om något man i förväg vet att han inte är så där himla förtjust i. T.ex. om man vill ha en ny soffa där hemma.
Då börjar man med att påpeka att den soffan man har är si eller så gammal. Och tänk att den håller än... Fast den börjar nog bli lite lite sliten.
Efter ett litet tag börjar man prata om hur bra det skulle se ut om man kunde klä om soffan eftersom den nog fått en och annan fläck av barn och barnbarns framfart.
Sedan säger man ingenting under några veckor.
Tar bara en trasa och något medel som luktar lite starkt och försöker "tvätta bort " en fläck då och då lagom innan sportnytt på TV och meddelar maken att han tyvärr inte kan sitta just där eftersom man nyss försökt städa bort fläcken.
Sedan nämner man att man kanske skulle ta tag i det där med att klä om soffan, och föreslår i samma andetag att maken kanske kan ringa runt till tapetserarverkstäder och fråga om priser.
Eftersom man vet att maken absolut inte kommer att göra det så är det ingen risk.
Efter några veckor, helst en lördag vid frukosten frågar man om han ringt.
Sedan föreslår man att man kanske ska åka runt till någon eller några möbelaffärer och titta på soffor för att få inspiration inför den nya klädseln.
Sagt och gjort, man åker till ett par, tre olika möbelaffärer.
(Givetvis har man som strateg redan varit där och spanat och väljer ordningen på rundturen. Som ska sluta i den affär där man redan sett ut en lämplig ny soffa)
Väl inne i affärerna så provsitter man några lämpliga exemplar och därefter frågar man expediten om han/hon vet vart man ska vända sig för att få en soffa omklädd. Och om de vet hur mycket det kostar.
(Det har man givetvis också tagit reda på i förväg så man kan lägga in ett förslag när expediten tvekar).
Eftersom det visar sig att det är väldigt dyrt att klä om den gamla soffan, ja rent av lika dyrt som en ny, bestämmer maken där och då att det är kanske lika bra att köpa en ny!
Han är nu ganska trött på att åka runt till möbelaffärer.
Då tvekar man lite, men bara lite och nämner ordet IKEA.
Att han då blir säker på att han ska bestämma i den här frågan kan alla vara övertygade om. Han hatar IKEA.
Alla är nöjda, inte minst maken som fått bestämma än en gång.
Soffan i salen är ett åbäke som snart fyller 30 år och som är hopplöst nersutten.
Ska lägga upp en strategi som jag hoppas ska ge utfall lagom till jul.
Och nejdå maken läser inte några bloggar.
God söndag på er alla.
söndag 12 juni 2011
torsdag 9 juni 2011
Host host!
Idag har jag varit hemma hela dagen och försökt kurera min hosta. Hostade hela natten. Framåt småtimmarna satt jag på sängkanten och somnade. Bäddade upp med en massa kuddar i soffan i stället så jag mer eller mindre satt och sov.
Det är ju tusan att man inte kan få slippa den här infernaliska hostan.
I kväll skulle jag ha varit på gruppmöte.
Först en stund med Centerpartiet sedan med Alliansen. Fick avstå eftersom jag är helt slut.
Det var ett extramöte med anledning av Vimmerby kommuns budget. Viktiga frågor. Alla nämnder har fått sparbeting och föreslås få minskade ramar. D.v.s. mindre med pengar att använda.
Jag är ledamot i omsorgsnämnden. En riktig "sorgenämnd" som verkar gå med underskott även detta år, liksom i fjol. Pengarna räcker inte.
Hur ska man då kunna minska budgeten? Hur ska man kunna få mindre pengar att räcka när behovet bara öäkar?
Jag bara frågar.
Jag vet att våra duktiga killar och tjejer ute i verksamheten jobbar häcken av sig och försöker slå knut på sig själva för att få scheman att gå ihop så de inte behöver ta in vikarier "i onödan". Både omsorgen om funktionshindrade och äldre är personalkrävande. Det behövs många händer för att brukarna ska kunna leva ett gott liv.
Det finns lagar som styr verksamheten Socialtjänstlagen SoL och lagen om särskilt stöd LSS. Det finns kriterier som brukare måste uppfylla för att få hjälp efter den ena eller den andra lagen.
Uppfyller brukaren de kriterierna har omsorgen bara att leverera den service och det stöd som brukaren har rätt till. Självklart att de ska få detta.
Tycker jag och många andra.
Om man inte verkställer inom en viss tid får man som kommun betala ”böter” motsvarande det belopp omsorgen skulle ha kostat.
Visst kan man effektivisera och omstrukturera, men om man gör det hela tiden så får våra anställda ingen arbetsro. Och när blir det effektiva ineffektivt?
Ibland får man ta ett steg tillbaka, när ett förslag till besparing visar sig inte vara så himla bra.
Ta detta med förslaget om sammanslagningen av hemtjänstområden. Det var nog bra tänkt, men när man fick tänka lite till så blev det inte så, utan man gör lite grann av det. De berörda områdena får samarbeta mer och jämka sina scheman.
Då kan det bli bra för alla, inte minst för brukarna. Visst, man sparar inte lika mycket pengar som det var tänkt, men personalen får en drägligare arbetssituation, vilket de är väl värda. Den största besparingen hade varit om man kunnat gå ur ett hyreskontrakt, men det löper på hela 2012 ut så där kunde man ändå inte spara det man tänkt.
För att tala ekonomispråk Det finns en punkt där lönsamheten går över i olönsamhet om man försöker spara för mycket. D.v.s. när man når break even, den kritiska punkten.
Nu har jag nått min kritiska punkt för tiden vid datorn.
Ska ta mig en mugg te med närproducerad honung.
Det är ju tusan att man inte kan få slippa den här infernaliska hostan.
I kväll skulle jag ha varit på gruppmöte.
Först en stund med Centerpartiet sedan med Alliansen. Fick avstå eftersom jag är helt slut.
Det var ett extramöte med anledning av Vimmerby kommuns budget. Viktiga frågor. Alla nämnder har fått sparbeting och föreslås få minskade ramar. D.v.s. mindre med pengar att använda.
Jag är ledamot i omsorgsnämnden. En riktig "sorgenämnd" som verkar gå med underskott även detta år, liksom i fjol. Pengarna räcker inte.
Hur ska man då kunna minska budgeten? Hur ska man kunna få mindre pengar att räcka när behovet bara öäkar?
Jag bara frågar.
Jag vet att våra duktiga killar och tjejer ute i verksamheten jobbar häcken av sig och försöker slå knut på sig själva för att få scheman att gå ihop så de inte behöver ta in vikarier "i onödan". Både omsorgen om funktionshindrade och äldre är personalkrävande. Det behövs många händer för att brukarna ska kunna leva ett gott liv.
Det finns lagar som styr verksamheten Socialtjänstlagen SoL och lagen om särskilt stöd LSS. Det finns kriterier som brukare måste uppfylla för att få hjälp efter den ena eller den andra lagen.
Uppfyller brukaren de kriterierna har omsorgen bara att leverera den service och det stöd som brukaren har rätt till. Självklart att de ska få detta.
Tycker jag och många andra.
Om man inte verkställer inom en viss tid får man som kommun betala ”böter” motsvarande det belopp omsorgen skulle ha kostat.
Visst kan man effektivisera och omstrukturera, men om man gör det hela tiden så får våra anställda ingen arbetsro. Och när blir det effektiva ineffektivt?
Ibland får man ta ett steg tillbaka, när ett förslag till besparing visar sig inte vara så himla bra.
Ta detta med förslaget om sammanslagningen av hemtjänstområden. Det var nog bra tänkt, men när man fick tänka lite till så blev det inte så, utan man gör lite grann av det. De berörda områdena får samarbeta mer och jämka sina scheman.
Då kan det bli bra för alla, inte minst för brukarna. Visst, man sparar inte lika mycket pengar som det var tänkt, men personalen får en drägligare arbetssituation, vilket de är väl värda. Den största besparingen hade varit om man kunnat gå ur ett hyreskontrakt, men det löper på hela 2012 ut så där kunde man ändå inte spara det man tänkt.
För att tala ekonomispråk Det finns en punkt där lönsamheten går över i olönsamhet om man försöker spara för mycket. D.v.s. när man når break even, den kritiska punkten.
Nu har jag nått min kritiska punkt för tiden vid datorn.
Ska ta mig en mugg te med närproducerad honung.
söndag 5 juni 2011
Nu var det ett tag sedan
Jag sitter på min kammare och "tycker synd om mig själv" idag. Hade velat åka till Yxern för årets premiärdopp. Men det går inte för nu är jag förkyld.
Inte skönt att vara ute i solen heller. Har hunnit läsa ikapp i veckans tidningar i alla fall.
Konstaterar att kommunfullmäktige fattat en del viktiga beslut för allas vår trevnad i vår lilla fina landsbygdskommun.
Jodå jag har fullt förtroende för de som är förtroendevalda till att få besluta över hur våra skattepengar ska användas i vår kommun.
Jag tror att de fattar kloka och väl avvägda beslut. Att man haft rejäla genomgångar innan och att en del ärenden varit ute på remiss i olika instanser. Att det fått tagit den tid som behövs. Så att alla de 49 ledamöterna i Kommunfullmäktige kan fatta kloka bra beslut. På demokratiska grunder.
Jag hoppas och tror att alla som är inblandade fått det rådrum de behöver för att sätta sig in i alla viktiga frågor.
Det är inte lätt. Det ska det inte vara heller. Att en gång per månad fatta beslut som rör kommunens verksamheter. Både stora och små beslut. En del får långtgående konsekvenser.
Ett av besluten man fattade nu senast, var att man ska lägga ut ett av de planerade vård- och omsorgsboendena för äldre på entreprenad (privat drift som en del säger). Det är välkommet att man kan tänka sig alternativa former mot det som är idag.
Fast jag har fullt förtroende för de duktiga tjejjer och killar som arbetar i omsorgen idag. Det är inte det frågan gäller.
Jag hade gärna sett att man gjort samma inom fler områden. Kanske inte först inom vård och omsorgsboendena som är ganska personalintensiva. Kanske inom ”Gata Park” som tillhör Teknik och Serviceförvaltningen idag.
Vi har ju redan entreprenörer inom barnomsorgen. Där funkar det. Såvitt jag vet.
Vi får väl se hur det går nu med vård- och omsorgsboendena. De ska väl byggas först. Sedan sker det väl en offentlig upphandling på driften?
En procedur där även kommunen kan vara med och erbjuda sina tjänster. Både som det är idag och som t.ex. Intraprenad. Sedan är det väl bästa budet som vinner upphandlingen om det nu är så man tänkt gå tillväga. Vad vet jag?
Jag vet med säkerhet att jag ska gå och ta mig en sked hostmedicin och en värktablett.
God middag!
Inte skönt att vara ute i solen heller. Har hunnit läsa ikapp i veckans tidningar i alla fall.
Konstaterar att kommunfullmäktige fattat en del viktiga beslut för allas vår trevnad i vår lilla fina landsbygdskommun.
Jodå jag har fullt förtroende för de som är förtroendevalda till att få besluta över hur våra skattepengar ska användas i vår kommun.
Jag tror att de fattar kloka och väl avvägda beslut. Att man haft rejäla genomgångar innan och att en del ärenden varit ute på remiss i olika instanser. Att det fått tagit den tid som behövs. Så att alla de 49 ledamöterna i Kommunfullmäktige kan fatta kloka bra beslut. På demokratiska grunder.
Jag hoppas och tror att alla som är inblandade fått det rådrum de behöver för att sätta sig in i alla viktiga frågor.
Det är inte lätt. Det ska det inte vara heller. Att en gång per månad fatta beslut som rör kommunens verksamheter. Både stora och små beslut. En del får långtgående konsekvenser.
Ett av besluten man fattade nu senast, var att man ska lägga ut ett av de planerade vård- och omsorgsboendena för äldre på entreprenad (privat drift som en del säger). Det är välkommet att man kan tänka sig alternativa former mot det som är idag.
Fast jag har fullt förtroende för de duktiga tjejjer och killar som arbetar i omsorgen idag. Det är inte det frågan gäller.
Jag hade gärna sett att man gjort samma inom fler områden. Kanske inte först inom vård och omsorgsboendena som är ganska personalintensiva. Kanske inom ”Gata Park” som tillhör Teknik och Serviceförvaltningen idag.
Vi har ju redan entreprenörer inom barnomsorgen. Där funkar det. Såvitt jag vet.
Vi får väl se hur det går nu med vård- och omsorgsboendena. De ska väl byggas först. Sedan sker det väl en offentlig upphandling på driften?
En procedur där även kommunen kan vara med och erbjuda sina tjänster. Både som det är idag och som t.ex. Intraprenad. Sedan är det väl bästa budet som vinner upphandlingen om det nu är så man tänkt gå tillväga. Vad vet jag?
Jag vet med säkerhet att jag ska gå och ta mig en sked hostmedicin och en värktablett.
God middag!
onsdag 25 maj 2011
Idag är jag lite trött
Var till Stockholm i måndags. Utbildning i uppdatering av hemsida. Ingår i mitt jobb som administartör för Länsbygderådet i Kalmar län. Tröttheten kommer oftast dag tre. Som idag då.
Tur då att jag kan ta kompledigt för att jag var på utbildning. Då får jag tid över för andra viktiga saker.
Umgås med nära och kära för att ta ett exempel.
I går kväll träffade jag yngsta barnbarnet. Hon har börjat prata riktigt mycket så man får tänka på vad man säger så att inte man säger något man inte vill att det ska upprepas.
"Små grytor har också öron" fick jag höra när jag var barn.
Ett annat uttryck var
" Man har fått två öron och en mun för att man ska lyssna dubbelt så mycket som man talar"
Det tycks som om en del idag har två munnar och kanske ett litet öra.
Ha en fortsatt bra dag!
Eva
Tur då att jag kan ta kompledigt för att jag var på utbildning. Då får jag tid över för andra viktiga saker.
Umgås med nära och kära för att ta ett exempel.
I går kväll träffade jag yngsta barnbarnet. Hon har börjat prata riktigt mycket så man får tänka på vad man säger så att inte man säger något man inte vill att det ska upprepas.
"Små grytor har också öron" fick jag höra när jag var barn.
Ett annat uttryck var
" Man har fått två öron och en mun för att man ska lyssna dubbelt så mycket som man talar"
Det tycks som om en del idag har två munnar och kanske ett litet öra.
Ha en fortsatt bra dag!
Eva
tisdag 17 maj 2011
Glömska och tålamod
God Morgon!
Ibland undrar jag om jag bär på någon slags "glömske-gen". Hur ska man annars förklara att man från ena minuten till den andra kan glömma vad man tänkt göra. I morse skulle jag gå upp i köket, som i vårt hus är på övre våningen, och hämta en del papper som blev liggande i går kväll. Halvvägs upp för trappan stannade jag och undrade varför jag var på väg upp. Gick ner igen och började om från början så att säga. Då kom jag direkt på att det var pappren jag skulle hämta.
Detta fenomen har jag levat med hela livet. Erfarenheten har så småningom lärt mig att ta det lugnt och börja om för att fånga upp tanken jag hade innan.
Jag har många gånger fått be om ursäkt för att jag t.ex. glömt att jag lovat ringa någon. Det bara "försvinner" ur medvetandet för att dyka upp senare, ofta efter den tidpunkt man kommit överens om. Det är retfullt men det är bara att bita i det sura äpplet.
Det blir alltid värre när jag är stressad och eftersom stresstålighet inte är min starkaste sida så inträffar denna glömska oftast när det är som jobbigast. Stresskänslighet är ett av mina funktionshinder.
När jag var ung och hade alla fyra ungar hemma inträffade denna glömska ideligen. Vilket ofta resulterade i mer eller mindre irriterade utbrott från min sida. Inte alltid så lustiga för omgivningen har jag förstått.
Som tur är har jag fått en make med en ängels tålamod.
Detta tålamod har så småningom smittat av sig på mig. Jag har erfarit att man kommer mycket längre med tålamod än med irritation och frustration över att allt inte blir som man vill eller tänkt.
Jag har arbetat med barn under totalt ett kvarts sekel. Att då inte ha tålamod skulle ha varit en katastrof.
Barn behöver en tålmodig och lugn förebild. Visst kan man som vuxen få visa att man blir irriterad när barn gör något som är utanför reglerna. Och visst ska man tala om för dem när något är galet, men de måste få tid på sig att lära sig genom att begå misstag när det egentligen inte betyder så mycket. Hur ska de annars lära sig att ha tålamod. Tänk på det lilla barnet som ideligen ramlar när det försöker lära sig att gå. Det blir "fel" många många gånger innan det lyckas.
Har dagens unga vuxna fått tillåtelse att misslyckas i tillräckligt hög grad under uppväxten? Har de lärt sig tålamodets svåra konst? Har de fått lärt sig att vänta på resultatet av sina ansträngningar och önskningar?
Jag vet inte, men hoppas att det är så. Annars kommer de ofta bli besvikna och irriterade för att allt inte går deras väg.
Undrar vad mer jag ska glömma idag? Försöker skriva upp det jag ska komma ihåg, men man har ju inte alltid tillgång till papper och penna.
Ska börja arbeta om en knapp halvtimme så nu blir det frukost.
Ibland undrar jag om jag bär på någon slags "glömske-gen". Hur ska man annars förklara att man från ena minuten till den andra kan glömma vad man tänkt göra. I morse skulle jag gå upp i köket, som i vårt hus är på övre våningen, och hämta en del papper som blev liggande i går kväll. Halvvägs upp för trappan stannade jag och undrade varför jag var på väg upp. Gick ner igen och började om från början så att säga. Då kom jag direkt på att det var pappren jag skulle hämta.
Detta fenomen har jag levat med hela livet. Erfarenheten har så småningom lärt mig att ta det lugnt och börja om för att fånga upp tanken jag hade innan.
Jag har många gånger fått be om ursäkt för att jag t.ex. glömt att jag lovat ringa någon. Det bara "försvinner" ur medvetandet för att dyka upp senare, ofta efter den tidpunkt man kommit överens om. Det är retfullt men det är bara att bita i det sura äpplet.
Det blir alltid värre när jag är stressad och eftersom stresstålighet inte är min starkaste sida så inträffar denna glömska oftast när det är som jobbigast. Stresskänslighet är ett av mina funktionshinder.
När jag var ung och hade alla fyra ungar hemma inträffade denna glömska ideligen. Vilket ofta resulterade i mer eller mindre irriterade utbrott från min sida. Inte alltid så lustiga för omgivningen har jag förstått.
Som tur är har jag fått en make med en ängels tålamod.
Detta tålamod har så småningom smittat av sig på mig. Jag har erfarit att man kommer mycket längre med tålamod än med irritation och frustration över att allt inte blir som man vill eller tänkt.
Jag har arbetat med barn under totalt ett kvarts sekel. Att då inte ha tålamod skulle ha varit en katastrof.
Barn behöver en tålmodig och lugn förebild. Visst kan man som vuxen få visa att man blir irriterad när barn gör något som är utanför reglerna. Och visst ska man tala om för dem när något är galet, men de måste få tid på sig att lära sig genom att begå misstag när det egentligen inte betyder så mycket. Hur ska de annars lära sig att ha tålamod. Tänk på det lilla barnet som ideligen ramlar när det försöker lära sig att gå. Det blir "fel" många många gånger innan det lyckas.
Har dagens unga vuxna fått tillåtelse att misslyckas i tillräckligt hög grad under uppväxten? Har de lärt sig tålamodets svåra konst? Har de fått lärt sig att vänta på resultatet av sina ansträngningar och önskningar?
Jag vet inte, men hoppas att det är så. Annars kommer de ofta bli besvikna och irriterade för att allt inte går deras väg.
Undrar vad mer jag ska glömma idag? Försöker skriva upp det jag ska komma ihåg, men man har ju inte alltid tillgång till papper och penna.
Ska börja arbeta om en knapp halvtimme så nu blir det frukost.
söndag 15 maj 2011
Hunden och köttbenet
Här kommer ännu en av mina favoritfabler. Berättade den ofta för mina barn. Min mor brättade den för mig och mina syskon.
Detta är gamla visdomsord som även gäller vuxna människor.
En fortsatt trevlig söndag önskar jag er alla!
Hunden och köttbenet
En hund hade lyckats få tag på ett stort fint köttben. Han gick med köttbenet över en bro och tittade ner mot vattnet. Där såg han en annan hund, med ett minst lika stort köttben som hans eget. "Det köttbenet vill jag ha också" tänkte hunden och öppnade sin mun för att ta köttbenet från spegelbilden i vattnet. Men i samma stund som han öppnade munnen föll hans fina köttben i vattnet och flöt snabbt bort med strömmen.
"Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket."
Detta är gamla visdomsord som även gäller vuxna människor.
En fortsatt trevlig söndag önskar jag er alla!
onsdag 11 maj 2011
Mitt i veckan
Sitter här och funderar på varför jag gör så mycket ideellt
Kan det vara så att jag har "åkt med" av bara farten?
Eller är det så att jag är intresserad av politik och landsbygdsutveckling så till den milda grad att jag lägger ner stor del av min fritid på det ideella?
Eller är det så att jag har ett socialt behov?
Sanningen är nog lite av varje.
Eftersom jag i huvudsak arbetar hemifrån är det naturligtvis roligt att träffa andra likasinnade.
Men jag måste nog erkänna att jag har ett brinnande intresse också.
Tänkte på hur tomt det skulle vara om jag inte hade "mina" föreningar.
Mina nära och kära skulle nog inte stå ut med mig om jag inte hade några som helst fritidsintressen.
Så jag håller nog på ett tag till.
Kram på er!
Kan det vara så att jag har "åkt med" av bara farten?
Eller är det så att jag är intresserad av politik och landsbygdsutveckling så till den milda grad att jag lägger ner stor del av min fritid på det ideella?
Eller är det så att jag har ett socialt behov?
Sanningen är nog lite av varje.
Eftersom jag i huvudsak arbetar hemifrån är det naturligtvis roligt att träffa andra likasinnade.
Men jag måste nog erkänna att jag har ett brinnande intresse också.
Tänkte på hur tomt det skulle vara om jag inte hade "mina" föreningar.
Mina nära och kära skulle nog inte stå ut med mig om jag inte hade några som helst fritidsintressen.
Så jag håller nog på ett tag till.
Kram på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)